Ett samhälle tillgängligt för alla

Motion 1999/2000:So327 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

Inledning

Centerpartiet vill bygga ett samhälle för alla, där alla
medborgare behandlas med respekt och ges likvärdiga
möjligheter. Människor med funktionshinder ska kunna
verka i samhället som aktiva medborgare. Det vill säga de
ska ha möjlighet till arbete, utbildning och en varierande rik
fritid. Politiken måste inriktas på att skapa ett samhälle för
alla, på lika villkor.

Handikappreformen fick när den genomfördes ett genomslag som
förbättrade villkoren för funktionshindrade. Trots detta finns fortfarande flera
hinder att undanröja innan livsvillkoren blir någorlunda likvärdiga. De
senaste årens budgetneddragningar har drabbat denna grupp hårt då alltfler
fått sin ekonomi försämrad. Det är därför av stor vikt att en förbättrad
samhällsekonomi också kommer dessa grupper till del för att återställa den
köpkraft man hade innan besparingarna slog igenom.

Att ta bort problem, som hindrar människor från att aktivt kunna ta del i
samhället, är en viktig jämlikhetsfråga. För att kunna delta i ett aktivt
samhällsliv måste de hinder som i dag finns elimineras. Behovsprövning och
detaljstyrning måste paras med sunt förnuft i bedömningsfrågor. Kravet på
att integriteten skyddas så långt möjligt för den hjälpsökande måste vara en
självklarhet.

Människor som är i behov av samhällets stödinsatser måste bemötas
värdigt och med respekt. Många av dem som söker stöd för att erhålla
personlig assistent eller förtidspension eller annan stödform, kan berätta om
den förnedring de upplever då tjänstemännen behandlat dem med bristande
respekt för deras självbestämmande. Som funktionshindrad är man i
underläge redan när man söker en tänkt stödform och mycket känslig för det
bemötande man får. Fortbildning och utveckling av arbetsmetoder för den
personal som skall sköta detta grannlaga arbete borde vara en självklarhet.
Förvaltningslagen kan genom ett tillägg ålägga arbetsgivare med uppdrag att
bedöma hjälpbehov att göra detta med respekt för den hjälpsökandes
integritet.

Handikappombudsmannen har nyligen avlämnat en delrapport för 1999
om hur kommunerna efterlever FN:s standardregler. Av den framgår bland
annat att antalet kommuner som alltid rådfrågar handikappråd eller annan
handikapporganisation inför beslut som rör funktionshindrade har minskat.
Mer än hälften av kommunerna som har besvarat enkäten har inget
handikappolitiskt program. I drygt 90 procent av kommunerna saknas
texttelefon i kommunens växel. Detta är några exempel på hur långt det är
kvar innan vanliga funktioner för att underlätta för deltagande i demokratiska
fora ska kunna ske på ett likvärdigt sätt som för övriga. Det är också klart att
anpassningen skiljer sig stort mellan olika kommuner.

Genom handikapporganisationerna kanaliseras kunskap och kompetens om
handikappfrågor som är till fromma för samhället som helhet. Bidragen till
handikapporganisationerna har inte höjts under senare år. Nu gör regeringen
en översyn över bidragen till organisationerna. I samband med det bör
ytterligare resurser tillföras i stöd så att deras verksamhet kan utvidgas
ytterligare.

Samhällsstruktur

Rullstolsburnas möjlighet att kunna ta sig fram utan hjälp av
andra är fortfarande en utopi. Sverige och övriga Europa är
långt efter USA i fråga om handikappanpassning av
offentliga miljöer. En god och genomtänkt
samhällsplanering med delaktighet och möjlighet att påverka
där funktionsnedsatta personers behov tillgodoses, är
fortfarande inte verklighet. Varje sektor i samhället borde
ges ett lagstadgat ansvar för att respektive sektors utbud av
service och tjänster blir tillgängliga för människor med
funktionshinder. Inte minst den offentliga sektorn måste
föregå med fullgoda insatser för att underlätta för alla att
kunna delta i samhällslivet. Detta bör ges regeringen till
känna.

Mötesplatser för alla borde vara en självklarhet; sådana mötesplatser måste
vara säkra och tillgängliga. Samhällsplanerare behöver bättre utbildning i
dessa frågor för att svara mot behoven. Ett ökat inslag av personer med
funktionshinder i den kåren skulle öka förståelsen för de problem som
uppstår när man inte beaktar effekterna av felaktig planering.
Handikappråden och handikapporganisationer bör också vara delaktiga i
besluten på ett tidigt skede. Det kan motverka felaktig planering på ett tidigt
stadium.

Det sociala perspektivet i all samhällsplanering måste dessutom lyftas
fram. Socialtjänstens företrädare borde självklart ingå i samhällsplaneringen.
För att uppnå detta borde socialtjänstlagen innehålla tydligare bestämmelser
om socialtjänstens roll i den kommunala planeringen. Detta bör ges
regeringen till känna.

Bemötande

Många medborgare uppger att de i sina kontakter med
myndigheter och förvaltningar känner sig kränkta då de inte
bemöts med respekt och förståelse. Det gäller såväl de
statliga som de kommunala förvaltningarna. Oberoende av
bakgrund eller förutsättningar måste människor bemötas med
respekt för att känna trygghet och säkerhet i
myndighetskontakten. Under kort tid har alla myndigheter
genomgått flera och stora förändringsprocesser. Detta har
medfört minskat antal anställda samtidigt som kraven ökat.
Långa handläggningstider är ett annat mycket stort problem
som funktionshindrade utsätts för i sina kontakter med
myndigheter.

Behovet av ett värdigt bemötande av medborgarna gäller alla myndigheter
som t.ex. försäkringskassor, arbetsförmedlingar och taxeringsmyndigheter
där inte minst arbetslösa och invandrare ofta känner sig kränkta.
Handikapporganisationerna vittnar om hur medlemmar har mötts med
fördomar och brist på respekt, hur osynliga handikapp hanteras som
obefintliga sådana, hur de misstrotts vad gäller nyttjande av bidrag och hur
de inte fått den tid som krävs för att förklara sin situation.

Det är inte fråga om att myndigheterna ska vara mer "givmilda" i
ekonomiska sammanhang, utan att dess medarbetare ska visa mer respekt för
medborgarna. Situationen har varit pressad vid myndigheter och inom
förvaltningar under 90-talet men det får inte leda till att vi får en
förvaltningskultur där inte respekten för den enskilde sätts i främsta rummet.
Fördomar mot t.ex. funktionshindrade ska motarbetas. Detta bör mötas med
utbildning och fortbildning av personalen.

I förvaltningslagen finns angivet vilka rättigheter medborgare har i fråga
om att ta del av handlingar, information m.m. Det vi i detta sammanhang
saknar är riktlinjer för bemötande av medborgarna. I förvaltningslagen bör
införas ett tillägg angående bemötandefrågor. Riksdagen bör hos regeringen
begära förslag om ändring i förvaltningslagen i enlighet med vad som
föreslagits ovan.

Diskrimineringslagstiftningen

Centerpartiet föreslår en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning som omfattar hela livet och inte
bara arbetslivet. En sammanhållen lagstiftning ger bättre
förutsättningar för att samordna ombudsmannafunktionen till
en sammanhållen myndighet med hög juridisk kompetens. I
ett längre perspektiv kan det vara möjligt att sammanlänka
funktionen med justitieombudsmannen. Centerpartiet har i
motionen om integrationspolitiken lagt förslag till riksdagen
om en sammanhållen lagstiftning.

Arbete

Rätten till arbete måste gälla alla grupper i samhället. Då
måste samhället även kunna tillvarata funktionshindrades
arbetskapacitet, så att de genom eget arbete efter sin förmåga
kan bidra till egen försörjning och få en förbättrad
livssituation. Först då kan man uppnå full delaktighet och
jämlikhet.

Det saknas statistik som tydligt visar hur många personer med omfattande
funktionshinder som saknar arbete eller annan meningsfull sysselsättning.
Handikappombudsmannens undersökning visar att arbetslösheten har sjunkit
sedan 1996 - från elva procent till nio procent för funktionshindrade med
nedsatt arbetsförmåga, från sju procent till fyra procent för funktionshindrade
utan nedsatt arbetsförmåga och från åtta procent till fem procent för ej
funktionshindrade.

Samtidigt visar statistik från Arbetsmarknadsstyrelsen att antalet
arbetshandikappade arbetssökande ökat under det senaste året trots att
arbetslösheten minskat. Av de till arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa
(augusti 1999) är ca tio procent personer med arbetshandikapp. Många
människor med arbetshandikapp har givit upp möjligheten till ett eget jobb
och anmäler sig därför inte till arbetsförmedlingen.

Huvudmålet för samhället måste vara att alla ska kunna delta i arbets-
marknaden - och känna sig välkomna att göra det. Bakom Arbetsmarknads-
verkets statistik döljer sig människor som inget annat vill än att delta i
arbetslivet - var och en efter sina förutsättningar.

Friare möjligheter att utforma och använda de medel som står till
arbetsmarknadspolitikens förfogande ger bättre förutsättningar att forma
insatser efter funktionshindrades individuella behov. Det måste bli möjligt att
använda arbetsmarknadsmedlen mer flexibelt än idag. Med en mer
decentraliserad arbetsmarknadspolitik ökas möjligheterna lokalt att finna
lösningar i samråd med den funktionshindrade.

För Centerpartiet är det angeläget att se till att de funktionshindrade kan ha
en plats på arbetsmarknaden. Lönebidragssystemet är en del i arbetsmark-
nadspolitiken. Det är viktigt att denna möjlighet även fortsättningsvis
kvarstår. Centerpartiet anser att lönebidragssystemet i huvudsak är bra, men
att det kan finnas anledning att göra det mer flexibelt.

De sociala trygghetssystemen har genom besparingar och förändringar
inneburit ökad otrygg ekonomisk situation för många funktionshindrade.
Dessa besparingar har varit nödvändiga för att sanera ekonomin och förbättra
den ekonomiska situationen. Detta har visat att många människor faller
mellan stolarna i de olika trygghetssystemen. Centerpartiet har tidigare lagt
fram motioner med förslag till riksdagen om grundtrygghet och om behovet
av en välfärdsreform. Därmed skulle de brister som finns i nuvarande
trygghetssystem motverkas.

Handikapputredningen föreslog att varje sektor, inklusive arbetslivet,
skulle ha ett lagstadgat ansvar för att den egna sektorn blev tillgänglig för
funktionshindrade. Frågan är lika aktuell nu som då, inte minst mot bakgrund
av de höga arbetslöshetstalen. Förslagen i utredningen måste fullföljas.
Centerpartiet avvaktar riksdagens behandling av frågan.

Utbildning

Alla medborgare har rätt till god utbildning. Detta gäller
oavsett funktionshinder eller ej. Vid all planering av
utbildning för funktionshindrade måste de individuella
behoven särskilt uppmärksammas.

Kommunerna har ansvaret för skolan, vilket innebär att mål- och resultat-
styrning för skolpolitiken är en kommunal angelägenhet. Centerpartiet vill
framhålla vikten av att det i kommunernas skolplaner anges tydliga mål för
hur elever med funktionshinder kan ges en, jämfört med övriga elever,
likvärdig skolgång. Målsättningarna ska vara tydliga så att de kan utvärderas
och en särskild budget utarbetas för de särskilda åtgärderna. Denna koppling
mellan budget och åtgärder är helt nödvändig för att skollagens målparagraf
om en likvärdig skola ska kunna uppnås. Om inte detta sker blir det
nödvändigt att införa "öronmärkning" av resurser för barn med särskilda
behov, och att skollagen skärps så att den i verkligheten garanterar alla elever
en likvärdig utbildning.

Centerpartiet anser att det är angeläget att bevaka, följa upp, och utvärdera
de funktionshindrades högskolesituation. Sisus kartläggning av den fysiska
tillgängligheten till universitet och högskolor är värdefull. Det bör också ges
råd och stöd och handikappfrågorna bör drivas utifrån den enskildes
perspektiv och behov. Det övergripande målet för den svenska
handikappolitiken, att uppnå full delaktighet och jämlikhet, ska vara
vägledande. Ansvaret för att detta mål kan infrias åvilar hela samhället, men
ytterst staten, kommunerna och landsting. Detta bör ges regeringen till
känna.

Ytterst få personer med funktionshinder studerar vidare vid universitet och
högskolor. Undersökningar visar att elever med funktionshinder ofta tvekar
eller avstår från studier vid universitet och högskolor. Samhällets mål om att
alla ska ha samma rätt till högre utbildning uppfylls således inte.
Centerpartiet anser också att det finns anledning att se över formerna för
högskoleprovet så att eventuella hinder för funktionshindrade undanröjs.
Detta bör ges regeringen till känna.

Hjälpmedel

Rätt insatta och utprovade hjälpmedel har en stor betydelse
för funktionshindrades välmående. Att få hjälp att förbättra
och vidmakthålla sin funktionsförmåga är viktigt för en god
livskvalitet. Hjälpmedel för rehabilitering och trygghet måste
säkras. En helhetssyn och samlad bedömning måste göras i
ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting. Långa
väntetider för att erhålla hjälpmedel eller att få dem
reparerade innebär svårigheter för funktionshindrade att
verka i samhället på lika villkor som andra. Bristen på
hjälpmedel för att kunna leva ett fullvärdigt liv betyder att
man under väntetiden inte kan delta i social gemenskap. Här
borde en hjälpmedelsgaranti med normer för väntetider för
utprovning och reparationsarbete fastställda till rimliga
tidsgränser kunna genomföras. Detta bör ges regeringen till
känna.

IT

Informationsteknik kan, målmedvetet utnyttjad, användas för
att höja livskvaliteten hos människor. IT-utredningen tar upp
de funktionshindrades situation som en grupp som kan vinna
mycket på ökad tillgång till IT-hjälpmedel. Centerpartiet
instämmer och vill påminna om att vi bl.a. i motion
1997/98:T815 lyfte fram just den frågan. Yrkandena avslogs
i 1997/98:SoU16 med hänvisning till den verksamhet som då
initierats i Handikappinstitutets regi och att denna inte borde
föregripas. 1997 presenterade Handikappinstitutet ett förslag
till handlingsprogram för 1998-2000. Ännu har dock inga
förslag förelagts riksdagen.

Centerpartiet anser att en översyn bör göras av sjukvårdshuvudmännens
förskrivning av IT-hjälpmedel. Det bör även övervägas om det behövs ett
särskilt stöd för anpassning av IT-produkter, då anpassningarna kan bli
mycket dyra i enskilda fall. Centerpartiet anser det angeläget att utreda en
lagreglering av tillgänglighet inom IT-området och därvid även utreda
upphovsrättens inverkan på tillgängligheten för läshandikappade personer. I
en sådan utredning måste den principen gälla att om utrustningen inte
fungerar för funktionshindrade, så är det utrustningen det är fel på och inte
den funktionshindrade personen. Vid upprättande av kravspecifikation vid
upphandling bör alltid tillgänglighet krävas. Vidare bör kraven i lagen om
offentlig upphandling skärpas så att det ställs krav på tillgänglighet vid
upphandling. Insatser på europeisk nivå är härvidlag nödvändiga. Slutligen
bör regeringen uppmana huvudmännen inom respektive område att se över
den kompetens som finns inom området IT och funktionshinder. Detta bör
ges regeringen till känna.

I Hjälpmedelsinstitutets regi pågår många mycket positiva projekt, som
torde ha mycket att vinna på ett starkare stöd i lagstiftningen. I förslaget
till
handlingsprogram framförde dåvarande Handikappinstitutet att, mot
bakgrund av den betydelse IT kommer att få för det dagliga livet, lagstiftning
framstår som den enda tillgängliga vägen för att säkra en rimlig tillgänglighet
för funktionshindrade och äldre. Vid sidan av en allmän antidiskri-
mineringslag för att göra det möjligt för funktionshindrade och äldre att leva
i IT-samhället framförs det i förslaget att speciella bestämmelser om krav på
tillgänglighet, eller möjlighet att uppställa sådana krav, förs in i lagar som
reglerar IT-området. Det är nu hög tid att tillsätta en utredning med ett
uppdrag att se över tillgängligheten i IT-samhället för funktionshindrade och
äldre. Centerpartiet ställer krav om detta i en särskild motion om informa-
tionstekniken.

Rehabilitering

Socialstyrelsens kunskapsdatabas om små och mindre kända
handikappgrupper har medfört att kunskaperna ökat om
sådana grupper. De största kunskaperna besitter ofta den
sjuke själv eller den handikapporganisation som tar till vara
sjukdomsgruppens intresse. Det är därför av stor vikt att
samhällets åtgärder sker i samråd med den
funktionshindrade.

Rehabiliteringsinsatserna bör samordnas. Centerpartiet anser att Finsam-
projekten bör permanentas och Finsam bör utvidgas till hela landet.

De reumatiska sjukdomarna, som ett exempel på behovet av rehabilitering,
visar hur viktigt det är med sådana insatser. Över en miljon svenskar har
någon reumatisk sjukdom. Dessa sjukdomar drabbar alla åldrar och vissa av
dem medför risk för tidig död. Reumatikernas möjlighet att delta i
verksamheter i hemmet, på arbetsplatsen, under fritiden och i samhället för
övrigt begränsas starkt av värk, smärta och rörelseinskränkningar som följer
av sjukdomarna. Merparten av de drabbade är kvinnor. Goda
rehabiliteringsinsatser minskar lidandet för enskilda människor men det
medför också minskade kostnader för samhället. Forskning är för dessa
sjukdomsgrupper ett eftersatt område. Trots att de reumatiska sjukdomarna
utgör en så stor grupp av folksjukdomar går endast två procent av de
medicinska forskningsrådens anslag till reumatologisk forskning. Mer
resurser måste satsas på forskning kring sjukdomars förekomst och
utbredning, dess orsaker och sjukdomsframkallande mekanismer. Men även
forskning kring de sociala och psykologiska konsekvenserna som
sjukdomarna medför behöver intensifieras. Omvårdnadsforskningen behöver
påskyndas liksom de paramedicinska insatserna där det saknas kompetenta
forskare för att vetenskapligt förankra projekt och utvecklingsarbete. Detta
bör ges regeringen till känna.

Assistansreformen

Reformen om personlig assistans infördes med Centerpartiet
i regeringsställning. Reformen innebar stöd och service till
vissa funktionshindrade, s.k. personlig assistans. Reformen
har inneburit en ökad frihet och en större möjlighet till ett
självständigt, tryggare liv för en funktionshindrad.
Livskvaliteten har därmed ökat på ett mycket positivt sätt.
Assistansreformen har inneburit ökad trygghet och
avlastning för de anhöriga. Stödet är också utformat så att
det har kunnat anpassas till den enskildes behov. Fortfarande
kvarstår vissa problem när det gäller bedömningarna av
vårdbehoven.

Vissa assistansanordnare har påtalat att schablonersättningen inte täcker
alla kostnader för personlig assistans, t.ex. kostnaden för vidareutbildning
och kompetensutveckling. Centerpartiet anser att det i det sammanhanget bör
vägas in dels de synpunkter som framförts om ersättningsnivån, dels
ersättningsformen som sådan. Stödet ska vara rättvist, enkelt och värna
valfriheten. Detta bör ges regeringen till känna.

Möjlighet att kunna nyttja personlig assistans har inneburit arbete för
många främst yngre personer. Tyvärr är omsättningen i personalgruppen
alltför stor. Inte alltid ges rätt information och utbildning för assistenterna.
Hemtjänstens organisation har använts för att bemanna dessa tjänster för
funktionshindrade. Det är av stor vikt att denna personalgrupp ges möjlighet
till fortbildning och kompetensutveckling. Personer som är anställda som
assistenter är en viktig rekryteringsbas till fortsatt utbildning. Kontinuerlig
vidareutbildning och möjlighet till erfarenhetsutbyte med andra assistenter är
ett par åtgärder som kan trygga kompetensen och utveckla arbetet.

Centerpartiet motionerade med anledning av propositionen Nationell
handlingsplan för äldrepolitiken 1997/98:113 att personer som erhållit
assistans före 65 år ålder skulle få behålla den även efter 65-årsdagen.
Centerpartiets förslag blev riksdagens beslut och riksdagen uppmanade
regeringen att återkomma med förslag till riksdagen. I budgetproposition
1998/99:1 sköt regeringen frågan framför sig. I årets budgetproposition
1999/2000:1 finns ett förslag med, men regeringen väljer att skjuta upp
genomförandet till årsskiftet 2000/2001. Lagstiftningen bör förändras,
åldersgränsen i lag (1993:389) om assistansersättning 3 § bör tas bort. Den
nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 2000. Centerpartiet anvisar
medel för reformen i den särskilda motionen om den ekonomiska politiken
som möjliggör ett införande fr.o.m. den 1 januari 2000.

Barns rätt till personlig assistans

Centerpartiet har under föregående riksmöten medverkat till
att stödet ej har urholkats och att personkretsen som ska vara
berättigad till assistans inte snävats in. Socialutskottet slog,
våren 1996, fast att assistansersättningen även kan utgå då
den funktionshindrade vistas i barnomsorg, skola eller annan
daglig verksamhet när det föreligger särskilda skäl för detta.
Det har återigen framkommit att riksdagens intentioner inte
tillämpas i verksamheten. Det föreligger en skillnad mellan
riksdagens beslut och myndighetens föreskrifter.
Centerpartiet anser med bakgrund av detta att riksdagen bör
skärpa lagen ytterligare. Riksdagen bör därför hos regeringen
begära förslag om förändring i lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade så att barns rätt till personlig
assistans i daglig verksamhet garanteras. Detta bör ges
regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande handikappolitikens inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande olika samhällssektorers ansvar för ökad till-
gänglighet och handikappanpassning i offentliga miljöer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande socialtjänstens medverkan i den kommunala
samhällsplaneringen,3

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
förvaltningslagen som anförts i motionen, 1

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillgänglighet till högre utbildning, 2

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om formerna för högskoleprovet, 2

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hjälpmedelsgaranti,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om IT-hjälpmedel,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande forskning om de reumatiska sjukdomarna i
ett paramedicinskt perspektiv och i ett omvårdnadsperspektiv,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om schablonersättningen,

11. att riksdagen beslutar att åldersgränsen i 3 § lagen (1993:389)
om assistansersättning tas bort fr.o.m. den 1 januari 2000,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen
om stöd och service till vissa funktionshindrade som anförts i
motionen.

Stockholm den 1 oktober 1999

Kenneth Johansson (c)

Birgitta Carlsson (c)

Gunnel Wallin (c)

Agne Hansson (c)

Rolf Kenneryd (c)

1 Yrkande 4 hänvisat till KU.

2 Yrkandena 5 och 6 hänvisade till UbU.

3 Yrkande 3 hänvisat till BoU.