Förbättrat skydd för personer som anlitar psykologer

Motion 1994/95:So414 av Stig Sandström m.fl. (v)

Nuvarande lagstiftning som rör psykologers
yrkesutövning, och som därmed ger skydd för personer som
anlitar psykolog, avser i stort sett endast verksamheten inom
hälso- och sjukvårdens område. Lagstiftningen rörande
psykologer och annan hälso- och sjukvårdspersonal i Sverige
är i huvudsak generellt utformad och gäller i tillämpliga
delar för all hälso- och sjukvårdspersonal.

De viktigaste lagarna är:

Lag om behörighet att utöva yrke inom hälso- och
sjukvården m.m. (''Behörighetslagen'') SFS 1984:542.
Enligt behörighetslagen 9 § gäller ett skydd för yrkestiteln
psykolog och psykoterapeut enligt följande:

9 § I verksamhet på hälso- och sjukvårdens eller
tandvårdens område får inte någon (-- -- --) ge sig ut för att
vara psykolog eller psykoterapeut utan att ha legitimation för
yrket eller, såvitt gäller psykologtiteln, utan att genomgå
sådan praktisk tjänstgöring som psykolog som anges i 2 §.
Om någon, som saknar behörighet enligt första stycket 3 att
använda titeln psykolog eller psykoterapeut, har förvärvat en
titel som kan förväxlas med dessa, skall denna titel anges i
verksamhet som avses i första stycket på ett sätt som tydligt
skiljer den från psykolog- och psykoterapeuttitlarna.

För vissa andra grupper inom hälso- och sjukvården gäller
ett starkare skydd för yrkesutövningen.

Behörig att utöva yrke som barnmorska, läkare och
tandläkare är enligt behörighetslagen 6 § ''den som har
legitimation för yrket eller särskilt förordnats att utöva
yrket''. Endast den som har legitimation som läkare eller
tandläkare får yrkesmässigt bedriva enskild verksamhet.

Särskilda regler för psykologer finns i Socialstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd om legitimation av psykologer
(SOSFS 1986:43). Socialstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd innehåller bl.a. regler om grunder för
psykologlegitimation, PTP-tjänstgöring samt regler för
legitimation av psykologer med utländsk utbildning.

En annan viktig lag som gäller psykologers yrkesutövning
inom hälso- och sjukvården är ''Lag om åligganden för
personalen inom hälso- och sjukvården''
(''Åliggandelagen'') SFS 1994:953. Av Åliggandelagen
framgår bl.a. att den som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalenskall arbeta i överensstämmelse med
vetenskap och beprövad erfarenhet (2 §)skall själv bära
ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter
(6 §)har tystnadsplikt i privat vårdverksamhet (8--11 §§)
omfattas av tillsyn av Socialstyrelsen (12--17 §§).

Enligt lag om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och
sjukvårdens område (AFA 1994:954) kan hälso- och
sjukvårdspersonalen ställas till ansvar inför Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) vid försumlighet i
yrkesutövningen.

Andra viktiga lagar avseende psykologers yrkesutövning
inom hälso- och sjukvården är Patientjournallagen, Hälso-
och sjukvårdslagen (som bl.a. innehåller regler om samlat
ledningsansvar under chefsöverläkare resp. regler om
patientansvarig läkare) och Sekretesslagen.

I övriga nordiska länder omfattas personer som anlitar
psykolog av ett mer omfattande skydd i lagstiftningen, dels
genom att också psykologverksamhet utanför hälso- och
sjukvården skyddas, dels genom att lagstiftningen i större
utsträckning än i Sverige skyddar psykologers
arbetsuppgifter från att utföras av personer utan tillräcklig
utbildning.

Psykologverksamheten i Norge regleras genom ''Lov om
godkjenning m.v. av psykologer'', ''Psykologloven''
omfattar all psykologverksamhet och innehåller regler om
förutsättningen för godkännande som psykolog, möjlighet
till skydd av vissa metoder och hjälpmedel m.m.,
Psykologverksamheten i Finland regleras i ''Lagen om
yrkesutbildad personal inom hälso- och sjukvården''. Denna
lagstiftning omfattar trots sitt namn även psykologers
yrkesutövning utanför hälso- och sjukvården. Lagen innebär
en ensamrätt för psykolog (''legitimerad yrkesutbildad
person'') att utöva yrket och använda yrkesbeteckningen.
Andra än legitimerade yrkesutbildade får inte utföra sådana
uppgifter som hör till yrket i fråga eller använda
yrkesbeteckningen.

I såväl Norge som Finland innebär lagstiftningen ett
väsentligt större skydd för den enskilde klienten än vad fallet
är i Sverige.

I Danmark gäller titelskydd: efter kandidatexamen får
vederbörande kalla sig psykolog och efter två års praktik
auktoriserad psykolog.

Motiv för en särskild ''psykologlag''

Psykologer utövar i dag yrket inom ett stort antal områden
vilka ej omfattas av någon lagstiftning som ger skydd för den
enskilde, alternativt att den gällande lagstiftningen är
otillräcklig. Exempel på sådana områden är:
ArbetsmarknadsverketSkolanFörskolan
KriminalvårdenRättsväsendet (forensisk psykologi)
KonsultområdetLSS-områdetSocialtjänstenFörsvaret

Ur klient- och samhällsintresset är det av stor betydelse att
såväl ''kvacksalveri'' som skadlig (oetisk) användning av
psykologisk kunskap motverkas inom dessa områden.

Det kan konstateras att den nuvarande lagstiftningen i
Sverige sannolikt ger allmänheten, myndigheter och andra
klienter det sämsta skyddet i Norden mot oseriös
yrkesutövning inom ''psykologområdet''. Detta förhållande
är särskilt anmärkningsvärt med hänsyn till den stora
betydelse/inverkan psykologers yrkesutövning har på såväl
individ- som grupp- resp. organisationsnivå. I dag uppträder
personer med otillräcklig utbildning under
yrkesbeteckningen psykolog resp. används psykologiska
metoder av icke-psykologer inom ett stort antal områden,
t.ex. skolan (s.k. ''lekarbete'' utfört av speciallärare),
organisationskonsult/urvalsområdet (testanvändning),
rättsväsendet (''vittnespsykologer'').

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till
psykologlag enligt vad i motionen anförts om förbättrat
skydd för personer som anlitar psykologer.

Stockholm den 19 januari 1995

Stig Sandström (v)

Charlotta L Bjälkebring (v)

Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)

Tanja Linderborg (v)

Eva Zetterberg (v)

Hanna Zetterberg (v)

Alice Åström (v)