om en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen

Motion 1987/88:A730 av Rolf Clarkson m. fl. (m, fp, c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:A730

av Rolf Clarkson m. fl. (m, fp, c)

om en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen

De senaste decennierna har inneburit en positionsförändring vad gäller
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisationerna. Med
lagens hjälp har de fackliga organisationerna flyttat fram sina positioner
vilket inneburit ett ökat inflytande gentemot arbetsgivarna.

Ett gemensamt drag i denna lagstiftning är att arbetsgivare, stora som små,
åläggs skyldigheter i betydande utsträckning och att lagstiftningen många
gånger måste betraktas som både svårtolkad och svårtillgänglig.

Detta gäller inte minst för landets ca 200 000 småföretag med anställda
som har sämre förutsättningar än större företag att göra sig förtrogna med
alla de krav den arbetsrättsliga lagstiftningen ställer.

Denna utveckling har lett till att även välmenande arbetsgivare gör
felbedömningar, vilket kan resultera i dryga skadeståndsbelopp.

Genom riksdagsbeslut 1984 har dessutom riksdagens majoritet gjort
skadestånden ytterligare kännbara för arbetsgivaren genom att avskaffa
arbetsgivarnas avdragsrätt för allmänna skadestånd. Som skäl för att slopa
denna avdragsrätt har regeringen bl. a. anfört att det skulle anses stötande för
rättskänslan att en arbetsgivare skall få göra avdrag för skadestånd som
betalas för brott mot ofta helt centrala bestämmelser i arbetsrättslagstiftningen.
Parallellt med detta har emellertid riksdagsmajoriteten beslutat att i
praktiken en enskild arbetstagare för ett avtals- eller lagbrott inte kan
ådömas ett skadestånd högre än 200 kr. Denna övre beloppsgräns infördes
1928. Detta betyder att det i dag inte finns någon som helst rimlig relation
mellan de belopp som kan utdömas som skadestånd för en liten arbetsgivare
och en arbetstagare.

Mot bakgrund av att den arbetsrättsliga lagstiftningen i många stycken
måste betraktas som både svårtolkad och svårtillgänglig menar vi att större
hänsyn måste tas till fel som begås utan uppsåt av mindre arbetsgivare. I
bagatellartade fall bör inget skadestånd alls utdömas. Behovet av en
förändrad lagstiftning framgår väl av det småföretag i verkstadsbranschen i
Jönköping som ville utvidga sin verksamhet till att också omfatta entreprenadverksamhet.
Företaget informerade därför Byggnadsarbetareförbundet
men glömde bort sin förhandlingsskyldighet enligt § 11 MBL gentemot
Metallindustriarbetareförbundet. För detta misstag som inte åsamkat någon
skada krävs nu företaget på 50 000 kr. av Metallindustriarbetareförbundet.
Vi menar därför att en utredning bör tillsättas med uppgift att skyndsamt

framtaga förslag till sådana ändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen att Mot. 1987/88

en rimligare relation uppnås mellan de skadestånd som kan utdömas mellan A730

en mindre arbetsgivare och arbetstagare samt att uppsåtsrekvisitet i betydligt

högre grad än i dag skall vara utslagsgivande om skadestånd över huvud taget

skall utdömas eller ej. Det kan inte vara rimligt att de mindre företagen skall

tvingas betala skadestånd till en facklig organisation på grund av att

lagstiftaren varit oklar eller medvetet överlåtit åt rättspraxis att fylla ut

lagtexten.

Vidare bör en sådan utredning ges i uppdrag att analysera konsekvensen av
den arbetsrättsliga lagstiftningen mot bakgrund av de s. k. informella
skadestånd som särskilt mindre arbetsgivare erbjuds betala av de fackliga
organisationerna i stället för en ofta kostbar och slitsam process i arbetsdomstolen.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att
skyndsamt framtaga förslag till sådana ändringar i den arbetsrättsliga
lagstiftningen att en rimligare relation uppnås mellan mindre arbetsgivare
och arbetstagare när det gäller skadestånd enligt vad som i
motionen anförts samt att denna utredning också ges i uppdrag att
utreda eventuellt missbruk av s. k. informella skadestånd i enlighet
med vad som i motionen anförts.

[att riksdagen beslutar återinföra arbetsgivares avdragsrätt för
allmänna skadestånd inom arbetsrätten.1]

Stockholm den 21 januari 1988

Rolf Clarkson (m)
Kjell Johansson (fp)
Marianne Karlsson (c)

Olle Aulin (m)

Bengt Harding Olson (fp)

1 1987/88:Sk387

3