Fristående arbetsförmedling för frilansande artister

Motion 1988/89:A212 av Margareta Fogelberg och Sigge Godin (båda fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:A212

av Margareta Fogelberg och Sigge Godin (båda fp)
Fristående arbetsförmedling för frilansande artister

I vårt land liksom i världen i övrigt finns en liten yrkesgrupp med speciella,
konstnärliga talanger till glädje för oss andra som vill se och höra dem. Några
av dem är frilansande dansare, mimartister, sångare och musiker. Deras
arbete är annorlunda än de flesta andra yrkesutövares i det avseendet att det
nästan alltid rör sig om korta engagemang, täta byten av arbetsgivare och inte
minst viktigt, en aktiv marknadsföring för att artisten skall nå publiken.

Det råder stor enighet om allas rätt till försörjning genom eget arbete, och
det är därför naturligt att samhället tagit på sig ansvaret för att förmedla
lediga jobb till arbetssökande, dvs. varaktig sysselsättning i allmän mening.
Artister som arbetar ensamma har valt friheten före en trygg försörjning.
Någon frihet att välja arbetsförmedlare finns emellertid inte. Här liksom på
andra områden där staten har monopol på verksamheten råder i princip
etableringsförbud. Förhållandet är jämförbart med öststaternas med den
väsentliga skillnaden att man där lyckas hålla sina artister med engagemang.

Kravet att fritt kunna välja arbetsförmedlare - impressario - har förts fram
många gånger eftersom Sverige här skiljer sig så markant från resten av den
fria världen. Vid den senaste riksdagsbehandlingen av frågan anfördes
bl.a.: Ansvaret för verksamheten med arbetsförmedling i landet bör i
enlighet med Sveriges åtaganden i ILO inte splittras upp. Det bör även i
fortsättningen ankomma på arbetsmarknadsverket att ha ett samlat ansvar
för förmedlingsverksamheten.

Riksdagsmajoritetens mening kan inte tolkas på annat vis än att man just i
vårt land anser möjligheten till fullständig statlig kontroll vara överordnad
uppgiften att klara förmedlingen av lediga arbeten oavsett vilken yrkeskategori
det gäller.

Den som följt med vad som händer i musik- och teatervärlden har kunnat
konstatera hur skickliga artister, en efter en, försvinner från Sveriges
horisont. Ett av de starkaste skälen till det är just avsaknaden av kvalificerad
hjälp. Ingen svensk arbetsförmedling tar på sig uppgiften att boka färdbiljetter
och hotellrum, hålla kontakt med arrangörer för utformning av program
och annonser, presskontakter osv. Det är mycket svårt att förstå varför
arbetsmarknadsverket skulle vilja behålla en arbetsuppgift som det bevisligen
inte klarar av.

Kostar det staten något att tillåta fri etablering av tjänster? Nej.

Blir någon byråkrat arbetslös i brist på sådana uppgifter? Nej.

Kommer det att uppstå artistförmedlingar i varenda kommun? Nej,
knappast.

Kommer över huvud taget någon människa att märka om Sverige som det Mot. 1988/89

sista landet i väst skulle tillåta fria impressarier? Ja, många, inte minst A212

publiken.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetsförmedlingslagen
i syfte att möjliggöra kompletterande, fristående arbetsförmedling
på kulturområdet.

Stockholm den 20 januari 1989

Margareta Fogelberg (fp) Sigge Godin (fp)

15