En räddningsaktion för Östersjön

Motion 1988/89:Jo889 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo889

av Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda c)
En räddningsaktion för Östersjön

Östersjön är i det närmaste isolerat från världshaven genom de smala sunden
Öresund, Stora och Lilla Bält. Den långsamma vattenomsättningen (30-40
år), skiktningen av saltare bottenvatten och mindre salt ytvatten och
avsaknaden av tidvatten gör att Östersjön i dag är belastad med många års
föroreningar och utsläpp. Östersjön står inför en ekologisk katastrof om
ingenting radikalt görs för att minska utsläppen.

Tabell: Olika landområdens bidrag till belastning av Östersjön vid
1980-talet början. Bilaga 1.

Tillförseln av närsalter har för Östersjöns del inneburit att den kustnära
växtligheten har ökat, vattnet har blivit grumligare. Nedbrytningen av
växtdelar har lett till ytterligare frigörelse av kväve och syrebrist. De
syrgasfria områdena och områdena med svavelväte har aldrig tidigare varit så
stora som i dag. Dessa bottenområden kan betraktas som biologiska öknar.

Figur 1. Syrgasfria områden och områden med svavelväte i Östersjön
1969-84. Bilaga 2.

Inför kvävereduktion vid avloppsreningsverken

För att minska närsaltutsläppen byggdes under 1960- och 70-talen kommunala
avloppsreningsverk med statsbidrag. Bidragen utformades, med den
tidens kunskaper, så att högre fosforrening gav högre statsbidrag. Däremot
är kvävereduktionen mycket begränsad i de kommunala avloppsverken.
Resultatet av den här satsningen kan lätt utläsas i Länsstyrelsens sammanställning
av utsläppsdata från de kommunala reningsverken (se nedan).

Utsläppsmängder per kommun från avloppsanläggningar i Kalmar län
1985-86. Bilaga 3.

Utöver kvävet från reningsverken tillförs Östersjön stora mängder kväve
genom vattendragen, genom jordbrukets användning av lättlösliga kvävehaltiga
gödselmedel samt genom det luftnedfall som har sitt ursprung i
bilavgaserna.

Tungmetaller

Genom utsläpp från industrin och från bilismen via dagvattennätet och
vattendragen tillförs Östersjön stora mängder tungmetaller varje år.

15 ton kvicksilver 140 ton kadmium 3 200 ton bly

110 ” nickel 900 ” krom 4 200 ” koppar

Dessa tungmetaller är giftiga grundämnen som inte bryts ner i havet. Det
innebär att tungmetallerna lagras och blir ett allt större hot mot livet i
Östersjön.

Klorerade organiska ämnen

Användningen av olika organiska klorföreningar har stor utbredning i
dagens industrisamhälle. De används som lösningsmedel i industrin, som
råvara i den kemiska industrin och som bekämpningsmedel inom jord- och
skogsbruket. PCB och DDT är de mest omnämnda gifterna. Dioxiner är en
annan grupp mycket giftiga ämnen som bildas vid sopförbränning och annan
förbränning. Miljögifter som DDT och PCB har lagrats i Östersjöns växter
och djur. Substansen av dessa ej nedbrytbara ämnen drabbar de fiskätande
djuren särskilt hårt.

Sälhonorna sterila

Höga PCB-halter anses vara orsaken till att 80 procent av sälhonorna i
Östersjön är sterila. PCB har därmed starkt bidragit till att Östersjöns alla
sälarter minskat dramatiskt. Gråsälen beräknas ha minskat från cirka
100 000 djur till 1 000-2 000 djur.

Slutna blekningsprocesser

Under senare år har skogsindustrins utsläpp av ”blekeriavlopp” fått allt
större uppmärksamhet som ett allvarligt miljöproblem. Skogsindustrin i
Finland och Sverige beräknas årligen tillföra Östersjön cirka 200 000 ton
klorerad organisk substans (syreförbrukande ämnen). De svenska företagen
beräknas kunna minska sina utsläpp från 3—5 kilo utsläpp per ton massa till
1,5 kilo inom fem år. Målet måste vara att gå över till en i princip sluten
blekningsprocess under slutet av 1990-talet. Här liksom på många andra
områden är det ytterst viktigt att regeringen driver frågan hårdare i olika
internationella sammanhang. Den svenska skogsindustrin ligger nämligen
långt framme på miljövårdsområdet i förhållande till t.ex. Finland och andra
konkurrensländer.

Internationella avtal

Följande avtal reglerar det internationella samarbetet om Östersjöns miljö
och naturresurser:

- Konventionen till skydd för Östersjöområdets marina miljö. Helsingforskonventionen.

- Öresundsavtalet mellan Sverige och Danmark.

- Bilaterala avtal mellan Sverige och Finland om Bottniska viken och
mellan Finland och Sovjetunionen om Finska viken.

- Konventionen till skydd för de levande resurserna i Östersjön som avser
fisket. Gdansk-konventionen.

Mot. 1988/89

Jo889

7

Krävs bättre uppföljning

För att alla avtal och överenskommelser på miljöområdet ska få verkan
måste den svenska regeringen aktivera sig inom området och följa upp
gällande avtal bättre. Vidare måste avtalen skärpas i förhållande till
utvecklingen inom den svenska miljövården.

Även när det gäller vattenföroreningar bör man kunna tillämpa internationella
miljövårdsfonder samt statliga exportkrediter. I vissa fall ger nämligen
varje satsad krona bättre effekt för miljön i t.ex. Polen än vad motsvarande
insats i pengar kan ge i Sverige. Generösa statliga exportkrediter inom
miljöområdet skulle dessutom skapa ökad orderingång och sysselsättning i
den svenska industrin.

Förslag till åtgärdsprogram - nationellt

- Omställning av energisystemet från kärnkraft, olja och kol till effektivare
energianvändning och nyttjande av svensk förnyelsebar energi.

- Begränsning av kväveutsläppen från trafiken genom sänkta hastigheter,
skärpta avgasreningskrav samt insatser för att överföra i första hand
långväga godstransporter från vägtrafik till järnväg och kustsjöfart.

- Reducering av skogsindustrins utsläpp av klorerade ämnen med sikte på
ett helt slutet system för blekningsprocessen vid slutet av 1990-talet.

- Reducering av kväveutsläppen från de kommunala reningsverken med 50
procent fram till 1992. (Statsbidrag måste inrättas.)

- Reducering av kväveutsläppen med 75 procent vid större avloppsreningsverk.
I Kalmar län: Kalmar, Oskarshamn, Västervik och Nybro.

- Åtgärder för att minska närsaltsläckage från jordbruket. Styrning av
gödsling till lämpliga delar av året, alternativodling i stället för trädesbruk,
statsbidrag för ökade lagringsmöjligheter av stallgödsel, bättre
anpassning av djurhållning till gårdens storlek, etableringskontroll mot
djurfabriker.

- Ökade resurser till PMK. Centerregeringens program för övervakning av
miljökvalitet från 1977. (Anslagen har minskat under de senaste åren.)

- Ökade anslag till forskningen om Östersjöns miljö. Högskolan i Kalmar
har redan väl utvecklad kompetens genom arbetet med Kustrecipientkontrollprogrammet.

Hemställan

Med stöd av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett åtgärdsprogram för en räddningsaktion för
Östersjön.

Stockholm den 25 januari 1989

Mot. 1988/89

Jo889

Marianne Jönsson (c)

Agne Hansson (c)

Tabell: Olika landområdens bidrag till belastning av Östersjön vid 1980-talet början.

Landområde	Areal 1 000 km2	Befolk ning miljoner	Invån are/km2	BOD., 7			Total-fosfor			Total-kväve
Totalt 1 000 ton/år	ton/km2	ton/inv	Totalt 1 000 ton/år	ton/km2	ton/inv	Totalt 1 000 ton/år	ton/km2	ton/inv
Sverige	450	8	18	333 500	741	40	5 230	11,6	0,63	77 900	173	9,4
Finland	337	5	14	227 700	676	48	3 260	9,7	0,68	50 960	151	10,6
Sovjetunionen	489	14	28	604 000	1 235	43	8 530	17,4	0,61	149 260	305	10,7
Polen	313	35	112	327 200	1 045	9	43 430	138,7	1,24	385 800	1 233	11,0
Övriga länder	75	5	70	197 340	2 631	38	11 501	153,3	2,19	77 541	1 034	14,8
Totalt	1 664	67	40	1 689 740	1 015	25	71 951	43,2	1,07	741 461	446	11,0

Källa: SCB

a o 2

ca 00 O

oq oo r*

ca

~ vO
00
00
00

VO

Figur 1. Syrgasfria områden och områden med svavelväte i Östersjön 1969-84. Mot. 1988/89

Jo889

Bilaga 2

SEPTEMBER

1975

Helsingön

Slockholm

SEPTEMBER

■I Svavelhalten ■§ Förekomsten

>2ml/l av svavelväte

JANUARI—

EEBRUARI

1969

Slockholm

Meljinflloc»

Stockholm

MARS

1977

10

Utsläppsmängder per kommun från avloppsanläggningar i Kalmar län 1985-86

Kommun	Biokemisk syreförbr substans bod7 Ton/år	Totalfosfor TotP Ton/år	Totalkväve TotN* Ton/år
	1985	1986	1985	1986	1985	1986
Högsby	28	16	2,6	5,0
Torsås	9	10	0,4	0.4	30	19
Mörbylånga	30	55	1,3	1,0	43	43
Hultsfred	22	18	0,7	0,6
Mönsterås	24	22	1,6	4,2	41	34
Emmaboda	27	17	1,8	2,6
Kalmar	112	68	4,3	2,0	246	227
Nybro	54	61	3,3	2,8	91	74
Oskarshamn	133	140	8,4	8,6	100	135
Västervik	101	60	5,4	6,0	248	77
Vimmerby	12	6	1,0	1.0	34**	22*.
Borgholm	8	5	1.1	0,7	37	14
	S:a 560	478	32	35	870	645

* Kväveanalyser har utförts i verk med utsläpp i kustområden eller i Ljungbyån.
** Kväveanalys endast i Vimmerby avloppsreningsverk

Mot. 1988/89
Jo889
Bilaga 3