Handlingsprogrammet i handikappfrågor

Motion 1990/91:So246 av Lena Öhrsvik och Grethe Lundblad (s)

Normalisering och integrering är centrala mål på
handikappområdet. Det innebär att de handikappade så
långt möjligt skall ha samma levnadsvillkor som andra
människor och kunna delta i samhällslivet tillsammans med
andra.

Handikappades jämlikhet och fulla delaktighet
förutsätter att de kan påverka sin egen situation och
utvecklingen i samhället samt därvid använda sig av en rad
grundläggande fri- och rättigheter utan hinder av
funktionsnedsättning. Det är således en demokratisk
nödvändighet att handikappaspekterna beaktas i utveckling
och samhällsplanering för att skapa tillgänglighet för alla så
långt som det är möjligt.

I Världshälsoorganisationens (WHO) Europaprogram
''Hälsa för alla år 2000'' föreskrivs att ''år 2000 skall
människor med funktionshämningar ha fysiska, sociala och
ekonomiska möjligheter som tillåter dem att leva ett
kreativt, socialt och ekonomiskt tillfredsställande liv''.
Detta program bildar grundval för det nya nordiska hälso-
och socialprogrammet, antaget av de nordiska ländernas
hälso- och socialministrar 1988. Häri uttalas, att det
nordiska samarbetet bör bidra till att förverkliga detta mål
bl.a. med hänsyn till integrering av funktionshämmade i
bomiljö, skola och arbetsliv.

Frågan om handikappades ställning i samhället har
vidare föranlett åtgärder inom FN. Bl.a. har ett
världsaktionsprogram för handikappade antagits 1982 inför
FN:s handikappårtionde 1983--1993. Programmets
ambition är att åstadkomma jämlikhet och full delaktighet i
samhällslivet för personer med handikapp, så att de får
samma möjligheter att tillgodogöra sig den förbättring av
levnadsvillkoren som den ekonomiska och sociala
utvecklingen medför åt andra samhällsmedborgare.

Ett svenskt resolutionsförslag med syfte att inom FN-
systemets ram skapa bättre möjligheter att genomföra
världsaktionsprogrammet har nyligen antagits i sociala
kommittén inom ECOSOC, FN:s ekonomiska och sociala
råd. Ett 50-tal länder har anslutit sig som
medförslagsställare, däribland de nordiska. Initiativet går
ut på att tillsätta en internationell arbetsgrupp med uppgift
att utarbeta standardregler för de handikappades fulla
integrering i samhället.

Detta arbete innebär uppföljning och avslutning av
handikappdekaden med perspektivet inställt på åtgärder
som skall genomföras därefter och avses föreläggas FN:s
generalförsamling hösten 1993. I Nordiska Rådet föreligger
ett medlemsförslag om samnordiskt stöd till detta
internationella arbete. Förslaget skall behandlas vid rådets
session 1991.

På det nordiska planet har vidare ett seminarium om
handikappades levnadsvillkor hållits i Göteborg i oktober
1990. Arrangör var Nordiska Rådets social- och
miljöutskott och avsikten med seminariet var att ge en
översikt över handikappades levnadsvillkor i Norden under
andra hälften av FN:s handikappårtionde, hur långt man
har nått för att förverkliga dess målsättningar och hur
mycket som återstår. Ett program för handikappfrågor på
grundval av de förslag till konkreta åtgärder som lades fram
under seminariet är under utarbetande inom Nordiska
Rådet.

I anslutning till vårt eget handikappår 1981 utarbetades
ett nationellt handlingsprogram i handikappfrågor. Detta
kom till under bred politisk enighet och är en viktig
utgångspunkt för det fortsatta arbetet på
handikappområdet.

Det är inte möjligt att under den tioårsperiod, som
programmet var tänkt för, undanröja alla de hinder inom
skilda samhällssektorer, som försvårar för handikappade att
uppnå målet full delaktighet och jämlikhet i samhället.

Flera av programmets åtgärder är så genomgripande att
de kräver lång tid för genomförande. De har därför bara
hunnit påbörjas under perioden. Andra åtgärder befinner
sig ännu på försöksstadiet. Såväl påbörjade åtgärder som
försöksverksamhet måste nu utvärderas. I vissa andra
avseenden kan positionerna behöva flyttas fram.

Den snabba medicinska utvecklingen och framstegen på
läkemedelsområdet har utökat möjligheterna att förebygga
och bota sjukdomar med bl.a. funktionsnedsättningar till
följd.

Den moderna tekniken, särskilt landvinningar inom
elektronik och teleteknik öppnar stora möjligheter för
människor med funktionsnedsättningar. Förenklad
hjälpmedelshantering och nya rön inom habilitering och
rehabilitering, inte minst barnhabiliteringen, har
tillkommit. Dagens tekniska möjligheter att utveckla nya
hjälpmedel för handikappade måste målmedvetet tas
tillvara.

Den fortlöpande omstruktureringen av samhällslivet har
lett till andra bostadsförhållanden med nya problem såsom
t.ex. en ökande isolering av de funktionsnedsatta. Sedan
det förra handlingsprogrammet har en ny plan- och bygglag
antagits. Det är viktigt att diskussionen om byggnaders och
miljöers tillgänglighet, själva grunden för handikappades
integrering på olika samhällsområden, fortsätter.

Nya risker och handikappskapande faktorer uppstår och
nya skador och sjukdomar tillkommer inom arbetsliv och på
andra områden. En centraliserad beslutsprocess inom
många för personer med funktionsnedsättning viktiga
lagstiftningsområden har ersatts av decentralisering, med
allt vad detta kan innebära i form av minskad detaljstyrning
och risk för olika bedömningar.

Det är viktigt att de handikappade bereds meningsfull
sysselsättning med möjlighet att ta del i samhällslivet.
Ökade möjligheter för handikappade att komma ut i
arbetslivet förutsätter förstärkningar i
arbetsmarknadspolitiken och individuella stödinsatser.

Inom ramen för handikapputredningen har övervägts
förbättringar inom socialtjänstens och
habiliterings/rehabiliteringens område. Men det finns idag
goda skäl att göra en principiell översyn och omarbetning av
handlingsprogrammet i handikappfrågor.
Handlingsprogrammet måste förnyas för att följa med
utvecklingen. Inför år 2000 krävs en vidareutveckling av
uppställda mål och medel på handikappområdet, en
framflyttning av positionerna till att svara mot de krav och
behov, hjälp och möjligheter som samhällsutvecklingen
erbjuder.

Det finns även skäl till sammankoppling med de insatser
som görs på det internationella planet, dels för att infria
förhoppningar och uppnå mål som internationellt ställts upp
under FN:s handikappdekad, dels för att åstadkomma ett
ömsesidigt givande informations- och erfarenhetsutbyte.

Mot denna bakgrund anser vi att som en uppföljning av
handlingsprogrammet i handikappfrågor bör utarbetas ett
nytt handlingsprogram i handikappfrågor sedda i ett
internationellt perspektiv.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att utarbeta ett nytt
nationellt handlingsprogram i handikappfrågor inför år
2000.

Stockholm den 22 januari 1991

Lena Öhrsvik (s)

Grethe Lundblad (s)