Gotland

Motion 1990/91:A502 av Gunhild Bolander (c)

Hela Gotland vill leva

Inledning

Regionalpolitikens mål är att skapa ekonomiskt, socialt,
kulturellt och miljömässigt fungerande regioner i hela
landet. För att denna målsättning skall klaras krävs att flera
olika politiska områden samordnas.

Det senaste året har en rad beslut av näringspolitisk
karaktär tagits av en majoritet i riksdagen, vilka vart och ett
på ett påtagligt sätt berör Gotlands län. Varje beslut isolerat
kan diskuteras ur olika utgångspunkter men faktum är att
konsekvenserna för Gotland av dessa separata beslut vid en
samlad bedömning måste framstå som olyckliga ur
rikspolitisk synpunkt och för gotlänningarna oacceptabla.

Kommunikationer

Goda kommunikationer är en hörnsten för all
näringslivsutveckling. För Gotland är det livsnerven. Färjan
är nu liksom tidigare gotlänningens väg/bro/järnväg. 1989
reste fler människor till/från Gotland än någonsin tidigare --
ca 908 000 passagerare. 1990 minskades antalet drastiskt till
omkring 850 000. En fortsatt minskning kan befaras. Trots
att trafiken i dagsläget upprätthålls av två linjer måste
konstateras att färjetrafiken ännu inte har fått en
tillfredsställande lösning. Trots kraven under flera år på
förbättringar har resultatet under de senaste åren istället
blivit:att taxorna höjts kraftigtatt kapacitetsproblem
uppstått även under lågsäsongatt möjligheterna till
farliga godstransporter allvarligt försämratsatt antalet
färjor i trafik minskatatt antalet fastlandshamnar
minskat.

Det är därför nödvändigt att låta utreda hur
kommunikationerna skall finansieras och vilket ansvar som
skall åvila staten när det gäller infrastrukturen. Detta har
jag krävt i särskild motion.
Flyget har i motsats till färjetrafiken fått en allt större
betydelse för de gotländska persontransporterna. På
Gotland har ''folkflyget'' sedan länge varit en realitet. Jag
har i annan motion avvisat förslag i budgetpropositionen om
slopat stöd till flyg- och godstrafik om 20,5 miljoner kr och
krävt att stödet skall bibehållas.

Ny livsmedelspolitik

Jordbruket och livsmedelsindustrin är sammantaget
Gotlands största näringsgren. Omkring 35 % av de
sysselsatta är direkt eller indirekt beroende av dessa
näringar för sitt uppehälle. Den största delen av
produktionen är inriktad mot animaliesidan. Endast en
mindre del konsumeras inom länet.

Sedan flera år sker en strukturförändring mot allt större
brukningsenheter och årligen läggs ett femtiotal
jordbruksföretag ned. Detta sker nu i en accelererande takt
som en följd av den nya jordbrukspolitiken.
Förädlingsindustrin på Gotland är mycket modern och skall
en fortsatt drift garanteras inom denna krävs en fortsatt hög
produktion inom de återstående och allt större
jordbruksföretagen.

Genom riksdagens beslut om ny livsmedelspolitik
kommer under en övergångsperiod en genomgripande
omställning av det svenska jordbruket att ske. Det blir mer
marknadsanpassat. Samtidigt kommer genom olika beslut
miljö- och djurskyddsområdet att kräva stora investeringar
alternativt begränsningar av produktionen. Det gotländska
jordbruket kommer att påverkas av dessa förändringar i
större utsträckning än i övriga Sverige, tack vare sin
ställning som huvudnäring. Omfattningen av omställningen
är nu svår att exakt bedöma. Genom det gotländska
jordbrukets stora betydelse skulle dock snabba och
drastiska förändringar skapa omställningsproblem som inte
bara skulle drabba de inom näringen verksamma. Jag har
därför i annan motion krävt en konsekvensutredning av
vilka följder den förändrade livsmedelspolitiken kommer
att få för Gotland.

Effekter av den utvidgade mervärdeskatten

De negativa effekterna av den utvidgade
mervärdeskatten -- bl a full moms inom hotell- och
restaurangnäringen samt moms på persontransporter --
kommer att slå hårt mot Gotland som ett av Sveriges
viktigaste turistlän. Under en mycket kort men intensiv
säsong tillförs det gotländska samhället drygt 500 miljoner
kr fråm turismen. Genom detta ekonomiska tillskott har
turismen stor betydelse för upprätthållandet av service för
den gotländska befolkningen även utanför
sommarsäsongen.

Av hittills tillgängliga uppgifter från sommaren 1990 har
Gotland fått vidkännas en betydligt kraftigare minskning
vad gäller antalet övernattningar än vad som gäller för
övriga Sverige. Som exempel har turistövernattningarna
under juni -- augusti 1990 minskat med 16 % jämfört med
motsvarande tid 1989. Siffran för hela riket stannar på
minus 5 %. Aktuell bokningsstatistik för 1991 visar på en
20-procentig nedgång.

För hela det gotländska samhället är detta en allvarlig
utveckling. Den höjda mervärdeskatten på hotell- och
restaurangtjänster måste bestämt avvisas. Den har
bevisligen medverkat till en minskad turism på Gotland, där
denna näring är så betydelsefull. Jag anser att momsen på
hotell- och restaurangtjänster skall sänkas till den tidigare
nivån.

Även resandet mellan Gotland och fastlandet drabbas
hårt av momspålägget eftersom det -- i motsats till övriga
delar av landet -- inte finns alternativ till båt- resp
flygförbindelse; som framhållits ovan är färjan vår väg och
järnväg. Denna kostnadsökning slår givetvis inte enbart
mot turistresandet utan även mot gotlänningarnas
möjligheter att upprätthålla släktkontakter och liknande.
De nu beslutade prishöjningarna på de redan dyra
transporterna innebär ytterligare försämring av
konkurrensläget gentemot andra regioner.

Som exempel på de ökade kostnaderna betalade
sommaren 1990 en tvåbarnsfamilj med bil 1 850 kronor för
en tur- och returresa till Gotland i högtrafik (stolar i ena,
hytt i andra riktningen). Efter årsskiftet är kostnaden för
motsvarande resa 2 540 kronor, vilket innebär en ökning
med drygt 37 %. Omräknat blir detta 85 kronor per mil (30
mil tur och retur Nynäshamn--Visby). Jag anser det helt
nödvändigt att persontrafiken på gotlandsfärjan befrias från
mervärdeskatt.

Ny regionalpolitik

Genom riksdagens majoritetsbeslut om ny
regionalpolitik för 90-talet har Gotland ställts utanför de
stödområden inom vilka lokaliseringsstöd till företag kan
ges. Gotland har en näringsstruktur som markant avviker
från vad som gäller för landet totalt. Industrisektorn är
betydligt mindre här medan de areella och offentliga
sektorerna är betydligt större. Trots de insatser som gjorts
är den inomregionala obalansen fortfarande betydande.

Behovet av fortsatta kraftfulla insatser för att förstärka
näringslivet på Gotland är därför uppenbart. Det
lokaliseringsstöd som fanns tidigare för Gotland har varit av
mycket stor betydelse för att stimulera såväl nyföretagande
som utbyggnad av befintliga företag. Det är därför
angeläget att Gotland tillförs stödområde 2, alternativt att
möjlighet till utvecklingsbidrag utanför stödområdena
fortsättningsvis kan komma Gotland till del. Under de
senaste åren har statsmakterna gjort investeringar för att
stärka infrastrukturen på Gotland. Det är då viktigt att
dessa resurser kan nyttiggöras också genom andra åtgärder
som kan stimulera en positiv företagsutveckling på
Gotland.

Utvecklingsfonden

Riksdagens beslut av den 7 juni 1990 innebär en
indragning av en väsentlig del av utvecklingsfondens
finansieringskapital och överföring av en del av detta
kapital till ett regionalt riskkapitalbolag. Indragningen
skulle genomföras med hänsyn till den regionala
problembilden. Detta är en orimlig kapitaldränering.
Genom att riksdagens beslut avseende propositionen om
regionalpolitik använts som definition av den regionala
problembilden har detta lett till den olyckliga konsekvensen
att den nya stödområdesindelningen, som innebar att
Gotland förlorade möjligheterna till lokaliseringsstöd,
också lett till att länets utvecklingsfond drabbats betydligt
hårdare än utvecklingsfonderna i andra län med likartad
regional problematik. Jämtland, som uppvisar de största
likheterna med Gotland vad gäller näringsstruktur, får
behålla 62 % av fondens finasieringskapital medan Gotland
bara får behålla 39 %
förutom de förlorade generella möjligheterna till
lokaliseringsstöd. I dagens konjunkturläge bör inte
regeringen verkställa denna indragning av kapital från
utvecklingsfonden.

Den samlade effekten av ovan redovisade förändringar
är för Gotland ej möjlig att acceptera. Den framtida
utvecklingen inger stor oro.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de regionalpolitiska målen,

[att riksdagen beslutar att mervärdeskatten på hotell- och
restaurangtjänster skall utgå med 60 % av
beskattningsvärdet i enlighet med vad som anförts i
motionen, alltså en återgång till tidigare nivå,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att färjetrafiken till/från Gotland
skall undantas från mervärdeskatt eller på annat sätt
kompenseras för denna pålaga,1]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Gotland tillförs stödområde
2 alternativt ges möjlighet till att fortsättningsvis erhålla det
utvecklingsbidrag som finns att tillgå utanför
stödområdena.

Stockholm den 25 januari 1991

Gunhild Bolander (c)

1 1990/91:Sk737