Förstärkning av infrastrukturen i Västmanland

Motion 1988/89:A431 av Roland Sundgren m.fl.(s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:A431

av Roland Sundgren m.fl.(s)

Förstärkning av infrastrukturen i Västmanland

Det inre av Mälardalen och Bergslagen tillhör de mest industrialiserade
delarna av landet. De stora omställningarna inom basnäringarna under
70-talet och början av 80-talet har lett till en i många avseenden smärtsam
omställningsprocess med nedläggningar, arbetslöshet och utflyttningar som
följd.

1 Västmanland, som är en del av denna region, har det under senare tid
kommit fler signaler om nedläggning/minskning av arbetstillfällen - såväl
inom industrin som statlig verksamhet. Denna nya våg av nedläggningar/
inskränkningar har uppmärksammats av massmedia och en bra bild av
situationen ger nedanstående skiss.

2 400jobb har försvunnit eller hotas i länet

ARBOGA

KÖPING
Supra: Fran
tor. MO Jobb I

FAGERSTA

Bandvalavorkot 120 Jobb
Trédvortot: M-100 Jobb
Summa: 200 Jobb Inom As
nårraaatotroéron

SKINNSKATTEBERG
Royal Board 27S Jobb
Sigon: 00 Jobb
Summa: ISI Jobb

SALA

Sola International: Flano*
rar att dra nod mod 20 Jobb.
Rooonlowa: 170 Jobb
Summa: 200 Jobb

SURAHAMMAR
Planar finna att ligga nod
barxfcraUvorfcat pi Surahammar*
Bruk vid iraakiftat
00/01.120 Jobb borOro.
8umma: 120 Jobb

HALLSTAHAMMAR

HoNata ftr don

VÄSTERÅS
SMT: Sijobb
AS* 270 Jobb
Förmak: 120 Jobb botea
V ottenia It M Jobb I torg

Talovartot M Jobb I term
tenon. Ytlortlgaro M Oka
bort I bodgatan.

Schunk Stater Takidk; SS
Jobb
Summa: 72S Jobb

Nåsten alla kommuner l länet har drabbats av en större nedläggning etter neddragning av arbetstltt/ätten»inder Aret

Hnbart Hallstahammar tycks ha klarat sig. 4

Under Aret har t W jobb, de flesta inom industrin, försvunnit eller hotats. I Köping väntar man på beslutet om iupras

framtid.

1 Arboga står iA0)obbpA spel

Näringslivet i länet är starkt ensidigt, varför strukturförändringar inom
industrisektorn får stora återverkningar. Expertgruppen för forskning om
regional utveckling har i en rapport, som nyligen avlämnats, beräknat att
företagen i Bergslagen tvingas till så omfattande rationaliseringar, om de
skall hänga med i konkurrensen, att ca 10 000 arbetstillfällen försvinner
fram till 1995. Detta innebär således att sysselsättningen inom denna sektor
kommer att fortsätta att minska, samtidigt som sysselsättningen inom
sektorer som privata tjänster och offentlig verksamhet är låg jämfört med de
flesta övriga länen i landet. Arbetet med att öka differentieringen av
näringslivet måste intensifieras. Insatser för en utbyggd/förbättrad infrastruktur
och andra offensiva regionalpolitiska insatser från länsstyrelsens
sida kräver ytterligare personella resurser. I SIND:s yttrande över länsstyrelsernas
anslagsframställningar framhålls som det mest angelägna att nya
handläggartjänster tillförs Skaraborgs, Värmlands och Västmanlands län.

Enligt budgetpropositionen föreslås även för kommande budgetår en
nedskärning av anslagen till länsstyrelserna med 2%. Till skillnad från
tidigare besparingar kommer emellertid dessa medel att återföras till
länsstyrelserna via fördelning av länsstyrelsernas organisationsnämnd. Länsstyrelsen
i Västmanland bör därför redan budgetåret 1989/90 tillföras två
kvalificerade handläggartjänster för att kunna klara av den både angelägna
och krävande situation som Västmanland för närvarande befinner sig i.

Som ett problem ser vi också den höga grad av fjärrstyrning som länets
näringsliv fått. Merparten av de stora företagens koncernledningar finns på
annat håll - i många fall utomlands - som t ex Asea Brown Boveri,
Metallverken, Virsbo Bruk m fl. Det är ett förhållande som kan få
konsekvenser i strukturhänseende, som det är svårt att i god tid få
information om. Här upplever vi en ökande oro. Därför är det viktigt att vi
får till stånd ett koncernfackligt inflytande över gränserna.

Regeringen anser i finansplanen som en av de angelägnaste uppgifterna för
den ekonomiska politiken, att regionalpolitiken aktiveras för att stimulera
tillväxten i områden där det finns ledig kapacitet samt för att dämpa
expansionen i storstäderna. Det kan ske genom kompetenshöjning, utbildning
i regionerna och en utbyggnad av infrastrukturen.

Det är viktigt av ovannämnda regionalpolitiska skäl att förstärka det inre
av Mälardalen. Regionen är underdimensionerad då det gäller tillgång på
kvalificerad högskoleutbildning och forskning - en fråga som vi tar upp i en
särskild utbildningsmotion. Där framhåller vi behovet av en ökad samverkan
mellan högskolestäderna Eskilstuna, Västerås och Örebro. En avgörande
förutsättning för detta utbildningssamarbete är att kommunikationerna
mellan dessa tre städer förbättras. Det positiva uttalande riksdagen gjorde i
juni 1988 om Mälarbanan vill vi därför skall leda till att satsningar också
snarast kan börja på de delar av banan som förbättrar kommunikationerna
mellan Eskilstuna, Västerås och Örebro. Att stora investeringar måste göras
i Stockholmsregionen och på banan Stockholm-Västerås får inte tas som
intäkt för att inte vissa redan väl förberedda investeringar på Mälarbanan kan
göras i det inre av Mälardalen. Den mest lönsamma järnvägsinvesteringen i
landet efter Arlandabanan är t ex den investering på 200 milj kr som behövs
för en ny sträckning EskilstunaVästerås. Därmed skapas förutsättningar

Mot.

A431

för att göra det inre av Mälardalen till en utvecklingsregion med egen Mot. 1988/89

dragkraft. Detta skulle, parallellt med snabbare förbindelser till Stockholm, A431

ge Stockholmsregionen en chans att bättre klara sin bostadsförsörjning och
sina miljöproblem, samtidigt som det skulle bli en viktig stödjepunkt för
utvecklingen i Bergslagen.

Mälarsjöfarten och framkomligheten i Södertälje kanal är en viktig fråga
för regionen, eftersom rationella och ekonomiska transporter på Mälaren är
av stor betydelse för näringslivet i inre Mälardalen och Bergslagen. En fråga
som oroar är de i och för sig välmotiverade broplanerna i Södertälje.

Utredningar visar att den dyrare broinvestering som är nödvändig för en
effektiv sjöfart är samhällsekonomiskt lönsam. Det är därför viktigt att
statsbidraget till bron utformas så att inte skattebetalarna i Södertälje får
betala vad som krävs för att klara Mälarsjötrafiken på ett bra sätt. Det är
även viktigt att smärre åtgärder för att förbättra framkomligheten i kanalen
vidtas, vilket skulle innebära mer ekonomiska och miljövänliga transporter.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förstärkningar av infrastrukturen i syfte att
stimulera utvecklingen i Västmanlands län.

Stockholm den 24 januari 1989

Roland Sundgren (s)

Berit Oscarsson (s) Margareta Hemmingsson (s)

Göran Magnusson (s) Yngve Wernersson (s)

6