Hets mot homosexuella

Motion 1999/2000:K258 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)

Riksdagen beslutade 1987 att införa ett straffrättsligt skydd mot olaga
diskriminering av homosexuella (16 kap. 9 § BrB) samt ett förstärkt
straffrättsligt skydd mot förtal och förolämpning på grund av någons
homosexualitet (5 kap. 5 § BrB). Även bestämmelsen om straffskärpning
för brott med rasistiska motiv skyddar homosexuella (29 kap. 2 § 7 BrB).
Det finns däremot inget skydd mot hets mot folkgrupp för homosexuella
(16 kap. 8 § BrB samt 7 kap. 4 § 11 TF).

Redan den parlamentariska utredningen om homosexuellas situation i
samhället, den så kallade Homosexutredningen, analyserade denna fråga. I
sitt betänkande (SOU 1984:63) lade utredningen enhälligt fram ett förslag
om att homosexuella skulle skyddas av bestämmelsen om hets mot
folkgrupp. Enligt en kartläggning utförd av Konstitutionsutskottet finns
motsvarande förbud i bl.a. Spanien, Tyskland, Irland, Danmark, Neder-
länderna och Norge (bet. 1995/96:KU8).

Det är uppenbart att skyddet mot hets mot homosexuella inte är tillräckligt.
Homosexuella tillhör de klassiska, ideologiska måltavlorna för nazistiska och
fascistiska idéer. Hatet mot homosexuella är en integrerad del av den
nazistiska ideologin. Förtrycket mot homosexuella ökar alltmer och tar sig
många obehagliga uttryck. Undersökningar gjorda av bl.a. kriminologiska
institutionen vid Stockholms universitet visar att var fjärde homosexuell
någon gång blivit utsatt för våld eller hot om våld. Resultatet är alarmerande
och visar att åtgärder snarast måste vidtas för att motverka det ökade våldet
mot homosexuella. Även homosexuella borde följaktligen få skydd av
bestämmelsen som förbjuder hets mot folkgrupp.

Ca trettio personer har under de senaste tio åren mördats på grund av sin
sexuella läggning. En stor del av det riktade våldet mot homosexuella har
ideologiska övertoner och begås av nazister. Inom den nazistiska subkulturen
förekommer en intensiv hets mot homosexuella. I sin delrapport om
brottsligheten mot homo- och bisexuella i Stockholm skriver kriminologen
Eva Tiby:

Homosexuella finns med i regeln om olaga diskriminering samt i regeln om
straffskärpning. Logiken att inte inlemma homosexuella i regeln om hets mot
folkgrupp är svårfunnen. (Folkhälsoinstitutets rapport 1996:84, s. 41.)

Den homosexuelle elithockeyspelaren Peter Karlsson mördades 1995
med 64 knivhugg av en nazist i Västerås. Hemma hos gärningsmannen
hittade polisen hatskrifter med rubriker som: "Homosexuella har inte rätt
att leva." Den homosexuelle konstnären Per Skogsberg mördades samma
år i Göteborg av en nazist i vars hem polisen fann tidningen "För ökat
våld mot homosexuella". Dessa gärningsmän hade gått från ord till
handling.

Det är viktigt att samhället reagerar starkt mot dessa övergrepp. Tystnaden,
inte minst från politiker, tas ofta till intäkt för ett fortsatt våld mot en
grupp
människor som fortfarande tvekar eller är rädda att göra en anmälan. Genom
att lägga till homosexuella i lagstiftningen om hets mot folkgrupp visar
lagstiftarna i ord att man inte accepterar de uttryck som i dag är tillåtna. Ett
förbud förbättrar också polisens möjligheter att motverka nazistisk
verksamhet. I dag kan ju inte polisen ingripa mot spridandet av propaganda
om att homosexuella borde utrotas, eftersom denna propaganda är fullt
tillåten.

Före varje lagändring bör behovet av ny lagstiftning noggrant analyseras,
liksom den lagtekniska utformningen. Vi anser att detta redan är gjort vad
gäller frågan om hets mot homosexuella. De ovan nämnda kriminologiska
studierna visar med all tydlighet behovet av att motverka den nazistiska
hetsen mot homosexuella. Vad gäller de lagtekniska frågorna anser vi att
Homosexutredningens överväganden fortfarande är giltiga, eftersom
bestämmelsen om hets mot folkgrupp inte har ändrats på något avgörande
sätt sedan dess. Motsvarande bestämmelser i andra länder har också visat sig
fungera på avsett vis.

7 kap. 4 § TF bör därför få följande utformning:

Med beaktande av det i 1 kap. angivna syftet med en allmän tryckfrihet
skall såsom tryckfrihetsbrott anges följande gärningar, om de begås genom
tryckt skrift och är straffbara enligt lag: [- - -]

11. hets mot folkgrupp, varigenom någon hotar eller uttrycker missaktning
för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras,
hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller
homosexualitet; [- - -]

En motsvarande ändring kan genomföras i 16 kap. 8 § BrB. Det får
ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar om ändringar i 7 kap. 4 § tryckfrihets-
förordningen och 16 kap. 8 § brottsbalken i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 3 oktober 1999

Helena Bargholtz (fp)

Bo Könberg (fp)

Johan Pehrson (fp)