En ny kriminalvårdsanstalt i Hudiksvall

Motion 1990/91:Ju509 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c)

1973 års riksdag antog i stor enighet ett principprogram
för den framtida kriminalpolitiken. En bärande idé var den
så kallade närhetsprincipen, enligt vilken personer som får
kortare straff skall kunna avtjäna dessa nära hemorten.

Den principen har man inte kunnat tillämpa i
kriminalvårdens Gävleregion på grund av att medel för
utbyggnad inte beviljats. Under en lång följd av år har
många av de som dömts till brott varit hänvisade till att
fullgöra sina straff på andra ställen utanför regionen.

I arbetet med att utveckla Hudiksvallsanstalten
återkommer man ständigt till de lokalmässiga
begränsningar som föreligger på anstalten.
Narkotikamissbruket har blivit ett allt större problem,
HIV/aids-problematiken har tillkommit, och antalet
intagna med psykiska störningar har ökat.

Hudiksvallsanstaltens framtid är i hög grad beroende av
hur frågan om nybyggnation kommer att behandlas. Det är
helt uteslutet att inom den nuvarande anstaltbyggnaden
möta alla de krav som ställs på kriminialvården, som t ex
bättre arbetsmiljö, nya yrkesroller.

Anstalten i Hudiksvall är uppförd 1869 och har 25
platser inklusive 2 dubbelrum. Ända fram till nu har man
med anledning av tidigare beslut och löften i samband med
besök haft goda förhoppningar att en nybyggnation snart
skulle komma tillstånd. Tyvärr fanns inget omnämnt om
anstalten i årets budgetproposition, vilket vi anser är en klar
brist.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
projektering och byggstart av en ny lokalanstalt i Hudiksvall
skall ske.

Stockholm den 25 januari 1991

Karin Starrin (c)

Gunnar Björk (c)