Groddjuren och våtmarkerna
Motion 1986/87:Jo756 Siw Persson och Kjell-Arne Welin (fp)
Motion till riksdagen
1986/87:Jo756
Siw Persson och Kjell-Arne Welin (fp)
Groddjuren och våtmarkerna
Naturvårdsverket har med stöd av 14 § naturvårdslagen fridlyst alla hotade
eller sällsynta grod- och kräldjursarter i landet. Beslutet gäller från och med
den 7 oktober 1985 och innebär att det är förbjudet att döda, skada eller
fånga de fredade djurarterna. Det är inte heller tillåtet att skada djurens ägg,
rom eller bon.
Fridlysningen innebär emellertid inte på något sätt att de hotade eller
sällsynta grod- och kräldjursarterna givits ett säkert eller varaktigt skydd.
Även om djurarterna är fredade, är det t. ex. möjligt att förstöra artens
livsmiljö och därmed också utplåna den fridlysta arten. Detta är i själva
verket också grundorsaken till att djur- och växtarter är utrotningshotade.
Groddjuren är bundna till våtmarker och fuktiga miljöer. Försvinner
våtmarkerna försvinner groddjuren och alla andra våtmarksberoende djuroch
växtarter. Sedan den 1 juli 1985 gäller förbud mot markavvattning utan
särskilt tillstånd. Detta innebär att från naturvårdssynpunkt värdefulla våtmarker
inte bör avvattnas utan bevaras. Förbud eller krav på tillståndsplikt
för att fylla igen sådana värdefulla naturmiljöer med schaktmassor eller
annat avfall av liknande slag föreligger inte. Det råder endast samrådsplikt,
innan utfyllnaden kan påbörjas. Detta förhållande är inte acceptabelt, om
syftet är att varaktigt skydda våtmarksområden med hotade eller sällsynta
groddjur. Detta gäller naturligtvis också alla andra hotade eller sällsynta
växt- och djurarter i våtmarkerna.
Den direkta anledningen till att landets hotade eller sällsynta grod- och
kräldjursarter fridlysts är Bern-konventionen från 1979 om skydd av europeiska
vilda djur och växter samt deras naturliga miljö. Konventionen ratificerades
av Sverige den 14 april 1983 och syftar till att ge utrotningshotade
växt- och djurarter både ett art- och biotopskydd. Det är direkt uppenbart
att enbart en fridlysning inte uppfyller de åtaganden som Sverige gjort
genom att ratificera Bern-konventionen och inte heller ger grod- och kräldjuren
ett varaktigt skydd. Fridlysningen måste för att vara meningsfull
kompletteras med ett biotopskydd. Detta kan enklast ske genom att generell
tillståndsplikt införs för utfyllnad av våtmarker och vattenområden. Naturvårdslagen
bör kompletteras med en sådan bestämmelse i 18 c §.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om komplettering
av 18 c § naturvårdslagen på i motionen angivet sätt så att
groddjuren ges ett varaktigt skydd.
Stockholm den 26 januari 1987
Siw Persson (fp) Kjell-Arne Welin fp)
Mot. 1986/87
Jo756
22
