Indexhöjningen av underhållsbidrag m.m.

Motion 1988/89:L414 av Margit Gennser (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: L414

av Margit Gennser (m)

Indexhöjningen av underhållsbidrag m.m.

Familjesprängningen har gått snabbt under de senaste decennierna och
antalet fall, där barnet (eller i praktiken vårdnadshavaren) uppbär underhåll
utdömt vid skilsmässa är stort. De utdömda underhållen räknas upp
med konsumentindex.

Reglerna för beskattningen av underhållsbidrag framgår av KL 46 §
2 mom p 4 och innebär att det uppburna underhållet är skattefritt hos
mottagaren, medan bidragsgivaren beskattas, dock med ett avdrag på
högst 3000 kronor per barn.

Den snabba och schablonmässiga uppräkningen av underhållsbidragen
med hänsyn till penningvärdeförsämringen kan skapa betydande svårigheter
för bidragsgivaren. För det forsta kompenseras inte den enskilde automatiskt
för penningvärdeförsämringen trots höga nominella löneökningar.
För det andra innebär den under senare år urholkade indexeringen av
skatteskalorna att eventuella reallöneforbättringar före skatt minskar eller
försvinner helt efter skatt.

Den genomsnittliga familjen har inte under det senaste decenniet kunnat
räkna med reallöneforbättringar som motsvarar inflationstakten varje
år. De ekonomiska relationerna mellan bidragsgivare och bidragstagare
kan därför med tiden uppvisa betydande skevheter beroende på de automatiska
uppräkningarna av underhållsbidragen.

Inga självklara lösningar finns på detta problem.

Antingen kan skattereglerna justeras genom att underhållsbidraget görs
helt eller delvis avdragsgillt hos givaren samtidigt som mottagaren får ta
upp beloppet till beskattning. En vinst med ett sådant system är att
mottagarens totala inkomster beskattas, vilket torde ge bättre uttryck för
skatteformågan. Det kan dock hävdas att detta bryter mot grundläggande
skatteprinciper, varför en sådan lösning får anstå.

Den andra vägen är att justera indexhöjningarna, så att de inte överstiger
de genomsnittliga reallönehöjningarna under det aktuella året. En
sådan justering kan visserligen aldrig utgöra annat än en grov approximation,
eftersom den enskildes löne- och skattesituation kan skapa både lägre
och högre konsumtionsutrymme. Justeringen bör dock något balansera de
skevheter som inflation och skatteprogressivitet efter en tid skapar.

Mot.
1988/89
L414 —421

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr L414 — 421

Resekostnader i samband med umgängesrätt Mot. 1988/89

L414

Enligt 33 § KL:s anvisningar utsägs att ”avdrag för ökade levnadsomkostnader
icke är medgivet enbart på den grund att den skattskyldige har sitt

arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Oavsett vad i

nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på grund av sitt arbete
bosatt sig på annan ort än där hans familj är bosatt, därest det med
avseende på makes förvärvsverksamhet, svårigheter att anskaffa familjebostad
eller annan därmed jämförlig omständighet icke skäligen kan ifrågasättas,
att familjen skall avflytta till den skattskyldiges bostadsort, åtnjuta
avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes av den skilda
bosättningen.”

En parallell bör kunna dragas mellan de förhållanden som gäller för en
familj med påtvingad dubbel bosättning och frånskilda, där den make som
vill utnyttja sin umgängesrätt ofta ådrar sig betydande kostnader för resor
som icke är avdragsgilla. En skilsmässa skall inte leda till att kontakten
med den förälder som icke har vårdnaden om barnet/barnen bryts. 1 stället
bör möjligheter öppnas för att kontakterna upprätthålls genom att motsvarande
regler som gäller för familjer med dubbel bosättning också tillämpas
för kostnader för resor m. m. i samband med umgängesrätten med barn
efter skilsmässa.

Hemställan

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nya regler vid
indexuppräkning av underhållsbidrag till barn i enlighet med motionen,

2. att riksdagen beslutar att kostnader för resor m. m. i samband
med utnyttjandet av umgängesrätten med barn i skilsmässoförhållanden
skall göras avdragsgilla.

Stockholm den 22 januari 1989

Margit Gennser (m)

2