om ersättningsfrågor vid personskador inom naturreservat

Motion 1987/88:L616 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:L616

av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp)

om ersättningsfrågor vid personskador inom
naturreservat

Naturvårdsverket gör nu en storsatsning för att få folk att upptäcka naturreservaten;
man satsar 18 mkr. på en kampanj som kallas ”Nära till naturen”.
Satsningen är värd allt stöd, inte minst för att den har anknytning till
friskvården. Kampanjen kulminerar i augusti med en naturreservatens dag,
då förhoppningsvis 500 000 människor skall röra sig inom landets många
reservatområden.

Som fallet är ibland med bra saker i samhället, så finns det tyvärr också
en negativt inslag i att människor rör sig inom reservats- och fritidsområden.
Vi vill peka på ett sådant problem där enskilda reservatbesökare råkat illa
ut. Bakgrunden är att det rätt ofta hålls djur i reservaten, vanligen får, men
också nötboskap. Vad som hänt är att djur gått till angrepp mot besökare.
Det är inte möjligt avgöra om djuren provocerats eller ej. I enskilda fall har
skadorna varit så omfattande att sjukhusvård har erfordrats.

När personskadorna efterhand lett till krav mot försäkringsbolag uppstår
svårigheterna. Lagen kräver att den skadade skall bevisa att djurägaren
varit vårdslös för att ersättning skall utgå. Samtidigt finns en ägofredslag
som gör djurägaren ansvarig för åverkan på mark. Skulle djurägarens boskap
skada annans egendom så är han alltså ansvarig härför - skulle samma
djurägare råka ha en tjur eller bagge som skadar en människa är det mycket
som talar för att ägaren frias.

Vad ”målsägaren” måste bevisa gentemot djurägaren är att denne brustit
i tillsyn, vilket vanligen innebär att inhägnaden är undermålig.

Då det är mycket viktigt att det finns goda relationer mellan djurhållare
och reservatbesökare, bör frågan om ersättningsanspråk, orsakade av s. k.
hemdjur, inte leda till utdragna juridiska processer mellan den skadade och
försäkringsbolag. Det bör räcka med normala intyg för att den som skadats
skall få ersättning härför. Enligt vår mening ligger det nära till att naturvårdsverket
tar ett ekonomiskt ansvar för dessa incidenter, som troligen inte
är så många, men som i det enskilda fallet kan upplevas som besvärande.

Om läget här kräver någon form av lagändring eller andra beslut på
statlig eller regional nivå, bör riksdagen medverka till att dessa frågor
belyses genom ett uppdrag till regeringen.

Hemställan

Mot. 1987/88
L616

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av frågan om ansvarsförhållanden för
personskador åsamkade av djur inom naturreservatområden.

Stockholm den 22 januari 1988

Keuth Skårvik (fp)

Leif Olsson (fp)

13