Ersättning till hiv-smittade

Motion 1993/94:L607 av Lars Andersson och Leif Bergdahl (nyd)

Patientförsäkringen meddelas av ett konsortium av
försäkringsbolag. Staten, samtliga kommuner och
landstingskommuner har avtal om en sådan försäkring.
Även privatpraktiserande läkare och tandläkare har tecknat
patientförsäkring. Från försäkringen utgår ersättning för
behandlingsskada. Som behandlingsskada anses endast
skada eller komplikation som är av kroppslig art. En
grundprincip är att försäkringen gäller skada som är en följd
av beslut eller åtgärder från sjukvårdens sida.

Läkemedelsförsäkringen har till stor del konstruerats på
samma sätt som patientförsäkringen. Genom försäkringen
har samtliga läkemedelsföretag som är verksamma på den
svenska marknaden åtagit sig att på vissa villkor och i viss
ordning lämna ersättning för sjukdom eller annan skada av
kroppslig art som orsakats av läkemedel, s k
läkemedelsskada. Patient- och läkemedelsförsäkringarna
har intagit ståndpunkten att redan förekomsten av
antikroppar mot HIV i blodet innebär att det föreligger en
skada av kroppslig art och att de som smittas genom
blodtransfusion eller faktorpreparat i Sverige är berättigade
till ersättning från dessa försäkringar.

Ersättning har erbjudits i olika omgångar. År 1986 gick
ett erbjudande ut om ett åldersrelaterat engångsbelopp ur
patientförsäkringen resp. läkemedelsförsäkringen. Till en
30-åring uppgick beloppet till 75 000
kr (ca 126 000 kr i dagens penningvärde). Ett par år
senare erbjöds ersättning för sveda och värk samt
olägenheter i övrigt. De transfusionssmittade erhöll ett
engångsbelopp om 145 000 kr (ca 186 000 i dagens
penningvärde) oavsett ålder. Smittade blödarsjuka som
ännu inte insjuknat och antingen var under 35 år eller
sammanboende eller hade vård om minderårigt barn fick ett
högre belopp, 160 000 kr (ca 207 000 kr i dagens
penningvärde).

I februari 1991 beslutade patientförsäkringen resp.
läkemedelsförsäkringen att utbetala ytterligare 100 000 kr
(ca 108 000 i dagens penningvärde) till var och en av de
smittade. Detta beslut togs sedan Kommittén om ideell
skada presenterat sina rekommendationer om ersättning till
HIV-smittade.

Regeringen beslutade i februari 1991 att utbetala 100 000
kr var till de personer som blivit HIV-smittade inom
sjukvården genom blodtransfusion eller genom
faktorkoncentrat. Härigenom ansågs de smittade
sammanlagt ha fått kompensation i enlighet med de
rekommendationer som Kommittén om ideell skada
rekommenderat.

Kommittén ansåg att ersättningen till personer som
smittats med HIV, vid en tillämpning av nuvarande
skadeståndsrättsliga principer, bör ligga kring den nivå som
gäller för mindre maximalfall. Enligt uppgift från konsortiet
för patientförsäkringar får en smittad 25-åring i dag
ersättning om totalt ca 500 000-550 000 kr. Ersättningen för
ett litet maximalfall uppgår i dag till 460 000 kr. Enligt
uppgift från Socialdepartementet bevakas rättsutvecklingen
i fråga om skadestånd till HIV-smittade; några nya
överväganden om ytterligare ersättning till denna grupp
HIV-smittade är för närvarande inte aktuell.

Undertecknade motionärer anser att
ersättningsnivåernas omfattning bör omprövas så att ett
högre belopp kan utgå till den aktuella gruppen av HIV-
smittade. En rimlig ersättningsnivå, med hänsyn till de
fysiska och psykiska lidanden som de drabbade har orsakats
genom den offentliga vården, är en ersättning i intervallet
800 000--1 000 000
kr.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad ersättning till den aktuella
gruppen av hiv-smittade.

Stockholm den 25 januari 1994

Lars Andersson (nyd)

Leif Bergdahl (nyd)