Folkhälsan

Motion 1997/98:So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp)

Ny kurs för folkhälsopolitiken

En framgångsrik folkhälsopolitik måste grunda sig på goda kunskaper om den pågående samhällsutvecklingen, om ohälsans orsaker och om möjliga sätt att förbättra situationen. Den kräver ingående kunskap om olika befolkningsgruppers värderingar och kulturer. Den måste också grunda sig på en insikt om att människor ser olika på nytta och risk med olika handlingsalternativ. I bedömningen ligger att man värderar en viss risk utifrån en samlad bedömning som också innefattar den nytta och glädje man upplever av en viss aktivitet. Det kan leda till att man ändå föredrar att åka slalom, klättra i berg eller äta goda såser till maten trots att det är farligare än att spela schack. Livet är ju mycket mer än att minska hälsorisker. Och vid val av strategier i folkhälsoarbetet behövs också en sammanfattande etisk bedömning. Är det t.ex. etiskt acceptabelt att tvinga på människor information om hälsorisker? Hur skall man ställa sig till propaganda? Får man klandra människor för att de inte ändrar livsstil? Får man t ex neka dem vård? Frågorna är många.

Om man mäter folkhälsan i förväntad livslängd vid födelsen är hälsoläget i Sverige internationellt sett mycket gott. Det är bara Japan som har en längre förväntad livslängd än vi. Men det är inte bara livslängden som räknas. Det finns också andra indikatorer som subjektivt upplevd ohälsa, objektivt påvisbar ohälsa, sjukskrivning, förtidspensionering, läkemedelsförbrukning etc. Genom att man kan använda så olika indikatorer på hälsa är det svårt att kartlägga och bedöma folkhälsan. Man kan dock konstatera att fram till början av 90-talet förbättrades hälsan för det stora flertalet svenskar, medellivslängden ökade kraftigt, rörelseförmågan och levnadsvanorna förbättrades etc. Förbättringarna beror dels på det förebyggande arbete som utvecklats, dels på bättre möjligheter att behandla olika hälsoproblem. Dock återstår mycket att göra.

I denna motion tar vi dels upp hälsoproblem för vilka Folkpartiet liberalerna anser att insatserna behöver förstärkas, dels åtgärder som kan förebygga flera olika hälsoproblem.

Tobaksbruket är den största enskilda ohälsofaktorn i vårt samhälle. Tobaksskadorna tillsammans med alkohol- och narkotikamissbruk och annat drogberoende förorsakar mycket mänskligt lidande och tar en stor del av hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens resurser i anspråk. I Folkpartiets partimotion om beroende utvecklar vi vidare vilka åtgärder som behöver genomföras för att möta dessa problem.

Skador

I Sverige är skador den vanligaste orsaken till död bland barn, ungdom och yngre vuxna. Varje år inträffar ca 1,4 miljoner personskador i vårt land. Av dessa avlider cirka 2.400 personer av sina skador. Medan antalet patienter som vårdats efter motorfordonsolyckor och arbetsolyckor minskat under senare år har antalet patienter med andra skador, som fallskador, ökat.

Sverige har hunnit en bit på väg när det gäller att förebygga barnolycksfall i samhällets olika sektorer men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Barnsäkerhetsarbetet måste drivas tvärsektoriellt och involvera föräldrar, personal i barnomsorg, fritidsverksamhet och skola, trafikansvariga m fl. Det är viktigt att barn använder cykelhjälm och att simundervisning når alla barn. Vi anser att varje kommun bör ha ett program både för hur man skall förebygga att barn kommer till skada och för hur man skall kunna följa skadeutvecklingen bland barnen.

Cykelhjälmsanvändning har visat sig minska huvudskador vid cykelolyckor med 60–80 procent. Ändå ådrar sig 10 000 cyklister i Sverige varje år huvudskador därför att de inte använt hjälm. Medan praktiskt taget alla barn använder cykelhjälm så slutar många av dem använda hjälm när de når tonåren. Hjälmanvändningen bland vuxna lämnar också mycket i övrigt att önska.

Folkhälsoinstitutet, Vägverket, Rikspolisstyrelsen, Svenska kommunförbundet och Världshälsoorganisationen (WHO) samarbetar om ett cykelhjälmprogram 1995–2000 vilket syftar till att öka hjälmanvändningen. Det har lett till att det i många län, städer och kommuner bedrivs mer eller mindre omfattande cykelhjälmskampanjer. Enligt en opinionsmätning vill 73 procent av svenska folket ha en lag om cykelhjälm, när de fått veta att detta kan spara cirka 30 cyklisters liv per år. Frågan om lagstiftning om hjälmanvändning utreds för närvarande i Kommunikationsdepartementet. Vi anser dock att man i första hand måste försöka åstadkomma en hög användning av cykelhjälmar på frivillig väg och att insatserna för att nå detta mål måste intensifieras och utvecklas så att man når alla cyklister.

När det gäller trafiksäkerheten i övrigt skulle förbättrad körkortsutbildning och speciella ungdomskörkort samt en generell skärpning med helnykterhet i trafiken ha stor effekt på ungdomstrafikolyckorna. Stora behov finns också när det gäller gångtrafikanternas säkerhet. Genom en mer heltäckande rapportering av alla trafikolyckor skulle man få ett bättre underlag för trafiksäkerhetsarbetet.

Av de patienter som vårdades för fallskador 1995 var 60 procent äldre än 65 år och en fjärdedel äldre än 85 år. Många av dessa skador skulle ha kunnat förhindras med bättre utformning av bostaden, dess inredning och belysning. Betydelsen av fysisk aktivitet hos äldre med bättre balans och koordination som följd kan inte nog betonas liksom kostens sammansättning. Med rätt kost mindre skört skelett.

Folkhälsoinstitutet har i samarbete med pensionärsorganisationerna m fl gått ut med en tipskatalog om hur äldre skall kunna undvika att falla och skadas. Det är bra men vi anser att insatserna behöver utvecklas och intensifieras. Vi anser att Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att utarbeta ett program för hur skador kan förebyggas bland äldre som inte bara skall rikta sig till de äldre och till hälso- och sjukvården utan också till andra sektorer i samhället vars insatser är av betydelse för säkerheten i t ex bostäder, i trafiken etc.

Självmord

Det är mycket allvarligt att mellan fyra och sju procent av ungdomarna enligt Folkhälsorapport 1997 uppger att de någon gång försökt begå självmord. Enligt rapporten avled 1995 17 unga män (15–24 år) och 7 unga kvinnor per 100 000 i självmord. Av en undersökning av Eva Hildingsdotter-Bengtsson och Brittmarie Alner om ungdomar och självmord framgår att dessa ungdomar ofta varit ensamma med sina självmordstankar och endast få har sökt vård och stöd hos andra. De har också företett fysiska och psykiska problem. I USA har utarbetats självmordsförebyggande program för ungdomar. Vi anser att Sverige också bör utarbeta ett sådant program.

Primärvården och kommunernas ansvar för folkhälsoarbetet

Hälso- och sjukvården har ett lagstadgat ansvar för folkhälsoarbetet. Något sådant ansvar finns inte i lagen när det gäller kommunernas verksamhet. Samtidigt ansvarar kommunerna för politikområden som rör invånarnas hälsa. Deras folkhälsoarbete inriktas främst på allergi, droger och miljö. En del kommuner har arbetat för att minska hälsoskillnaderna mellan olika grupper och då riktat sin verksamhet till kvinnor, invandrare och boende i vissa bostadsområden. Drygt hälften av kommunerna har inrättat någon form av hälsoråd. Denna utveckling är bra och bör vidareutvecklas i nära samarbete med landstingen.

Skolhälsovården är ett kommunalt ansvar. Vi anser att den har en rad viktiga uppgifter. Hit hör kartläggning av ohälsan i skolan, arbetet med att förebygga ohälsa och att hjälpa barn och ungdomar som av olika skäl mår dåligt. Vi anser att den neddragning av skolhälsovårdens resurser som skett på en del håll är olycklig och måste hejdas. I skolan märks en ökad efterfrågan på psykologiskt stöd till eleverna och vi anser att eleverna utöver tillgång på läkare och sköterska också skall ha tillgång till psykolog och kurator.

Ideella organisationer

Ideella organisationer som nykterhetsorganisationerna, yrkesföreningar mot tobak, föreningar representerande olika patientgrupper, studieförbunden, frivilligorganisationerna, Friskis och svettis, folkrörelserna m.fl. gör ovärderliga insatser i folkhälsoarbetet. I relation till vad de utför är det organisationsstöd de får mycket begränsat. Vi anser att det bör utredas hur organisationsstödet till ideella organisationer inom detta område bäst bör utformas och dimensioneras för att nå högsta möjliga kostnadseffektivitet.

Allergier

Enligt Folkhälsorapport 1997 lider en tredjedel av befolkningen i åldersgruppen 16–48 år av allergiska besvär i någon form. Motsvarande siffra för förskolebarnen är 10 procent och för skolbarnen 20 procent. Och allergierna fortsätter att öka inte bara i Sverige utan också i västvärlden i övrigt samt i utvecklingsländerna. På 1960-talet hade två procent av den vuxna befolkningen astma mot fyra procent tjugo år senare. Glädjande nog har dock dödligheten i astma minskat bl a på grund av tillkomsten av nya astmaläkemedel och en ökande kunskap om astmasjukdomen.

Nickelallergi utgör ett särskilt problem. Nickel är den vanligaste orsaken till kontaktallergi. Minst tio procent av kvinnorna och en procent av männen är nickelallergiska. Nickelallergi är bestående och de drabbade måste därför undvika all kontakt med nickel i framtiden. Vi anser därför att man i alla sammanhang måste få bort nickel i föremål som människor kommer i beröring med, t.ex. knappar, spännen, smycken och mynt. Detta arbete måste bedrivas både på ett nationellt och ett internationellt plan.

Folkhälsoinstitutet har under de år det funnits framgångsrikt drivit ett särskilt allergiprogram, där bl a också Apoteksbolaget medverkat i aktiviteten Astma-allergiåret.

Vi anser det viktigt att denna satsning fortsätter och att arbetet bedrivs tvärsektoriellt. Allergiproblemen kan nämligen inte lösas enbart inom hälso- och sjukvårdssektorn.

Buller

Buller i någon form berör nästan alla människor. Buller kan leda till störd sömn och vila, det kan leda till koncentrationssvårigheter och i värsta fall till att hörselorganet förstörs.

Höga ljudnivåer förekommer på diskotek och pop-/rockkonserter. De kan bli så höga att det finns risk för både tillfälliga och permanenta hörselnedsättningar. De största källorna till bullerstörningar är trafiken samt störande grannar. Man räknar med att ungefär fem till tio procent av landets befolkning störs av trafiken medan två till sex procent störs av grannar.

Riksdagen tog 1994 beslut om en handlingsplan mot buller. Den syftade till att kraftigt begränsa bullerstörningarna i samhället så att ljudnivåerna sänks och färre människor utsätts för buller. Vi anser att det nu är dags att följa upp i vilken utsträckning handlingsplanens mål uppnåtts och vilka åtgärder som måste till för att minska bullerproblemen i samhället.

Hiv/aids

Även om spridningen av hiv i Sverige har kunnat hållas på en låg nivå är faran långtifrån över. Så länge vi inte har något vaccin mot hiv och inga läkemedel som botar hiv och hindrar utvecklingen av aids är hiv något av en tickande bomb. Om inte de förebyggande insatser vi byggt upp och som visat sig så framgångsrika hålls på hög nivå kan närsomhelst ett bakslag inträffa. Vi har därför utvecklat vilka insatser som behöver göras i kommittémotionen om hiv.

Tuberkulos

WHO räknar med att mellan tre och fyra miljoner människor årligen dör i tuberkulos. I Sverige har vi i stort sett varit förskonade från tuberkulos under åtskilliga år men nu har den gynnsamma trenden vänt. År 1995 nyregistrerades tuberkulos hos 564 personer. Av dem var 56 procent födda utomlands. Tuberkulossituationen bland flyktingar och invandrare som kommit till Sverige motsvarar den vi hade i landet för 30 år sedan. I Östeuropa ökar andelen patienter med tuberkelbakterier som är resistenta mot flera läkemedel. I länder som Spanien har tuberkulos blivit ett allvarligt problem bland hiv-smittade. I dagsläget utgör detta inte något omedelbart hot mot Sverige men vi anser att det är viktigt att utlandsresenärer uppmärksammas på problemet och att Sverige aktivt deltar i den internationella kampen mot tuberkulos.

Övervikt och fetma

Övervikt och fetma är tilltagande folkhälsoproblem i västvärlden. I Sverige ökar andelen överviktiga och ökningen ses redan hos barnen. Övervikt är vanligare bland arbetare än bland tjänstemän och är vanligare bland kvinnor. Övervikt och fetma leder inte bara till följdsjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar samt njur- och ledsjukdomar. Överviktiga utsätts också för diskriminering och mobbning som kan få allvarliga följder för den psykiska hälsan. Enligt Folkhälsorapport 1997 har barn och ungdomar i vissa avseenden bättre kostvanor än vuxna men äter också mer sockerrika livsmedel som godis och glass.

Eftersom kostvanorna grundläggs i tidig ålder anser vi det viktigt att man förutom information till barn, ungdomar och föräldrar om lämplig kost också bättre utnyttjar skolmåltiderna som ett pedagogiskt verktyg och inte ser den som ett besparingsobjekt.

”Praktiken” i skolan när det gäller kosten har sannolikt större betydelse än teorier om sunda matvanor.

Vi kan vidare konstatera att våra matvanor i hög grad styrs som många externa faktorer som pris, marknadsföring, tillgänglighet etc. Det vore därför naturligt att vi i Sverige, liksom fallet är i Norge, hade en jordbruks- och livsmedelspolitik med en tydlig folkhälsoprofil. Detta är dock inte fallet. De regleringar och subventioner som i hög grad styr den inhemska jordbruksproduktionen har primärt varit inriktade mot att finansiellt stödja producenterna och inte folkhälsoarbetet. Vi anser att det måste bli en ändring på detta.

Tandhälsa

Tandhälsan i befolkningen har förbättrats väsentligt under senare år. Dock förekommer betydande socioekonomiska skillnader. Tjänstemän har bättre tandstatus än ej facklärda arbetare. Invandrare/flyktingar visar sämre tandhälsa än svenskar. De har även sämre tandhälsa än motsvarande grupper i sina ursprungsländer.

Eftersom tandhälsan kan påverka såväl livskvalitet som hälsotillstånd i övrigt är det viktigt att det förebyggande arbete som Sverige så framgångsrikt bedrivit inte eftersätts i besparingstider. Genom att förmedla kunskapen om sambandet kost, munhygien och fluor, genom kollektiva profylaxprogram och information och instruktion på individnivå kan många tandhälsoproblem förebyggas. Vi anser att man i skolan, inom företagshälsovården, vid flyktingmottagningar, på apotek och i andra lämpliga sammanhang bör förmedla kunskap om hur tandhälsan kan bibehållas.

Folkhälsoarbetet i skolan

Skolans folkhälsoarbete måste bygga på engagemang hos lärare, andra anställda vid skolan, eleverna och deras föräldrar. Det är viktigt att det utformas utifrån den enskilda skolans lokala behov och intressen och i nära samverkan med andra sektorer i samhället samt ideella organisationer.

Sex- och samlevnadsundervisningen i skolan har i stort sett varit framgångsrik men kan utvecklas vidare. Varje oönskad graviditet är en för mycket. Ingen årskull får gå miste om denna undervisning och det är viktigt att den inte utsätts för några nedskärningar i en tid av knappa resurser.

Vi anser att hälsofostran, ett ämne som inrymmer både sex- och samlevnadsundervisning, kost samt motion (lek och idrott) och ANT-undervisning måste få en tydligare plats och ett större utrymme på skolschemat.

Skolans arbetsmiljö har ägnats betydligt mindre uppmärksamhet än de vuxnas. Det gäller både fysisk och psykosocial miljö. Dålig ventilation och felaktiga material har en del i den ökning av allergierna vi nu ser. Mobbning är ett allvarligt psykosocialt problem. Vi anser att den kampanj som initierats av Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen för en bättre skolmiljö måste följas av fler insatser, t.ex. införande av en löpande rapportering av skador och psykosocial ohälsa bland eleverna. Varje skola bör dessutom utarbeta ett hälsoprogram med målsättning att skapa en bra arbetsmiljö för barn och lärare.

Arbete, arbetslöshet och hälsa

Medan förbättringar skett beträffande den fysiska arbetsmiljön finns problem när det gäller den psykiska arbetsmiljön. Under senare år har den psykiska hälsan påverkats av ökande arbetslöshet och risker för permittering eller uppsägning. De som har arbete har fått mer att göra. Det har blivit allt vanligare att den normala arbetstiden inte räcker till utan man måste dra in på luncher, arbeta över eller ta med arbete hem. Det i sin tur gör det svårare att koppla av på fritiden. I en sådan situation blir ledarskapet på arbetsplatsen extra väsentligt liksom tillgången på företagshälsovård.

Vi anser att det är angeläget att såväl chefer som företagshälsovårdens personal får en utbildning som rustar dem för att åtgärda den stressituation som uppstår på en arbetsplats som drabbas såväl av uppsägningar som av för hög arbetsbelastning. Det är en angelägen uppgift för bl.a. Arbetslivsinstitutet att ta sig an.

Arbetslösheten innebar tidigare fattigdom och därmed ökad risk för en rad ”fattigdomssjukdomar”. Idag är det sociala skyddsnätet mycket bättre men det finns orosmoln. Glidningen från arbetslöshetsbidrag till socialhjälp och risken för en mycket sämre ekonomi med ökad risk för ohälsa oroar. Arbetslöshet i sig innebär hälsorisker även om den inte medför ekonomiska problem. Den stigmatisering genom att man inte längre är behövd, den passivisering och isolering som kan bli följden ökar risken för psykiska besvär, hjärt-kärlsjukdom och missbruk. Här ligger lösningen i den ekonomiska politiken vilken vi redovisat i Folkpartiets motion om den ekonomiska politiken.

Miljö och hälsa

Under senare år har bostadsmiljöernas och övriga icke-industriella miljöers betydelse för uppkomsten av hälsoproblem blivit alltmer uppmärksammade. Tobaksrök, radon, formaldehyd, kvalster i damm m m utgör riskfaktorer för allergi och annan överkänslighet samt cancer. Kombinationen rökning–radon är särskilt riskabel. Av 2 700 lungcancerfall per år i Sverige beräknas 400–900 fall bero på radonexponering. Det ohälsoförebyggande arbetet måste gå ut på att eliminera dessa ohälsofaktorer.

Luftföroreningarna utomhus känner inga gränser. Framför allt är de dock tätortsproblem beroende på den högre mängd utsläpp som sker där jämfört med i glesbygd. Medan utsläppen från industrin minskat kraftigt under de senaste decennierna har utsläppen från trafiken varit svårare att åtgärda och åtgärderna måste därför intensifieras inom detta område.

Socialtjänsten, apoteken och folkhälsoarbetet

Socialtjänsten och apoteken möter i stor utsträckning samma människor som hälso- och sjukvården och har därmed en möjlighet att förstärka hälso- och sjukvårdens insatser i folkhälsoarbetet. Socialtjänsten kan bryta den onda cirkel som så ofta går från sociala problem till ohälsa. Kunskapen att fånga upp, förstå och se tidiga varningssignaler behöver emellertid utvecklas inom socialtjänsten. Vi anser att detta är ett viktigt område att ta upp både i grundutbildningen och vidareutbildningen av socialtjänstens personal.

Apoteken möter ett stort antal kunder, både friska och sjuka, och har genom den kontaktytan goda möjligheter att förmedla kunskap om hur man kan förebygga olika hälsoproblem. Denna möjlighet har utnyttjats av såväl landstingen som Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen och bör enligt vår uppfattning utnyttjas i än större utsträckning och utvecklas vidare.

Behov av statistik och forskning

Medan vi i Sverige har bra statistik över dödligheten i olika sjukdomar och vilka sjukdomar som föranleder sjukhusvård är uppgifterna om sjuklighet och hälsoproblem i öppen vård ofullständig och måste förbättras. På grund av besparingsåtgärder har SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden (ULF) blivit starkt begränsade vilket försvårar möjligheterna att analysera vissa utsatta gruppers hälsoproblem och hur de kan avhjälpas.

Vår kunskap om barns psykiska och fysiska hälsa är ofullständig liksom vilka riskfaktorer som ligger bakom vissa stora folksjukdomar. Gender(köns)perspektivet när det gäller ohälsa har inte heller blivit föremål för ingående forskning. Våra kunskaper om arbetslöshetens konsekvenser för hälsan är också ofullständiga. Likaså behövs forskning kring vad som påverkar etableringen av barns och ungdomars levnadsvanor.

Det behövs vidare studier som belyser såväl hälso- och sjukvårdens som samhällsinriktade åtgärders betydelse för folkhälsan uttryckt i såväl mänskliga som hälsoekonomiska termer.

Vi anser att folkhälsoforskning är ett prioriterat område och att det bör beaktas i forskningsrådens och forskningsstiftelsernas prioriteringar av insatsområden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Folkhälsoinstitutet bör upprätta ett program för hur skador bland äldre kan förebyggas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om skador,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen bör ta fram ett självmordsförebyggande program,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tvärsektoriellt arbete mot allergier,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att följa upp hur handlingsplanen mot buller har uppfyllts,1

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hiv/aids,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tuberkulos,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övervikt och fetma,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra tandhälsan,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra folkhälsoarbetet i skolan,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att minska arbetslösheten för att förbättra hälsan,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänsten, apoteken och folkhälsoarbetet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om primärvårdens, kommunernas och frivilligorganisationernas roll i folkhälsoarbetet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att få människor att på frivillig väg använda cykelhjälm i större utsträckning,2

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare forskning kring folkhälsan.

Stockholm den 6 oktober 1997
Barbro Westerholm (fp)
Kerstin Heinemann (fp)	Sigge Godin (fp)
Bo Könberg (fp)	Ann-Kristin Føsker (fp)

1 Yrkande 5 hänvisat till JoU.

2 Yrkande 14 hänvisning till TU.