Troedsson (m)

Motion 1987/88:K620 av Lars Ahlmark och förste vice talman Ingegerd

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :K620

av Lars Ahlmark och förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m)

om eviga gravrätter och skötselavtal

Arbetsgruppen för översyn av begravningslagstiftningen har bl. a. föreslagit
(SOU 1987:16) att gravrätt som upplåtits för alltid - och som betalats under
denna förutsättning - skall få återtagas om det förflutit minst 70 år sedan
upplåtelsen och minst 50 år sedan den senaste gravsättningen. Vid beräkning
av den sistnämnda tiden skall bortses från gravsättning efter den nya lagens
ikraftträdande. På sikt kommer således alla eviga gravrätter att kunna
återtagas. Detta gäller således även välvårdade gravar med känd innehavare;
gravar som vanvårdas kan redan nu återtagas.

Någon ersättning för att gravrätten begränsas från evig tid till mindre än
medellivslängden för dagens svenskar är inte tänkt att utgå. Visserligen har
den senaste gravrättsinnehavaren rätt till ny - tidsbestämd - upplåtelse men
det är ju inte sagt att någon bevakar den saken. En evig gravrätt har kanske
valts just därför att några efterlevande med möjlighet att regelbundet förnya
gravrätten inte bedömts komma att finnas. Motivet till förslaget är dels
ekonomiskt - det är dyrt att anlägga nya gravplatser -, dels att dessa gamla
gravar är attraktivt belägna och därför, enligt utredningen, bör omsättas
raskt.

Det rättskränkande i utredningens förslag blir än mer påtagligt vid
behandlingen av avtalen om gravskötsel för all framtid. De är av civilrättslig
natur och därför svårare att undanröja. Men man hittar ett kryphål: den som
förlorat gravrätten kan inte rimligen begära att graven skall vårdas.
Gravplatsupplåtaren får därmed ytterligare intresse av att eviga gravrätter
upphör — då slipper man också ifrån det åtagande som kan ha skett
beträffande skötsel.

Att träffa avtal om gravskötsel för alltid borde ju inte vara någonting
märkvärdigt. Uppdragsgivaren betalar en summa som av uppdragstagaren
placeras på värdebeständigt sätt. Avkastningen men ej kapitalet används för
skötseln.

Utredarna har tvingats ta ställning till vad som skall ske med det en gång
inbetalade kapitalet. De söker skapa intrycket av att sådana pengar måste
förbrukas och att skötsel för all framtid egentligen är ett omöjligt åtagande.
Därför bör, enligt utredningen, inte några pengar återbetalas utan de skall
tillfalla den som förbundit sig att stå för skötseln. Skulle avtal träffas om ny,
tidsbegränsad gravrätt skall dock innehavaren få tillgodoräkna sig ”vad som
kan återstå av redan inbetalade medel”. Utredarna förutsätter således att
den som åtagit sig gravskötseln misshushållat med medlen och att motparten
snällt skall bära förlusten.

När gravrätten upphört skall gravrättsinnehavaren ombesörja att gravvår- Mot. 1987/88
den och annan gravanordning tas bort från gravplatsen. Det som inte är K620
bortfört från gravplatsen inom sex månader efter gravrättens upphörande
tillfaller upplåtaren. Endast om gravanordningen är av konstnärligt eller
kulturhistoriskt värde eller av annat skäl bör bevaras för framtiden, skall
upplåtaren om möjligt lämna kvar den på gravplatsen. Men eftersom syftet
med lagen är att gravarna skall kunna omsättas snabbare och att upplåtaren
skall spara pengar riskerar man att en stor del av de gamla gravvårdarna
försvinner.

Våra kyrkogårdar är av stort kulturhistoriskt intresse. Inte minst i en tid
när allt fler människor ägnar sig åt släktforskning och ”söker sina rötter” är
det värdefullt med den kontakt med det förflutna som äldre kyrkogårdar
utgör. De är också parker vilka med sina träd och gravvårdar lockar till en
stunds promenad och reflexion. Vi har ansvar för att de inte utsätts för
samma okänsliga förvandling som drabbat en stor del av den äldre
bebyggelsen.

Sammanfattningsvis är det ur såväl rättslig som kulturhistorisk synvinkel
orimligt att riksdagen skulle medverka till att 800000 eviga gravrätter och
160000 avtal om evig gravskötsel sätts ur spel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om eviga gravrätter och skötselavtal.

Stockholm den 25 januari 1988

Lars Ahlmark (m) Ingegerd Troedsson (m)

9