Förbud mot rökning på vissa platser

Motion 2001/02:So420 av Sonja Fransson och Laila Bjurling (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagstifta om förbud mot rökning på restauranger och kaféer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagstifta om förbud mot rökning på offentliga platser.

Motivering

All forskning visar att rökning utan undantag är den största orsaken till ohälsa i vårt land. Dessutom drar den med sig stora samhällskostnader i form av sjukvård och rehabilitering. Minst 8 000 personer avlider i förtid varje år på grund av rökning och många kämpar med smärtor, andfåddhet och kärlkramp.

Vi vet också att passiv rökning påverkar hälsan negativt. Minst 500 personer beräknas årligen dö i sviter av passiv rökning. Cirka 1 000 personer tros årligen insjukna i hjärtinfarkt efter att ha utsatts för passiv rökning. Därutöver orsakar rökningen otrevliga miljöer och dagliga besvär för icke-rökare och allergiker.

Lagen säger att det skall finnas rökfria bord om restaurangen har fler än 50 sittplatser. Trots detta verkar många restaurangägare inte känna till lagen, eller vill inte uppfylla lagen av andra skäl. När Nationella folkhälsokommittén under hösten 2000 ville ta ett viktigt steg för bättre hälsa och föreslog att rökning bara skulle tillåtas på restauranger med särskilda rökrum utan servering, möttes detta av motstånd från Sveriges hotell- och restaurangägare (SHR). Genom detta signalerar SHR att det inte är viktigt att enskilda restaurangägare försöker åtgärda rökiga miljöer. Många icke-rökare tvingas m.a.o. att välja bort restauranger och kaféer som inte tar tillräcklig hänsyn till dem.

Problemet är dock vidare än vad som ovan beskrivits. Hur undviker icke-rökare t.ex. att besöka myndigheter, kommunala inrättningar, sjukvården m.m. när rökarna samlas i klungor utanför entrén? Hur undviker icke-rökare busshållplatser och andra offentliga samlingsplatser för att slippa att utsättas för obehaget av rök, och hur gör den som är allergisk mot rök?

Är det rimligt och acceptabelt att det är den som är icke-rökare som får sin rörelsefrihet inskränkt?

Vi anser att det nu är dags att ta till betydligt kraftfullare åtgärder mot rökning och liksom i USA införa förbud mot rökning på restauranger, kaféer och offentliga platser.

Stockholm den 30 september 2001
Sonja Fransson (s)	Laila Bjurling (s)