Ideella skadestånd
Motion 1985/86:L257 Lars Ahlmark (m)
Motion till riksdagen
1985/86 :L257
Lars Ahlmark (m)
Ideella skadestånd
De ideella skadestånden är låga i vårt land. En praxis har utvecklat sig som i
hög grad strider såväl mot modern människosyn som allmänt rättsmedvetande.
Ersättningen gäller ”sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men
samt olägenheter i övrigt”. Ett slags riktvärden har etablerats. Rättsfall från
domstolar och trafikskadenämndens ersättningstabell påverkar varandra på
ett oklart sätt. Några exempel hämtade ur pressen kan anföras.
För en 25-åring uppskattas förlusten av ena benet, motsvarande 40procentig
invaliditet, i ovannämnda tabell till 63 000 kr., helt förlorad
sexualfunktion till 100 000 kr. och fullständig dövhet till 119 000 kr.
Ersättningen för en våldtäkt brukar bli 7 000 kr. En patient som efter en
operationsmiss tvingades genomgå tio extra operationer ersattes med 22 000
kr. för sveda och värk.
De förluster i livskvalitet som de drabbade lider kan aldrig i egentlig
mening ersättas med pengar. Men detta är inget skäl att vara småsnål.
Ersättningens storlek kan ändå vara av stor betydelse för den enskilde.
Detta behöver inte betyda att fabulösa summor bör utgå, så som ibland
sker i vissa andra länder. Men en bättre relation till de belopp som människor
tänker i i andra sammanhang - månadslön, årslön, livslön - borde eftersträvas
som kompensation för de ofta skakande upplevelser och svåra plågor som
utgör grunden för rätten till skadestånd.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att utarbeta ett underlag för en ny syn
på de ideella skadeståndens storlek, vilket kan bli föremål för riksdagens
prövning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag till nya
grunder för fastställande av de ideella skadeståndens storlek i enlighet
med vad som anförs i motionen.
Stockholm den 27 januari 1986
Lars Ahlmark (m)
Mot.
1985/86
L257-269
1 Riksdagen 1985186.3sami. Nr L257-269
