Importkontrollen av kött
Motion 1986/87:Jo528 Karl Erik Olsson m. fl. (c)
Motion till riksdagen
1986/87:Jo528
Karl Erik Olsson m. fl. (c)
Importkontrollen av kött
Sverige är ett föregångsland i avseende på lagstiftning som reglerar djurhållning
och användning av läkemedel.
Sverige har en djurskyddslagstiftning som t. ex. förbjuder uppbindning av
suggor, burhållning av smågrisar och som fastställer ytbehov för olika
djurslag. Sverige har som enda land i världen förbjudit användningen av
självdöda djur som råvara till foder.
När det gäller användningen av antibiotika och kemoterapeutika har
Sverige som första land i världen infört krav på veterinärförskrivning för
användning. Generell inblandning i foder är ej tillåtet. Hormoner i tillväxtbefrämjande
syfte är ej heller tillåtna. Alla sanitetsslaktade djur provtas i
avseende på antibiotika. Dessutom tas årligen ca 30000 sådana prov i
normalslakt.
Initiativet till en avveckling av antibiotika och kemoterapeutika i tillväxtbefrämjande
syfte kom bl. a. från riksdagsmotion 1983/84:684 och från
bönderna själva genom framställningar från LRF och Slakteriförbundet.
Syftet var att tillgodose konsumenternas krav på säkra livsmedel av högsta
kvalitet. Livsmedelsverket framförde också redan 1982 i ett svar till
jordbruksnämnden följande:
”Konstateras bör dock att det från konsumentsidan ställs krav på att
livsmedel skall vara fria från främmande ämnen, vilket bl. a. innebär att stor
restriktivitet måste iakttagas vid bedömning av kemoterapeutika av detta
slag.” Livsmedelsverket ansåg att det låg i konsumentintresset att en
avveckling av kemoterapeutikaanvändningen i tillväxtbefrämjande syfte
skulle ske. Riksdagen hade samma skäl för sitt beslut.
Fr. o. m. 1 januari 1986 tillförs alltså ingen antibiotika eller kemoterapeutika
generellt till foder i Sverige. Motsvarande krav gäller inte i andra länder
varifrån import av kött och köttprodukter sker. Livsmedelsverkets bedömning
och riksdagens ställningstagande, att en avveckling av kemoterapeutikaanvändning
i tillväxtbefrämjande syfte ligger i konsumentintresset, måste
rimligtvis gälla också importerat kött och köttprodukter. Annars tillförsäkras
ju inte konsumenten den trygghet som var avsikten med skärpningen av
kemoterapeutikaanvändningen.
Det inkonsekventa i detta förhållande har framförts i skrivelse från
Sveriges Veterinärförbund och Sveriges Veterinärmedicinska sällskap till
livsmedelsverket i juli 1985. Veterinärkåren begär därför att import av kött
och köttprodukter skall tillåtas endast om det genom myndigheter kan
garanteras och intygas att användning av medicinska preparat av typ
kemoterapeutika och tillväxtbefrämjande hormoner i exportlandet är förbjuden
eller reglerad i minst samma omfattning som i Sverige samt att
reglerna efterlevs vad avser de djur från vilka produkter levereras till
Sverige. I skrivelsen framförs också att Sveriges trovärdighet i exportkontrollen
eventuellt kan ifrågasättas om vi inte är konsekventa i vår egen
importkontroll.
Det är inte möjligt att vid införsel av kött eller köttprodukter kontrollera
om slaktdjuren tillförts kemoterapeutika i tillväxtbefrämjande syfte. Detta
är ej heller möjligt att göra vid av svenska myndigheter godkända anläggningar
i land varifrån import sker. Det finns nämligen ingen teknik för detta.
Likabehandlingsprincipen, som gäller i andra liknande sammanhang, bör av
såväl konsument- som producentskäl då leda till att import av kött och
köttprodukter får ske endast från länder som inte tillåter generell inblandning
av antibiotika och kemoterapeutika i tillväxtbefrämjande syfte i
slaktdjurens foder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
regler bör införas för importkontrollen av kött och köttprodukter som
innebär att konsumenten garanteras samma krav som gäller i Sverige
avseende användningen av antibiotika och kemoterapeutika i slaktdjursproduktionen.
Stockholm den 23 januari 1987
Karl-Erik Olsson (c)
Lennart Brunander (c)
Karl-Anders Petersson (c)
Agne Hansson (c)
Bertil Jonasson (c)
Kerstin Göthberg (c)
Mot. 1986/87
Jo528
15
Övrigt om motionen
Intressenter











