Förenklingar i miljöstödsprogrammet

Motion 1997/98:Jo207 av Jan-Olof Franzén och Ingvar Eriksson (m)

Det svenska miljöersättningsprogrammet präglas till vissa
delar av en helt orimlig detaljstyrning i kombination med
ständiga regeländringar och en aldrig sinande ström av krav
på nya uppgifter. Detta gör situationen omöjlig för både
bonden och handläggaren.

Natur- och kulturmiljöstödet t.ex. är ett synnerligen detaljerat stöd, som
lantbrukaren verkligen haft svårt att sätta sig in i. Blankettsystemet har varit
svårtolkat vilket har visat sig först i samband med kontrollarbetet.

Det finns också åtskilliga småfastigheter med värdefulla kulturmiljöer som
inte når upp till krävda tio poäng. Det är mycket ologiskt att dessa inte får
någon ersättning alls om man t.ex. jämför med vad som gäller för dem som
har en lång och poänggivande allé.

Reglerna borde i stället vara så utformade att någon poängbedömning inte
skall vara avgörande för till vem stödet skall gå. I stället bör natur- och
kulturvårdsobjektets bevarandevärde vara avgörande för stöd och ersättning
och inte gårdens storlek, som nu är fallet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöstödets fördelning.

Stockholm den 25 september 1997

Jan-Olof Franzén (m)

Ingvar Eriksson (m)