Fortbildning av skolpersonal

Motion 1992/93:Ub455 av Karl-Göran Biörsmark (fp)

Fortbildning av skolpersonal är ett av statens styrmedel
för skolverksamheten i landet. Statens styrmöjligheter
minskade dock väsentligt genom dels kommunaliseringen,
dels de övriga förändringar som gjordes i samband med
denna, t.ex. nedläggningen av fortbildningsnämnderna.

Fortbildningsnämnderna hade genom sin samordnande
funktion möjligheter att över kommungränserna stödja
mindre lärargruppers fortbildning. Skolverkets
fältorganisation verkar inte hittills ha kunnat fylla vare sig
detta behov eller det tomrum som uppstått vad gäller
fortbildningsnämndernas tidigare kartläggning av
fortbildningsbehov över kommungränserna.

I proposition 1991/92:75 om lärarutbildningen
redovisade regeringen sin syn på statens prioriteringar för
lärarnas fortbildning. Med den nya, decentraliserade
organisationen kan man dock fråga sig: Vilka möjligheter
har staten att se till att prioriteringarna efterlevs och vilka
kriterier skall uppfyllas för att kommunerna skall anses ha
följt de statliga prioriteringarna?

Ett exempel som kan stämma till eftertanke är att det
finns uppgifter som tyder på att den ämnesbreddande
fortbildningen för högstadiets lärare inte fullföljs enligt
tidigare planer. Någon märkbar förbättring i detta avseende
har inte skett efter riksdagsbeslutet grundat på proposition
1991/92:75. Detta trots att den ämnesbreddande
utbildningen är en uttalat prioriterad del av
kompletteringsfortbildningen.

Skolverkets roll i fortbildningen

Skolverket har en central roll vid fördelningen av de
statliga fortbildningsresurserna. Vid fördelningen av
innevarande budgetårs statliga fortbildningsmedel blev det
vissa förseningar med beskeden till högskolor och
kommuner. Detta hade till följd att de aktuella kurserna
inte kunde fyllas, bl.a. de tidigare nämnda ämnesbreddande
kurserna. Det är naturligt att ett så ungt verk har vissa
organisatoriska problem i starten, men det är ändå ett
observandum för framtiden.

De statliga forbildningsresurserna bör utnyttjas så att
fortbildningsinsatserna riktas mot de angelägna behoven.
Det är också viktigt att fortbildningen blir likvärdig över
landet och att kurserna görs attraktiva för skolpersonal och
kommuner.

Skolpersonal som bor långt från högskoleorter måste ges
lika goda möjligheter till fortbildning som de som bor nära.
Skolverket bör ekonomiskt stödja högskolorna så att
fortbildningsresurserna i viss utsträckning kan
decentraliseras. Den moderna tekniken för
distansundervisning bör också tas till vara i detta avseende.

För att göra högskolornas fortbildningskurser attraktiva
för personal och kommuner skulle i en del fall de fristående
ämneskurserna kunna utvecklas. Skolverket bör i viss
utsträckning kunna stödja sådan kursutveckling inom
högskolan.

Jämfört med tidigare fortbildningsorganisation är det i
dag svårare för avnämarna att få en helhetsbild över aktuellt
utbildningsutbud. För att underlätta en sådan överblick
vore det önskvärt att t.ex. Skolverket upprättade en
databank över aktuella fortbildningskurser.

Skilj på genomföranderesurser och fortbildningsmedel

En kontinuerlig, väl strukturerad fortbildning är en
viktig del i en skolverksamhet av hög kvalitet. Det är viktigt
att skilja denna från insatser av mer ''akut'' karaktär t.ex.
vid genomförandet av nya reformer. Den snabba
förändringen på i stort sett alla områden gör fortbildning till
en nyckelfråga när det gäller målsättningen ''Europas bästa
skola''.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortbildning av skolpersonal.

Stockholm den 25 januari 1993

Karl-Göran Biörsmark (fp)