Ett samhälle tillgängligt för alla

Motion 1998/99:So455 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

Centerpartiet vill bygga ett samhälle för alla, där alla medborgare
behandlas med respekt och ges likvärdiga möjligheter. Människor med
funktionshinder skall kunna verka i samhället som aktiva medborgare.
Det vill säga de skall ha möjlighet till arbete, utbildning och en
varierande rik fritid. Politiken måste inriktas på att skapa ett samhälle för
alla, på lika villkor.

Handikappreformen fick när den genomfördes ett genomslag som för-
bättrade villkoren för funktionshindrade. Trots detta finns fortfarande flera
hinder att undanröja innan livsvillkoren blir någorlunda likvärdiga. De
senaste årens budgetneddragningar har drabbat denna grupp hårt då alltfler
fått sin ekonomi försämrad. Det är därför av stor vikt att en förbättrad
samhällsekonomi också kommer dessa grupper till del för att återställa den
köpkraft man hade innan besparingarna slog igenom.

Att ta bort problem, som hindrar människor från att aktivt kunna ta del i
samhället, är en viktig jämlikhetsfråga. För att kunna delta i ett aktivt sam-
hällsliv måste de hinder som i dag finns elimineras. Behovsprövning och
detaljstyrning måste paras med sunt förnuft i bedömningsfrågor. Kravet på
att integriteten skyddas så långt möjligt för den hjälpsökande måste vara en
självklarhet.

Människor som är i behov av samhällets stödinsatser måste bemötas
värdigt och med respekt. Många av dem som söker stöd för att erhålla
personlig assistent eller förtidspension eller annan stödform, kan berätta om
den förnedring de upplever då tjänstemännen behandlat dem med bristande
respekt för deras självbestämmande. Som funktionshindrad är man i
underläge redan när man söker en tänkt stödform och mycket känslig för det
bemötande man får. Fortbildning och utveckling av arbetsmetoder för den
personal som skall sköta detta grannlaga arbete borde vara en självklarhet.
Förvaltningslagen kan genom ett tillägg ålägga arbetsgivare med uppdrag att
bedöma hjälpbehov att göra detta med respekt för den hjälpsökandes
integritet. Centerpartiet har lagt förslag om en sådan förändring, i motionen
om vård och omsorg.

Långa väntetider för att erhålla hjälpmedel eller att få dem reparerade
innebär svårigheter för funktionshindrade att verka i samhället på lika villkor
som andra. Bristen på hjälpmedel för att kunna leva ett fullvärdigt liv betyder
att man under väntetiden inte kan delta i social gemenskap. Här borde en
hjälpmedelsgaranti med normer för väntetider för utprovning och
reparationsarbete fastställas till rimliga tidsgränser kunna genomföras. Detta
bör utredas.

1 Samhällsstruktur
2
Rullstolsburnas möjlighet att kunna ta sig fram utan hjälp av andra är
fortfarande en utopi. Sverige och övriga Europa är långt efter USA i
fråga om handikappanpassning av offentliga miljöer.

En god och genomtänkt samhällsplanering med delaktighet och möjlighet
att påverka där funktionsnedsatta personers behov tillgodoses, är fortfarande
inte verklighet. Varje sektor i samhället borde ges ett lagstadgat ansvar för
att
respektive sektors utbud av service och tjänster blir tillgängliga för
människor med funktionshinder. Inte minst den offentliga sektorn måste
föregå med fullgoda insatser för att underlätta för alla att kunna delta i
samhällslivet. Detta bör ges regeringen till känna.

Det sociala perspektivet i all samhällsplanering måste dessutom lyftas
fram. Socialtjänstens företrädare borde självklart ingå i samhällsplaneringen.
För att uppnå detta borde socialtjänstlagen innehålla tydligare bestämmelser
om socialtjänstens roll i den kommunala planeringen. Detta bör ges
regeringen till känna.

Mötesplatser för alla borde vara en självklarhet. Sådana mötesplatser
måste vara säkra och tillgängliga. Samhällsplanerare behöver bättre utbild-
ning i dessa frågor för att svara upp mot behoven. Ett ökat inslag av personer
med funktionshinder i den kåren skulle öka förståelsen för de problem som
uppstår när man inte beaktar effekterna av felaktig planering.

3 Arbete
4
Rätten till arbete måste gälla alla grupper i samhället. Då måste samhället
även kunna tillvarata funktionshindrades arbetskapacitet, så att de genom
eget arbete efter sin förmåga kan bidra till egen försörjning och få en
förbättrad livssituation. Först då kan man uppnå full delaktighet och
jämlikhet. Det saknas statistik som tydligt visar hur många personer med
omfattande funktionshinder som saknar arbete eller annan meningsfull
sysselsättning. Dock visar statistik från arbetsmarknadsstyrelsen att
antalet arbetshandikappade arbetssökande fördubblades år 1991-1995 till
totalt 53 000 personer. Under samma period har antalet
förtidspensionärer ökat från 360 000 till 410 000. Färska undersökningar
från bland annat Socialstyrelsen och handikapprörelsen visar att
målgruppens behov av meningsfull sysselsättning och arbete är betydligt
större än vad som framgår av AMS statistik.

Centerpartiet slår vakt om att alla skall ha möjlighet att kunna delta på
arbetsmarknaden. Arbetshandikappade har en mycket besvärlig situation på
arbetsmarknaden, särskilt i tider av hög arbetslöshet bland befolkningen
totalt. Friare möjligheter att utforma och använda de medel som står till
arbetsmarknadspolitikens förfogande ger bättre förutsättningar att forma
insatser efter funktionshindrades individuella behov. Det måste bli möjligt att
använda arbetsmarknadsmedlen mer flexibelt än idag. Med en mer
decentraliserad arbetsmarknadspolitik ökas möjligheterna lokalt att finna
lösningar i samråd med den funktionshindrade.

För Centerpartiet är det angeläget att se till att de funktionshindrade kan ha
en plats på arbetsmarknaden. Lönebidragssystemet är en del i arbetsmark-
nadspolitiken. Det är viktigt att denna möjlighet även fortsättningsvis kvar-
står. Centerpartiet anser att lönebidragssystemet i all huvudsak är bra, men
att det kan finnas anledning att göra det mer flexibelt. Detta bör ges
regeringen till känna.

De sociala trygghetssystemen har genom besparingar och förändringar
inneburit ökad otrygg ekonomisk situation för många funktionshindrade.
Dessa besparingar har varit nödvändiga för att sanera ekonomin och förbättra
den ekonomiska situationen. Detta har visat att många människor faller
mellan stolarna i de olika trygghetssystemen. Centerpartiet har tidigare lagt
fram motioner med förslag till riksdagen om grundtrygghet och om behovet
av en välfärdsreform. Därmed skulle de brister som finns i nuvarande
trygghetssystem motverkas.

Handikapputredningen föreslog att varje sektor, inklusive arbetslivet,
skulle ha ett lagstadgat ansvar för att den egna sektorn blev tillgänglig för
funktionshindrade. Frågan är lika aktuell nu som då, inte minst mot bakgrund
av de höga arbetslöshetstalen. Förslagen i utredningen måste fullföljas. Detta
bör ges regeringen till känna.

5 Utbildning
6
Alla medborgare har rätt till god utbildning. Detta gäller oavsett
funktionshinder eller ej. Vid all planering av utbildning för
funktionshindrade måste de individuella behoven särskilt
uppmärksammas.

Kommunerna har ansvaret för skolan, vilket innebär att mål- och resultat-
styrning för skolpolitiken är en kommunal angelägenhet. Centerpartiet vill
framhålla vikten av att det i kommunernas skolplaner anges tydliga mål för
hur elever med funktionshinder kan ges en, jämfört med övriga elever,
likvärdig skolgång. Målsättningarna ska vara tydliga så att de kan utvärderas
och en särskild budget utarbetas för de särskilda åtgärderna. Denna koppling
mellan budget och åtgärder är helt nödvändig för att skollagens målparagraf
om en likvärdig skola ska kunna uppnås. Om inte detta sker blir det
nödvändigt att införa "öronmärkning" av resurser för barn med särskilda
behov, och att skollagen skärps så att den i verkligheten garanterar alla elever
en likvärdig utbildning. Detta bör ges regeringen till känna.

Centerpartiet anser att det är angeläget att en central instans tillsätts, som
får till uppgift att bevaka, följa upp och utvärdera de funktionshindrades
högskolesituation. Den bör också ge råd och stöd och driva handikapp-
frågorna utifrån den enskildes perspektiv och behov. Det övergripande målet
för den svenska handikappolitiken, att uppnå full delaktighet och jämlikhet,
ska vara vägledande. Ansvaret för att detta mål kan infrias åvilar hela
samhället, men ytterst staten, kommunerna och landsting. Detta bör ges
regeringen till känna.

Ytterst få personer med funktionshinder studerar vidare vid universitet och
högskolor. Undersökningar visar att elever med funktionshinder ofta tvekar
eller avstår från studier vid universitet och högskolor. Samhällets mål om att
alla ska ha samma rätt till högre utbildning uppfylls således inte. Center-
partiet anser också att det finns anledning att se över formerna för högskole-
provet så att eventuella hinder för funktionshindrade undanröjs. Detta bör ges
regeringen till känna.

7 IT-hjälpmedel
8
Centerpartiet anser att informationstekniken har en stor potential för att
öka funktionshindrades livskvalitet. Det är därför angeläget att se till att
det informeras om teknikens möjligheter och att den blir tillgänglig för
alla. Den kan bli ett medel för utveckling om den anpassas till de
funktionshindrades behov. Centerpartiet anser att en översyn bör göras
av sjukvårdshuvudmännens förskrivning av IT-hjälpmedel. Det bör även
övervägas om det behövs ett särskilt stöd för anpassning av IT-produkter,
då anpassningarna kan bli mycket dyra i enskilda fall. Centerpartiet anser
det angeläget att utreda en lagreglering av tillgänglighet inom IT-området
och därvid även utreda upphovsrättens inverkan på tillgängligheten för
läshandikappade personer. I en sådan utredning måste den principen
gälla att om utrustningen inte fungerar för funktionshindrade, så är det
utrustningen det är fel på och inte den funktionshindrade personen. Vid
upprättande av kravspecifikation vid upphandling bör alltid tillgänglighet
krävas. Vidare bör kraven i lagen om offentlig upphandling skärpas så att
det ställs krav på tillgänglighet vid upphandling. Insatser på europeisk
nivå är härvidlag nödvändiga. Slutligen bör regeringen uppmana
huvudmännen inom respektive område att se över den kompetens som
finns inom området IT och handikapp. Detta bör ges regeringen till
känna.

9 Rehabilitering
10
Habiliterings- och rehabiliteringsinsatserna fungerar relativt väl enligt
Socialstyrelsens utvärdering. En svårighet man möter är att fastställa
vilka insatser som krävs för små och mindre kända handikappgrupper.
Där saknas ofta kunskap. I dessa fall är det av stor vikt att dessa gruppers
egna kunskaper tas väl till vara för att lösa uppkomna problem.

De största kunskaperna besitter ofta den sjuke själv eller den handikapp-
organisation som tar till vara sjukdomsgruppens intresse. Det är därför av
stor vikt att samhällets åtgärder sker i samråd med den funktionshindrade.

De reumatiska sjukdomarna, som ett exempel på behovet av rehabilitering,
visar hur viktigt det är med sådana insatser. Över en miljon svenskar har
någon reumatisk sjukdom. Dessa sjukdomar drabbar alla åldrar och vissa av
dem medför risk för tidig död. Reumatikernas möjlighet att delta i
verksamheter i hemmet, på arbetsplatsen, under fritiden och i samhället för
övrigt begränsas starkt av värk, smärta och rörelseinskränkningar som följer
av sjukdomarna. Merparten av de drabbade är kvinnor. Goda
rehabiliteringinsatser minskar lidandet för enskilda människor men det
medför också minskade kostnader för samhället. Forskning är för dessa
sjukdomsgrupper ett eftersatt område. Trots att de reumatiska sjukdomarna
utgör en så stor grupp av folksjukdomar går endast 2 % av det Medicinska
forskningsrådets anslag till reumatologisk forskning. Mer resurser måste
satsas på forskning kring sjukdomars förekomst och utbredning, deras
orsaker och sjukdomsframkallande mekanismer. Men även forskning kring
de sociala och psykologiska konsekvenserna som sjukdomarna medför
behöver intensifieras. Omvårdnadsforskningen behöver påskyndas liksom de
paramedicinska insatserna där det saknas kompetenta forskare för att veten-
skapligt förankra projekt och utvecklingsarbete. Detta bör ges regeringen till
känna.

11 Assistansreformen
12
Reformen om personlig assistans infördes med Centerpartiet i
regeringsställning. Reformen innebar stöd och service till vissa
funktionshindrade, s.k. personlig assistans. Reformen har inneburit en
ökad frihet och en större möjlighet till ett självständigt, tryggare liv för
en funktionshindrad. Livskvaliteten har därmed ökat på ett mycket
positivt sätt. Assistansreformen har inneburit ökad trygghet och
avlastning för de anhöriga. Stödet är också utformat så att det har kunnat
anpassas till den enskildes behov. Fortfarande kvarstår vissa problem när
det gäller bedömningarna av vårdbehoven.

Vissa assistansanordnare har påtalat att schablonersättningen inte täcker
alla kostnader för personlig assistans, t.ex. kostnaden för vidareutbildning
och kompetensutveckling. Regeringen har givit Riksförsäkringsverket i
uppdrag att göra en översyn av ersättningen för personlig assistans. Center-
partiet anser att det i det sammanhanget bör vägas in dels de synpunkter som
framförts om ersättningsnivån, dels ersättningsformen som sådan. Stödet ska
vara rättvist, enkelt och värna valfriheten. Detta bör ges regeringen till
känna.

Möjlighet att kunna nyttja personlig assistans har inneburit arbete för
många, främst yngre personer. Tyvärr är omsättningen i personalgruppen
alltför stor. Inte alltid ges rätt information och utbildning för assistenterna.
Hemtjänstens organisation har använts för att bemanna dessa tjänster för
funktionshindrade. Det är av stor vikt att denna personalgrupp ges möjlighet
till fortbildning och kompetensutveckling. Personer som är anställda som
assistenter är en viktig rekryteringsbas till fortsatt utbildning. Kontinuerlig
vidareutbildning och möjlighet till erfarenhetsutbyte med andra assistenter är
ett par åtgärder som kan trygga kompetensen och utveckla arbetet.

Centerpartiet motionerade med anledning av propositionen om äldre-
politiken att personer som erhållit assistans före 65 års ålder skulle få
behålla
den även efter 65-årsdagen. Centerpartiets förslag blev riksdagens beslut och
riksdagen uppmanade regeringen att återkomma med förslag till riksdagen. I
budgetpropositionen väljer regeringen att inte tillmötesgå riksdagens upp-
maning utan skjuter frågan framför sig. Centerpartiet förutsätter att
regeringen återkommer med förslag i samband med vårpropositionen så att
reformen kan genomföras den 1 juli 1999. Riksdagen bör av regeringen
begära förslag.

12.1 Barns rätt till personlig assistans
12.2
Centerpartiet har under föregående riksmöten medverkat till att stödet ej
har urholkats och att personkretsen som ska vara berättigad till assistans
inte snävats in. Socialutskottet slog, våren 1996, fast att
assistansersättningen även kan utgå då den funktionshindrade vistas i
barnomsorg, skola eller annan daglig verksamhet när det föreligger
särskilda skäl för detta. Det har återigen framkommit att riksdagens
intentioner inte tillämpas i verksamheten. Det föreligger en skillnad
mellan riksdagens beslut och myndighetens föreskrifter. Centerpartiet
anser med bakgrund av detta att riksdagen bör skärpa lagen ytterligare.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om förändring i
lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

13 Hemställan

13 Hemställan
14
Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappolitikens inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hjälpmedelsgaranti,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om olika samhällssektorers ansvar för ökad tillgänglighet och
handikappanpassning i offentliga miljöer,1

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om socialtjänstens medverkan i den kommunala
samhällsplaneringen,1

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att använda arbetsmarknadsmedlen flexibelt,2

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetslivets tillgänglighet för funktionshindrade,2

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om likvärdig utbildning för alla elever,3

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillgänglighet till högre utbildning,3

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om formerna för högskoleprovet,3

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om IT-hjälpmedel,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning om de reumatiska sjukdomarna med ett paramedicinskt
perspektiv och ett omvårdnadsperspektiv,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om schablonersättningen,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt till personlig
assistans efter 65 års ålder,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om
stöd och service till vissa funktionshindrade i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 27 oktober 1998

Kenneth Johansson (c)

Åsa Torstensson (c)

Gunnel Wallin (c)

Viviann Gerdin (c)

Birgitta Carlsson (c)

Rolf Kenneryd (c)

Agne Hansson (c)

Marianne Andersson (c)

Margareta Andersson (c)

1Yrkandena 3 och 4 hänvisade till BoU.

2Yrkandena 5 och 6 hänvisade till AU.

3Yrkandena 7-9 hänvisade till UbU.