Häktning vid försök till brott

Motion 1994/95:Ju705 av Christel Anderberg (m)

Enligt 24 kap. 1 § 2 st. Rättegångsbalken skall häktning ske
om det för brottet inte är stadgat lindrigare straff än fängelse
i två år, om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas
(s.k. obligatorisk häktning). Vid så grova brott finns det
således en presumtion för häktning även om ingen av de i
första stycket angivna särskilda häktningsgrunderna
föreligger. Som skäl för en sådan ordning anges i prop.
1986/87:112, Anhållande och häktning, att det nästan alltid
finns anledning räkna med risk för flykt eller kollusion vid
sådana brott, samt att det skulle vara stötande för
allmänheten om gärningsmannen lämnades på fri fot efter att
ha begått så svåra brott, även om något direkt stöd för något
av häktningsskälen inte visats.

Vid försök till brott som, om det hade fullbordats, skulle
ha ett straffminimum på två år kan regeln om obligatorisk
häktning emellertid inte tillämpas. Ändå framhålls det i
brottsbalkskommentaren (sjätte upplagan, 1990, sid 596) att
straffet för försök till jämförelsevis grovt brott inte bör sättas
under minimum i straffskalan för det fullbordade brottet. Det
sägs vidare att omständigheterna i ett visst fall kan vara
sådana att försökshandlingen framstår som lika allvarlig som
det fullbordade brottet.

I den praktiska rättstillämpningen har gällande ordning lett
till oacceptabla konsekvenser. Om den som gjort sig skyldig
till t.ex. försök till våldtäkt av allvarligt slag tidigare är
ostraffad, har fast bostad och inte kan antas försöka påverka
bevisningen i målet kan han inte häktas, inte ens om han visat
prov på svår samhällsfarlighet och det bara berott på yttre,
tillfälliga omständigheter att brottet inte fullbordats.

Att en sådan person skall få vara på fri fot i avvaktan på
dom och straffverkställighet ter sig stötande för allmänheten.
För målsäganden kan det bli rena dråpslaget.

När det gäller t.ex. hemlig teleavlyssning kan sådan enligt
27 kap. 18 § Rättegångsbalken användas vid
förundersökning angående brott för vilket inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i två år eller försök, förberedelse
eller stämpling till sådant brott. Reglerna om obligatorisk
häktning bör ändras med detta lagrum som mönster.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att regeln om s.k. obligatorisk
häktning skall gälla även vid försök, förberedelse och
stämpling till brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff
än fängelse i två år i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 18 januari 1995

Christel Anderberg (m)