Grundvux och komvux

Motion 1988/89:Ub317 av Ulf Melin (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ub317

av Ulf Melin (m)

Grundvux och komvux

Bestämmelser om timramar för kommunal utbildning för vuxenutbildning
finns i förordningen (1987:736) om timramar för kommunal utbildning för
vuxna. Det totala antalet undervisningstimmar fastställs av riksdagen. Regeringen
fördelar därefter samtliga undervisningstimmar på fyra riksramar,
en för grundvux samt tre för komvux avseende grundskolekurser
(etapp 1), gymnasieskolor i allmänna ämnen (etapperna 2-4), samt gymnasieskolkurser
i yrkesämnen. Riksramarna fördelas av SÖ på länen och
länsskolnämnderna fördelar länsramarna mellan kommunerna. Dessa har
sedan möjlighet att omfördela undervisningstimmar mellan de kommunramar
som fastställts av länsskolnämnderna. Däremot får ingen kommunram
ökas eller minskas med mer än 10 procent. I sin senaste anslagsframställning
föreslår SÖ att länsskolnämnderna skall få rätt att besluta om smärre
omfördelningar mellan kommunramarna utöver de 10 procent som kommunerna
själva kan besluta om. Det förslaget har regeringen i budgetproposition
1989 delvis tillmötesgått, genom att i stället föreslå att varje kommun
ges rätt att omfördela upp till 300 timmar även om 10-procentregeln
därmed överskrids. Detta förslag anser jag vara i rätt riktning, men inte,
enligt mitt förmenande, tillräckligt. Även med denna regel så ger det alltför
begränsade möjligheter till omfördelning för små och medelstora kommuner.
Det system vi har idag uppfattas av länsskolnämnder och skolstyrelser
som stelbent och att det visar brist på flexibilitet.

När det gäller undervisningstimmar som ej utnyttjas har SÖ och länsskolnämnderna
arbetat mycket med att få kommunerna att återlämna timmar
till länsskolnämnderna på ett så tidigt stadium att timmar kan omfördelas
till en annan kommun. Med det system som vi har idag så leder det till den
här typen av arbete för länsskolnämnderna, eftersom kommunerna, i vissa
fall, hellre ser till att man har kursverksamhet inom sin kommunram än att
ge timmar tillbaka. Hade kommunerna i stället en större frihet tillsammans
med länsskolnämnderna att omfördela timmar, så skulle det leda till bättre
prioriteringar mellan kommunramarna ute i våra kommuner. Då kan vi
också ta hänsyn till de ökade kraven på utbildningsnivå, arbetsmarknadsförhållanden
och utvecklingen inom arbetslivet ställer.

Jag inser att det är viktigt att de mål och riktlinjer som regering och
riksdag fattat beslut om inom vuxenutbildningen, följs. För att inte riskera
att utbildningspolitiska mål, till äventyrs, åsidosätts, så föreslår jag att länsskolnämnderna
får fatta beslut om när det är frågan om en större omfördelning
än 10 procent eller 300 timmar, för att sedan rapportera detta till SÖ.

Med ett friare system är jag övertygad om att vi får ett effektivare utnyttjande
av timresurserna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att förordningen om timramar för kommunalutbildning
för vuxna ändras i enlighet med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 25 januari 1989
Ulf Melin (m)

Mot. 1988/89
Ub317

7