Fri konkurrens på gotlandstrafiken och skattefri försäljning

Motion 1992/93:T602 av Leif Carlson (m)

En gynnsam ekonomisk utveckling av olika delar av
landet kräver likvärdig trafikförsörjning. Detta är i princip
en statlig angelägenhet, varför riksdag och regering har
ansvar för att skapa sådana förutsättningar.

Det föreligger särskilda problem med trafikförsörjning
för Gotland, men behovet av goda kommunikationer är
givetvis likartat med andra områdens.

Problemen är välkända av regeringen, och i årets
budgetproposition ökas stödet till färjetrafiken till och från
Gotland till 160 miljoner kronor. En, med tanke på
budgetläget, stark markering av vikten av goda
Gotlandsförbindelser.

Ett av problemen med Gotlandstrafiken utgörs av att
endast ett bolag har rätt att trafikera sträckan.
Valmöjligheter inskränks och kostnadseffektiv konkurrens
uppstår ej. Alternativa rutter och rederier finns inte. Då
avtalet med Nordstöm och Thulin AB löper ut 1997 bör
konkurrensen släppas fri.

Även under den återstående avtalstiden bör viss
konkurrens och ökad valfrihet för Gotlandsresenärer kunna
åstadkommas med en minskning av statsbidragsbehovet
som följd.

Sjöfartsverket anger i sin översyn av färjetrafiken till och
från Gotland att konkurrerande trafik på nuvarande
koncessionslinjer inte bör tillåtas, men att nya trafiklinjer
för nya resebehov utan krav på statligt stöd skulle kunna
tillåtas. Verket konstaterar vidare att en skattefri
försäljning ombord på Gotlandsfärjorna skulle kunna
innebära minskat behov av statsbidrag.

Det skulle alltså vara möjligt att minska statens utgifter
samtidigt som t.ex. flera linjer från skilda hamnar i sydöstra
Sverige kunde komplettera trafiken under högsäsong
genom att ekonomiska förutsättningar för affärsmässig drift
skapas på så sätt att skattefri försäljning och servering
ombord tillåts.

I fjolårets budgetproposition tycktes
kommunikationsministern bejaka tanken på viss
konkurrens då han sade:

Däremot bör det finnas möjligheter att tillåta viss
konkurrerande trafik inom ramen för nuvarande avtal bl.a.
med tanke på utvecklingen i Balticum som kan leda till nya
intressanta förbindelser där Gotland kan få ett centralt läge.
Detta är, enligt min mening, en fråga för sjöfartsverket i den
pågående översynen av färjetrafiken.

Verket anser i den åberopade översynen att linjer utan
krav på statligt stöd skall kunna tillåtas men tyvärr skjuter
kommunikationsministern frågan vidare in i framtiden när
han nu säger:

När det gäller frågan om konkurrens i Gotlandstrafiken
är jag inte beredd att generellt tillstyrka tillstånd till
färjetrafik på nya linjer utan att först analysera
kostnadskonskevenserna för koncessionstrafiken.

En sådan fördröjning är enligt vår mening onödig.
Kostnaderna för koncessionstrafiken kan genom skattefri
försäljning och servering bli sådana att en statsfinansiellt
välbehövlig minskning av statsbidraget kan ske samtidigt
som förutsättningar för alternativa förbindelser utan
statsbidrag skapas under högsäsong.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om viss konkurrerande färjetrafik till
och från Gotland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skattefri försäljning och
servering ombord,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheten att reducera
statsbidraget genom att skattefri försäljning och servering
tillåts ombord1,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Gotlandstrafiken efter
avtalstidens utgång 1997 skall arbeta under fri konkurrens.

Stockholm 15 januari 1993

Leif Carlson (m)

1 Yrkande 2--3 hänvisade till SkU