Förmyndare för utomnordiska barn

Motion 1994/95:L414 av Margareta Israelsson m.fl. (s, kds, c, fp, v)

Lag (1904:1) om vissa internationella förhållanden
rörande äktenskap och förmyndarskap bör ändras.
Ändringen bör åsyfta att tillgodose behovet av förmyndare
för de utomnordiska barn som saknar föräldrar i Sverige men
på egen hand beviljats uppehållstillstånd och stadigvarande
vistas här.

1904 års lag är otidsenlig. Lagen är inte anpassad till
dagens situation. Det förhållandet att utomnordiska barn som
saknar föräldrar eller förmyndare i Sverige har hemvist här,
bör motivera en övergång från nationalitetsprincipen till
hemvistprincipen vid frågor om utomnordiska
förmyndarskap. Det ställs större krav för att god man skall
förordnas enligt 1904 års lag än enligt föräldrabalken.

Den gällande lagstiftningen utformades i enlighet med ett
konventionsarbete om internationell privaträtt som pågick
under åren kring sekelskiftet. Sverige har sedan länge
frånträtt konventionen och en stor del av den lagstiftning som
grundades på konventionen är ändrad.

Då 1904 års lag antogs var det omöjligt att förutse dagens
förhållande med barn som kommer till Sverige utan
vårdnadshavare för att på egen hand söka uppehållstillstånd.
Lagen är inte anpassad till denna situation.

Enligt 1904 års lag tillämpas nationalitetsprincipen på
frågor rörande utomnordiska förmyndarskap. Möjligheten
att anordna förmyndarskap för utomnordiska barn med
hemvist i Sverige är därför beroende av lagstiftningen i
barnets hemland. Detta innebär att de barn som beviljats
uppehållstillstånd i Sverige erbjuds olika grad av rättsskydd
beroende av förhållandena i deras hemland. En övergång till
hemvistprincipen skulle ge dessa barn en större möjlighet att
erhålla det rättsliga skydd som förmyndarskapsregleringen
är avsedd att ge.

I enlighet med 1904 års lag förordnas god man för
utomnordiska barn som befinner sig i Sverige medan
föräldrar eller förmyndare är kvar i hemlandet. Förordnandet
skall motiveras av speciella omständigheter. Vid ett
förordnande av god man för ett svenskt barn ställs inte
samma krav. Ett utomnordiskt barn som stadigvarande bor i
Sverige bör ha samma rätt till rättsligt skydd som ett barn
med svenskt medborgarskap.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förmyndare för utomnordiska barn.

Stockholm den 25 januari 1995

Margareta Israelsson (s)

Birgitta Carlsson (c)

Inger Davidson (kds)

Owe Hellberg (v)

Ola Ström (fp)