God man

Motion 2001/02:L237 av Berit Adolfsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagstiftningen rörande god man och förmyndare så att det kan bli möjligt att utse någon av dessa till stöd för barn i familjer där missbruk, misshandel och psykisk sjukdom förekommer.

Motiv för mitt förslag

Emil i Lönneberga hade en vuxen utöver sina föräldrar som uppenbarligen fyllde ett stort behov hos honom. Alla barn har behov av kontakt med någon vuxen förutom sina föräldrar. För utsatta barn är det ibland en livlina att någon utanför hemmet ser dem och förstår deras problem och behov. 350.000 barn lever idag i familjer där missbruk eller psykisk sjukdom förekommer. Det ligger i farans riktning att barnens behov i dessa familjer inte tillgodoses till fullo.

Socialtjänsten, mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen, skolan, barnpsykiatrin eller polisen engageras omkring problemfamiljer. En ”svängdörr” skapas då ofta i barnens hem, och kadern av nya människor kan ändå inte hjälpa barnen till en trygg och säker barndom. Möjligheten att ta barnet ur miljön till fosterhem är ofta uttömd, eftersom det är ont om fosterföräldrar och eftersom man inom socialvården ofta ser barnets närvaro som en möjlighet att förhindra att föräldrarna helt går under.

En god man är då en lösning. Äldre människor utan möjlighet att ”bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person” tilldelas ofta en god man. Nödvändiga kriterier är nämligen uppfyllda för barn som lämnas vind för våg och inte får sina mest elementära behov av trygghet och omvårdnad tillgodosedda.

I 11 kap. 4 § föräldrabalken står det skrivet:

Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för honom eller henne.

Där står ingenting om åldern på personen. Där står det inte att det inte gäller barn. Att reglerna i föräldrabalken om god man inte skulle vara avsedda för barn utan fungerande föräldrar har jag inte hittat, varken i lagen eller i förarbetena.

Om så illa skulle vara att denna möjlighet inte är beskriven, trots att den inte är förbjuden, så vore det väl en enkel sak att besluta att lagen också skall gälla barn, då deras förmyndare inte förstår eller klarar av att ge sina barn en human barndom. Och om det mot förmodan inte ingår, då är det lätt att vidga användningsområdet.

Detta borde falla under FN:s barnkonvention om mänskliga rättigheter, att barn skall ha en vuxen i sin närhet som fungerar och kan ta ansvar för barn.

Jag föreslår därför att regeringen får i uppdrag att utreda om 11 kap. 1 § och 4 § kan förändras så att även utsatta barn utan eller med försvagad rättshabilitet kan omfattas av reglerna för tillsättande av god man.

Stockholm den 1 oktober 2001

Berit Adolfsson (m)