Förebyggande av försäkringsbedrägerier

Motion 1993/94:L605 av Christel Anderberg (m)

Försäkringsbolagen i Sverige betalar årligen ut 28
miljarder kronor i skadeersättning. Härav beräknas en till
två miljarder vara ersättningar som grundas på brott, till
exempel påhittade eller uppsåtligen framkallade skadefall
eller osanna uppgifter i övrigt från försäkringstagarens sida.
Vissa undersökningar ger vid handen att brottsliga
skadeanmälningar svarar för upp emot tio procent av
försäkringsbolagens kostnader. Denna förlust drabbar de
lojala försäkringstagarna i form av höjda premier.

Ett vanligt förekommande fenomen är att den som
faktiskt har råkat ut för en stöld eller en brand ''saltar''
räkningen till försäkringsbolaget genom att uppge att han
har blivit av med fler och/eller dyrare föremål än som varit
fallet. Många försöker på detta sätt åtminstone kompensera
sig för den förlust som självrisken innebär.

Enligt Konsumentförsäkringslagen kan visserligen den
som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig
uppgift till grund för bedömningen av rätten till ersättning
drabbas av jämkning av ersättningsbeloppet. Enligt praxis
tolkas dessa bestämmelser emellertid mycket restriktivt till
förmån för försäkringstagaren.

Enligt min mening borde en försäkringstagare som
ljuger i skadeanmälan eller beter sig grovt oaktsamt -- i
likhet med vad som gäller i Norge -- riskera att förlora rätten
till hela ersättningen. Åtminstone bör bevisbördan, som
ligger på försäkringsbolaget, i sådana lägen bollas över på
försäkringstagaren. Detta är en typ av brott som till stor del
begås av i övrigt laglydiga personer, varför det finns skäl att
tro att en regel som den här föreslagna skulle kunna få en
betydande brottspreventiv effekt.

De norska försäkringsbolagen har ett gemensamt
register över skador, Forsikringsselskapens Sentrale
Skaderegister (FOSS). I detta lagras uppgifter om
skadefall. Man kan inte gå in i registret annat än i samband
med att man registrerar en skada, och då sker en sökning
om försäkringstagaren tidigare är registrerad för en skada.
Ett sådant register underlättar väsentligt
försäkringsbolagens möjligheter att upptäcka
bedrägeriförsök. Det bör övervägas om inte de svenska
försäkringsbolagen borde ha rätt att föra ett liknande
register över skadefall.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förebygga
försäkringsbedrägeri.

Stockholm den 20 januari 1994

Christel Anderberg (m)