Förbud mot legosoldater

Motion 2004/05:U229 av Berit Jóhannesson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i FN agerar för att få till stånd en ny resolution mot användandet av legosoldater.

Motivering

FN:s generalförsamling antog år 1989 en resolution mot rekrytering, användning, finansiering och träning av legosoldater. Frågan väcktes då främst mot bakgrunden av den situation som var rådande på den afrikanska kontinenten och utformades efter samma förutsättningar. Skrivningarna i resolutionen fick en utformning som få länder ansåg sig kunna stödja även om man sympatiserade med och stödde andemeningen i den. Sverige var ett av de länder som då ansåg att man var förhindrad att skriva under resolutionen. Problemet med legosoldater har inte avtagit i de krig som varit sedan den första resolutionen mot användandet av sådana skrevs. Snarare har problemet växt ofantlig i storlek.

I dagsläget sköter vinstdrivande privata företag alltmer av säkerhetsarbetet i dagens krigs- och oroshärdar. Dessa vaktbolag fungerar i praktiken som små privatarméer. Ibland kontrakterade av företag, hjälporganisationer eller åt lokala regeringsmedlemmar. Men oftast av regeringar, där USA hör till dem som anammat systemet i störst omfattning. USA:s utrikesminister Donald Rumsfeld är en varm förespråkare för outsourcing av diverse säkerhetsoperationer. Något som har resulterat i att det bara i Irak finns ca 20 000 privatsoldater.

Omkring en tredjedel av USA:s militära budget för Irak går till privata vaktbolag. De soldater som är anställda av de olika vaktbolagen kommer från många länder. Enligt uppgifter i svensk press finns det soldater från länder som Sydafrika, Chile, USA, Storbritannien, Ukraina och Israel. De har ofta en reguljär militär utbildning i grunden och är som regel bättre utrustade än de reguljära styrkorna.

I en artikel i Svenska Dagbladet den 31 augusti i år går det att läsa en intervju med chefen för Internationella Röda Korskommitténs enhet för relationer med den privata sektorn, Gilles Carbonnier. Han berättar för tidningen att det var i mitten av 1990-talet som medlemmar i Internationella Röda Korset började upptäcka fler och fler privatsoldater som rörde sig i stridsområden. Han säger:

Först var det länder som Sierra Leone, Liberia, Bosnien och Kroatien. Med Afghanistan och Irak har fenomenet exploderat. Det är inte längre en tendens, utan en etablerad realitet.

Förekomsten av stridande förband och vaktsoldater som är privatanställda är problematiskt bl.a. för att de i princip inte är ansvariga inför andra än sina aktieägare. I praktiken går privatsoldaterna nästan utan undantag straffria om de begår brott.

Krig är en förödande sysselsättning, men alltsedan den första Genèvekonventionen har mänskligheten försökt att minska de fruktansvärda följder som krig för med sig. Där finns bestämmelser om vilka som ska betraktas som kombattanter och hur man ska behandla dem när de är sårade och tillfångatagna. Där finns regler för hur man som stridande part ska behandla civilbefolkningen.

De legosoldater som agerar i dagens krishärdar har i verkligheten inte behövt hålla sig till Genèvekonventionen. Det rapporteras t.ex. om att de två privatanställda soldater som tjänstgjort som fängelsevakter i Abu Ghraib-fängelset i Irak och anklagats för tortyr har undgått rättegång och straff, medan sju amerikanska armésoldater ställts inför rätta. När det internationella samfundet inte förbjuder användandet av legosoldater att agera utan ett verkligt juridiskt ansvar motverkas Genèvekonventionens regler.

Ett annat problem med privatsoldater är att de allt oftare kontrakteras av hjälporganisationer som vaktstyrkor. Samtidigt som det blir en hjälp för de ideella organisationerna att kunna agera i kaotiska situationer, så finns risken att gränserna mellan hjälparbetare och legosoldater suddas ut och gör hjälporganisationerna till legitima mål i det pågående kriget.

Detta är en mycket oroande utveckling. Något som även svenska soldater i förlängningen kommer att få känna av eftersom de privata bolagen även agerar på sådana platser dit FN skickar trupp.

Sverige bör agera skyndsamt och med kraft i FN så att en ny resolution, där bruket av legosoldater förbjuds, kommer till stånd.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 27 september 2004
Berit Jóhannesson (v)
Karin Thorborg (v)	Alice Åström (v)
Sermin Özürküt (v)	Sven-Erik Sjöstrand (v)