Handlingsprogram mot tobak

Motion 1991/92:So524 av Birger Rosqvist och Sven-Gösta Signell (s)

Vi tror ofta att tobaksbruket har blivit ett mindre
problem än tidigare. I vissa kretsar har rökningen minskat,
det är sant. Men i andra folkgrupper har tobaksbruket ökat,
och spridningen i vissa av de grupperna gör epidemin ännu
svårare i framtiden.

Under 1980-talet blev andelen rökare bland gravida
kvinnor och småbarnsmammor större än någonsin
tidigare. Aldrig förr har så många barn utsatts för tobakens
skadeverkningar redan som foster, under amningen och
genom passiv rökning därefter. De tobaksexponerade
barnen får i genomsnitt sämre hälsa och studieresultat -- och
därmed som vuxna även lägre inkomster.

Då det gäller barns exponering för tobak är ingen
förbättring i sikte. Bland flickor och unga kvinnor
röker nämligen fler än någonsin. Bland pojkar och unga
män är det en lika stor andel tobaksanvändare i dag som
under tidigare topperioder.

Till det här kommer att både rökning och passiv rökning
skadar allt fler till följd av att andelen allergiker och andra
överkänsliga ökar snabbt, särskilt bland barn.

Olika undersökningar har visat att det är en skillnad
i sjukfrånvaro på 30--40 %
mellan rökare och människor som aldrig har rökt.
Dödligheten bland rökare blir också högre, med en tydlig
skillnad från 55 år, alltså redan i de produktiva åldrarna.

Rökningen i dag bland unga människor kommer alltså
att orsaka en högre sjuklighet långt in i framtiden. Den
kommer att följa de nu unga rökarna upp genom åren under
hela deras återstående livstid om de fortsätter att röka. Till
detta kommer att folkhälsan försvagas markant under de
närmaste decennierna av att de första stora
rökarårskullarna då passerar 55-årsåldern. För samhället
betyder den högre sjukligheten och ökade dödligheten
bland rökare i produktiva åldrar ett så stort
produktionsbortfall att det tillsammans med
ökade sjukvårdskostnader ställer inkomsterna från
tobaksskatten helt i skuggan.

Att hejda tobaksepidemin är en svår uppgift. Ännu
svårare är det att tränga den tillbaka. Det hjälper inte med
en eller ett par kampanjer. Vad som krävs är ett heltäckande
handlingsprogram för en långsiktig och uthållig
tobakspolitik.

Världshälsoorganisationen (WHO) arbetar för en
tobakspolitik med kvantifierade mål och långsiktigt
handlingsprogram. I EG-kommissionens arbete mot cancer
läggs stor vikt vid tobaksfrågan. En rad länder har förbjudit
tobaksrökning i känsliga miljöer och inskränkt eller
förbjudit tobaksreklam. I några länder, t.ex. Norge, har
man utarbetat och börjat genomföra ett heltäckande
handlingsprogram som har kvantifierade mål.

Nu är det dags att utarbeta, fastställa och genomföra
ett rullande handlingsprogram mot tobak i Sverige. Den
viktigaste uppgiften för programmet i startskedet måste
vara att få till stånd sådana långsiktiga åtgärder som förmår
unga människor att aldrig börja röka eller snusa. När
dessa åtgärder är igång, tillkommer den svårare uppgiften
att hjälpa dem som redan använder tobak -- ett
beroendeframkallande medel -- att avbryta sin konsumtion.

Om 25 år skall tobakskonsumtionen inte längre vara ett
av de största hoten mot folkhälsan. Då skall ingen behöva
exponeras för tobaksrök ofrivilligt. Då skall alla som vill
sluta använda tobak få hjälp.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär handlingsprogram
mot tobak i Sverige.

Stockholm den 27 januari 1992

Birger Rosqvist (s)

Sven-Gösta Signell (s)