Handikappade ungdomars personliga assistenter

Motion 1998/99:So419 av Karin Wegestål och Anita Jönsson (s)

Den frigörelse från föräldrarna som alla ungdomar måste igenom är en
förutsättning för att kunna bli en hel och känslomässigt mogen vuxen.
Den processen är ofta mer eller mindre smärtsam för både ungdomar och
föräldrar. Yttre faktorer gör det ofta svårare. Frigörelseprocessen kan
hindras av att den unge inte har ekonomiska förutsättningar att klara sig
själv och därmed inte kan skaffa ett eget boende. Ungdomar med
funktionshinder har naturligtvis även andra svårigheter, som kan hindra
dem i deras frigörelse. Ofta fortsätter familjens omsorger för det egna
barnet i ett anställningsförhållande som personlig assistent. Det kan
också hända att samma person är förordnad som god man. Det kan vara
svårt för den unge att hävda sin rätt att få en egen assistent utanför
familjekretsen. Graden av beroende kan härigenom ökas vid den tid då
frigörelsen är som mest angelägen.

Föräldern kan också uppleva en känsla av förlust genom att skiljas från
yrkeslivet och arbetsgemenskapen där. Den som slutar en anställning har
sedan inte alltid så lätt att komma tillbaka och den lösning som kanske tedde
sig så självklar kan kännas påtvingad. Till detta kommer att uppdraget då
också blir en fråga om försörjning. Inga relationer mellan vuxna människor
mår bra av beroende. Alla inblandade kan komma att känna sig missnöjda.

För unga människors utveckling har samhället ett ansvar. Därför är det av
stor vikt att uppmärksamma behovet av att stödja unga med funktionshinder
så att de genom stöd av LSS kan välja en fristående personlig assistent från
sin egen generation om de så önskar. Familjen kan också som helhet behöva
stöd för att acceptera en sådan lösning.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomar och personlig assistans.

Stockholm den 28 oktober 1998

Karin Wegestål (s)

Anita Jönsson (s)