Fjällräddningen

Motion 1991/92:Ju213 av Ulla-Britt Åbark och Sten-Ove Sundström (s)

Under senare tid har man kunnat ta del av svårigheterna
för fjällräddare att fullgöra sitt uppdrag. Senast gällde detta
när två ungdomar försvann i Jämtland under en skoterfärd.
Det framkom att man hade svårigheter med bl.a.
kommunikationsradion. I dag finns en basutrustning som
bekostas av statliga medel. Utöver det får man själv som
fjällräddare bekosta t.ex. skoter och skoteroverall. Detta
kan inte vara acceptabelt. Vi menar att all utrustning bör
bekostas av statliga medel.

Fjällräddningstjänsten är mycket viktig för den som
behöver deras tjänster, som kan innebära en fråga om liv
eller död för många. Fjällräddarna har att följa polislagen,
som säger följande:

1. Efterforska och rädda den som har försvunnit under
sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger
fara för hans liv eller allvarlig risk för hans hälsa.

2. Rädda den som råkat ut för en olyckshändelse eller
drabbats av en sjukdom och som snabbt behöver komma
under vård eller få annan hjälp.

Ansvaret för fjällräddningen ligger på polisen.
Rikspolisstyrelsen har också utfärdat allmänna råd för
polisens fjällräddningstjänst. Den 1 juli 1990 uppgick
antalet räddningsledare till 10 fördelat från Malung i söder
till Kiruna i norr. Det totala antalet fjällräddare var 757
varav 524 civila och 233 polismän. Detta visar att människor
är mycket intresserade av att hjälpa människor i nöd och då
borde man också från samhällets sida visa sin uppskattning
genom att se till att den utrustning man har är tidsenlig och
att den fungerar och att utrustning betalas helt av samhället.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bidrag till fjällräddare. Detta
bidrag bör kunna inrymmas i den befintliga budgetramen.

Stockholm den 24 januari 1992

Ulla-Britt Åbark (s)

Sten-Ove Sundström (s)