Forskningscentrum på tungmetall- och spårelementområdet

Motion 1989/90:So480 av Barbro Sandberg och Håkan Holmberg

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So480

av Barbro Sandberg och Håkan Holmberg
(båda fp)

Forskningscentrum på tungmetall- och
spårelementområdet

Frågan om amalgamets skadeverkningar har uppmärksammats alltmer.
Även utsläpp av kvicksilver och andra tungmetaller i miljön diskuteras livligt,
eftersom man vet att de skadar människor och djur.

Den ökade försurningen gör att tungmetallerna överförs i en form som
lättare tas upp av levande organismer och därigenom förs allt högre upp i
näringskedjan. Detta leder till en allt större belastning av tungmetaller på
människan och denna ökar för varje år som går. Det är mycket svårt för
kroppen att värja sig eftersom tungmetallerna uppträder överallt: i maten vi
äter, i luften vi andas.

Amalgamet är för närvarande den största källan till tungmetallbelastning
för människans del. Men den är samtidigt den som är lättast att eliminera.

Samtidigt som forskarna studerar amalgamets verkningar på kroppen får
de kunskaper som kan vara ovärderliga i framtiden. I bästa fall kan man lära
sig att förebygga, hejda eller t.o.m. vända tungmetallförgiftningar.

Inom landstinget i Uppsala län har amalgamfrågan lyfts fram genom att
en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp genomarbetat problemområdet
och utarbetat ett förslag till förbättrat omhändertagande av amalgampatienter.

Utöver information till all personal vid vårdcentralerna föreslås inrättande
av en central mottagningsenhet för amalgampatienter vid Akademiska sjukhuset.
Arbetsgruppen föreslår vidare att resurser skall avsättas till utvecklingsarbete
inom diagnostik och behandling.

Som underlag för sitt arbete har gruppen inhämtat kunskap bl.a. från den
forskning som bedrivs vid Institutionen för strålningsvetenskap i samarbete
med infektionskliniken vid Akademiska sjukhuset. Forskningsgruppen har
där undersökt en växande skara patienter med ökad infektionsbenägenhet,
handikappande trötthet och många andra symptom. Sjukdomstillståndet
kallas i amerikanska medicinska kretsar för kroniskt trötthetssyndrom.

Med hjälp av protonstrålar från en partikelaccelerator (den s.k.PIXE-metoden)
kunde man konstatera, att ca 80% av patienterna har kraftigt förhöjda
halter av kvicksilver i vita och röda blodkroppar. Flalterna i enstaka
celler har nivåer som annars bara ses hos t.ex. svartlistad insjöfisk. Traditionella
mätningar på helblod gav ej denna information. Hos en jämförbar
grupp friska människor kunde inga liknande celler påvisas. Förutom kvick

silverupptaget påvisades förändringar även av vissa andra metaller, varför
beteckningen metallsyndrom nu används.

Pågående forskning tycks nu leda till slutsatsen, att behandling med selen,
vissa vitaminer och ett successivt avlägsnande av amalgamfyllningarna leder
till ett förbättrat hälsotillstånd. Samtidigt finner man att kvicksilverhalterna
i cellerna sjunker under den nivå, som är mätbar med PIXE-metoden.

Intresset för dessa frågor sprider sig nu även till andra kliniker inom sjukhuset.
Försök med metallbindare har påbörjats och kommer efter hand att
utvidgas. Man har där god nytta av närheten till speciell expertis vid Biomedicinskt
centrum i Uppsala.

Fortsatt utvecklingsarbete inom detta område är inte en fråga enbart för
landstinget i Uppsala län. Problemet kräver en lösning även på nationell och
internationell nivå. Det innebär också att flera specialiteter måste integreras.
För fortsatt utveckling på området krävs ett tvärvetenskapligt samarbete
där bl.a. medicinsk, odontologisk, toxikologisk, farmaceutisk och biokemisk
kompetens ingår.

Forskning och klinisk verksamhet måste leda fram till nya diagnos- och
behandlingsmetoder inom området. Så snart som möjligt måste ett särskilt
forskningscentrum tillskapas, som kan utveckla det tvärvetenskapliga arbetet
med klinisk patientverksamhet som en integrerad del av forskningen. Eftersom
Uppsala ligger väl framme i amalgamfrågan såväl inom landstinget
som inom forskningen på tungmetall- och spårelementområdet bör ett forskningscentrum
lokaliseras till Uppsala, där vunna erfarenheter utgör en värdefull
grund för klinisk verksamhet. I Uppsala finns de erforderliga förutsättningarna
för ett tvärvetenskapligt centrum genom den breda vetenskapliga
kompetens, som finns vid ett flertal institutioner.

Institutionen för strålningsvetenskap har en given central plats genom tillgång
till en för spårelementområdet speciellt ägnad mätmetod (mikroPIXE)
och en även i övrigt mycket avancerad apparatur.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett forskningscentrum på tungmetall- och spårelementområdet
i Uppsala.

Stockholm den 24 januari 1990

Barbro Sandberg (fp) Håkan Holmberg (fp)

Mot. 1989/90
So480

9