Fastighetsskatten

Motion 2001/02:Fi255 av Berit Adolfsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fastighetsskatten.

Barns möjligheter att bo i barnvänlig miljö

I regeringsförklaringen deklarerade statsministern att ”Barnen ska stå främst”. Emellertid blir barnfamiljernas disponibla inkomst kraftigt beskuren genom skatten på barnens boende.

Barnens föräldrar får därför i fortsättningen sämre möjligheter att skapa en acceptabel tillvaro för sina barn. De flesta barnfamiljer, boende i småhus, lever med så små marginaler att resultatet blir att barnbidraget kommer att konfiskeras och återlämnas till staten.

”Höjda taxeringsvärden kan ge en skattechock” meddelas kort i ett pressmeddelande från Riksskatteverket. Förändringen av taxeringsvärdena visar stora skillnader över landet. Medan en villaägare i Sollefteå får sina taxeringsvärden sänkta med tio procent så får en villaägare i ett medeltaxerat hus i Mölndal sina taxeringsvärden höjda med 51 procent.

I de flesta av dessa fastigheter bor barn. Resultat av förändrad inkomst eller ökade andra bidrag kommer inte att förbättra familjens ekonomi, eftersom fastighetsskatten kommer att äta upp eventuella standardsökningsförsök.

Skattehöjningsvilliga politiker glömmer eller struntar i att skatterna påverkar vanliga människors självkänsla och vardagsliv. Utan fastighetsskatt skulle de enskilda familjern ha möjlighet att själva betala sin boendekostnad. I dag är det åtskilliga boende som först betalar fastighetsskatt och sedan får bostadsbidrag eller hyresbidrag över kommunernas socialbidragsbudget. En minskad/avskaffad fastighetsskatt skulle därför minska rundgången mellan skatter och bidrag.

Fastighetsskatten betalas med redan beskattade pengar. Den är omöjlig att kalkylera med, eftersom den inte baseras på de egna boendekostnaderna utan på marknadsvärdet, dvs. vad någon annan i närheten har haft råd att betala för sitt hus.

Som om det inte var nog med fastighetsskatten som drabbar de boende, kommer också förmögenhetsskatten att drabba många familjer då de i ett penndrag blivit förmögna ”på papperet”.

Fastighetsskatten förhindrar också tillväxt i attraktiva och tillväxande områden, såsom stora städer och attraktiva turistområden. Det kan även gälla barnfamiljer som har fått flytta på grund av arbetsbrist. En ny framtid hotas då dels av att bostäder blir väldigt dyra, dels av att boendekostnaderna, inklusive fastighetsskatten, för en barnfamilj kan bli i det närmaste oöverstigliga och att barnens behov utöver tak över huvudet får stå tillbaka.

Finansministerns råd till förtvivlade husägare och barnfamiljer är att låna till fastighetsskatten. Ett horribelt uttalande, som förnedrar de förtvivlade människor, som ser få eller ens några möjligheter till inkomstförbättring.

Man föreslår sedan en begränsningsregel som skall minska de värsta effekterna. Marginaleffekterna förstärks och fastighetsskatter kommer att stiga med inkomsten. Detta strider direkt mot regeringens ambitioner att minska marginaleffekterna och kommer att drabba barnen eftersom deras föräldrar inte kan hitta något sätt att förstärka familjens ekonomi.

Stockholm den 5 oktober 2001

Berit Adolfsson (m)