Fiske och fiskevård

Motion 1998/99:MJ410 av Göte Jonsson (m)

Inledning

Sveriges sjöar och vattendrag samt omkringliggande hav är
med sina tillgångar av fisk och skaldjur värdefulla
naturresurser. Yrkesfisket har stor betydelse för
folkförsörjningen. Det svenska yrkesfiskets fångster uppgår
f.n. till ett värde av ca 1,2 miljarder kronor per år. Vi har
också en växande näring i form av vattenbruk som är
beroende av våra vatten.

Runt våra kuster och till havs finns ett relativt omfattande och modernt
yrkesmässigt fiske. Detta fiske är av avgörande betydelse för en bofast
befolkning i våra skärgårdar. I våra insjöar finns det dels ett, dock inte lika
omfattande, yrkesfiske, dels ett husbehovs- och binäringsfiske som heller
inte är utan betydelse för försörjningen i de bygder där detta bedrivs. Den
senaste tioårsperioden har det också utvecklats ett betydande fiske efter
kräftor i många sjöar där utplantering av signalkräftor varit framgångsrik. I
motsvarande grad har dessvärre bestånden av vår inhemska flodkräfta
decimerats på grund av kräftpest.

Fiske och fiskevård är i Sverige mycket vida begrepp. Fiskevård uppfattar
många vara begränsad till utplantering av fisk och kanske restaurering av
lekbottnar och dylikt. I begreppet fiskevård inryms emellertid mycket mera
än så. Många hundra fiskevårdsföreningar och fiskevårdsområden har en
enorm aktiv verksamhet i form av fiskekortsförsäljning till allmänheten och
därmed sammanhängande serviceverksamhet och konkreta fiskevårds-
åtgärder. En nyligen genomförd utredning visar att bara försäljningen av
fiskekort till allmänheten uppgår till ca en kvarts miljard kronor per år.

För att stå väl rustad inför en snabb utveckling är det viktigt att skapa
förutsättningar för fungerande förvaltning av allt kust- och insjöfiske i
landet,
samt att verka internationellt för ett uthålligt nyttjande av havets resurser.
Både i havet, längs kusten och i insjöarna måste fisket skötas med stort
ansvar. I havet bevakas detta av våra internationella förhandlare. Längs
kusterna och i insjöarna är de som lever av resursen, de som är beroende av
ett uthålligt nyttjande bäst skickade att också förvalta sin resurs fullt ut.

Fiskeripolitiken är
gemensam inom EU

I och med EU-medlemskapet har vi inom unionen en
gemensam fiskeripolitik.

Det avgörande för en framgångsrik fiskeripolitik inom EU är att
beslutsprocessen i enlighet med subsidiaritetsprincipen äger rum på den
lämpligaste nivån. Detta innebär att varje havsområde måste bedömas på sina
meriter och att lämpliga regler för ett långsiktigt hållbart fiske antas inom
ramen för regionala samarbetsorgan. De regioner som blir aktuella kan
naturligtvis inte vara för små utan väljs lämpligen till de i dag aktuella
förvaltningsområdena som exempelvis Östersjön, Skagerrak/Kattegatt,
Nordsjön och Medelhavet. Den viktiga förvaltningsrollen för de regionala
fiskeriorganisationerna som exempelvis Fiskerikommissionen för Östersjön
(BSFC) och Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) bör betonas i
detta sammanhang. Dessa organisationers roll blir allt viktigare, inte minst
med tanke på FN-avtalet om gränsöverskridande bestånd och FAO:s
betoning av deras betydelse för förvaltningen av fiskeribestånden.

Yrkesfiskaravdrag

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner om
införande av ett särskilt skatteavdrag för yrkesfiskare. Den
modell som av konkurrensskäl oftast har förespråkats är
baserad på och i nivå med det avdrag som danska
yrkesfiskare har rätt att göra.

Vid den senaste behandlingen i riksdagen uttalade sig ett enigt skatte-
utskott med anledning av motionerna om skatteavdrag för yrkesfiskare och
gav regeringen i uppdrag genom ett tillkännagivande att slutföra beredningen
av frågan och att återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser
motionärernas krav på konkurrensneutralitet. Då regeringen inte har följt
detta riksdagsbeslut är det dags att återigen lyfta frågan för behandling i
riksdagen och att samtidigt med kraft framhålla att regeringen snabbt
kommer till en lösning enligt tidigare riksdagsbeslut.

Fiskevård

Fiskevården är mycket viktig för bevarandet av den
biologiska mångfalden och för en hög produktion i sjöar och
kustvatten. Under det att allmänt vatten och de stora sjöarna
är statens ansvar så bör möjligheter skapas för att privata
initiativ och privat ansvarstagande på enskilt vatten
möjliggör en god fiskevård. Konfiskationen av den privata
äganderätten genom införandet av det fria
handredskapsfisket har allvarligt urholkat möjligheterna till
en god fiskevård. På flera håll längs våra kuster utbjuder nu
entreprenörer med utnyttjande av det fria fisket
"fiskesafaris" till hugade spekulanter. På en del håll har detta
en så stor omfattning att det utgör en besvärande konkurrens
med yrkesfisket om fisktillgången. Detta kan knappast ha
varit syftet med reformen om det fria handredskapsfisket.
Enligt vår mening bör möjligheter öppnas för att bilda
fiskevårdsområden inom de delar av våra kuster och insjöar
där handredskapsfisket är fritt samtidigt som dessa områden
återges möjligheten att sälja fiskekort till allmänheten.
Erfarenheten från övriga fiskevårdsområden i Sverige är
mycket god. Fisket har utvecklats positivt med bättre
resursutnyttjande. Tillsyn och respekt för regler och rätt
fungerar bra och i många fall samsas yrkesfiske och
sportfiske mycket bra.

Regeringen har i sin budgetproposition avsatt 20 miljoner kronor till
fiskevården även för 1999. Enligt vår mening är detta positivt och vi
förutsätter att medlen användes i de vatten där staten har sitt ägaransvar, och
vi vill understryka den stora betydelsen av att utsättningsverksamheten av
fisk, främst ål och lax, kan fortsätta i minst nuvarande omfattning. Ut-
sättningsverksamheten har stora positiva effekter för det yrkesmässiga insjö-
och kustfisket, men även övrigt fritids- och turistfiske gynnas.

Vad det gäller de kraftigt ökande sälbestånden och de allt större skador
dessa medför för det yrkesmässiga fisket, är det viktigt att kunna decimera
sälstammen till en från skadesynpunkt acceptabel nivå. Detta innebär att
kontinuerliga inventeringar av de olika sälbeståndens utveckling måste ske
och att skyddsjakt alternativt allmänna jakttider införs i områden där detta är
biologiskt motiverat. Det viktiga är att jakten kan ske inom ramen för en
hållbar utveckling.

På södra ostkusten utgör också de snabbt växande bestånden av skarv ett
problem för yrkesfisket. Regeringen bör skyndsamt vidta åtgärder som gör
det möjligt att inte bara hejda den snabba ökningen utan också decimera den
befintliga stammen.

Vildlaxen

Arbetet med att rädda de naturligt reproducerande
vildlaxbestånden måste fortsätta och prioriteras. Det är
därför av största vikt att den långsiktiga internationella
aktionsplanen för bevarande av vildlaxen kan genomföras
fullt ut. Det är glädjande att nivåerna på M-74 drabbad lax
nu verkar sjunka kraftigt, vilket tillsammans med de stora
nedskärningarna av lax TAC:n och begränsningarna av det
riktade fisket på vildlaxbestånden och den därav följande
ökade uppvandringen av leklax ger goda förutsättningar för
att klara vildlaxbestånden och att uppfylla de långsiktiga
målen i aktionsplanen.

Det är också av största vikt att både det yrkesmässiga fisket samt fritids-
och turistfisket kan pågå samtidigt, och i såväl de norra som i de södra länen
då dessa olika aktiviteter är regionalt viktiga och skapar arbetstillfällen.

Slutligen vill vi betona att om eventuella inskränkningar ändå måste göras
i det svenska laxfisket, sådana utformas rättvist mellan olika kuststräckor.
Det är orimligt att ett fåtal fiskare blir totalt avstängda från sin
näringsfångst.

Kalkning

Kalkning av sjöar och vattendrag är nödvändig för att
motverka försurningen. Följderna av utebliven eller avbruten
kalkning är väl beskrivna. Ekosystemen kommer att kollapsa
och värdefullt fiske kommer att slås ut. En femtedel av alla
sjöar och vattendrag i Sverige är idag påtagligt försurade.
Denna andel kommer enligt Naturvårdsverket att öka om vi
inte upprätthåller minst samma kalkningsnivå som idag.

I förhållande till vad staten tar ut i form av skatter på utsläpp av försurade
ämnen har kalkningen endast kostat en bråkdel de senaste åren. Att använda
en något större del av miljöskatterna till att motverka de beskattade
utsläppens miljöeffekter är för oss en fråga om hederlighet. Vi föreslår därför
i annat sammanhang en ökning av kalkningsanslaget.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionala samarbetsorgan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om yrkesfiskaravdrag,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiskevårdsområden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiskutsättning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddsjakt på säl,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skarvstammarnas storlek,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vildlax.

Stockholm den 25 oktober 1998

Göte Jonsson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Catharina Elmsäter-Svärd (m)

Lars Lindblad (m)

Per-Samuel Nisser (m)

Berit Adolfsson (m)

Inger René (m)

Anders G Högmark (m)

Patrik Norinder (m)

Lars Björkman (m)

1 Yrkande 2 hänvisat till SkU.