En liberal försvarspolitik för 2000-talet

Motion 1998/99:Fö205 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

Riksdagen beslutade våren 1998 att senarelägga den i
försvarsbeslutet 1996 aviserade kontrollstationen till våren
1999. Försvarsmakten har den 12 oktober till regeringen
överlämnat förslag i enlighet med de direktiv regeringen
givit våren -98. Dessa förslag innebär så omfattande
förändringar i -96 års försvarsbeslut att det på många sätt kan
ses som ett nytt försvarsbeslut, på sätt som Folkpartiet
liberalerna förutsåg redan i motionerna 1997/98:Fö7 och
Fö18.

De beslut som nu tas hösten -98 om försvarets budget för 1999 kan därför
närmast ses som expeditionsbeslut i avvaktan på regeringens proposition
våren -99. I föreliggande partimotion återger Folkpartiet därför bara i korthet
tidigare redovisade principiella riktlinjer för Sveriges försvar. Vi återkommer
med mer utförliga förslag i samband med den kommande propositionen inför
-99 års kontrollstation.

Inför försvarsbeslutet i december 1996 konstaterade Folkpartiet att
Sveriges säkerhetspolitiska läge inte varit så stabilt och fördelaktigt på
mycket länge. Den svenska regeringens oförmåga att aktivt stödja de baltiska
staternas önskemål om Natomedlemskap har emellertid inte underlättat en
för Östersjöregionen mer önskvärd utveckling i detta avseende. Om de
baltiska staterna för överskådlig tid utestängs från medlemskap i Nato ökar
det ytterligare Sveriges ansvar för att medverka till att stärka deras säkerhet.

De utgångspunkter för Sveriges framtida försvars- och säkerhetspolitik
som redovisades av Folkpartiet inför 1996 års försvarsbeslut kvarstår.
Sverige skall bidra till att skapa en alleuropeisk fredsordning. Nato bör
utvecklas till en struktur för gemensam säkerhet i vår världsdel med Sverige
som medlem. Det finns inte anledning att nu ompröva den militära
alliansfriheten, men full handlingsfrihet bör råda inför den fortsatta
säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa.

Den säkerhetspolitiska
utvecklingen

Inför försvarsbeslutet i december 1996 konstaterade
Folkpartiet att Sveriges säkerhetspolitiska läge, vilket i hög
grad bestäms av utvecklingen i Ryssland, inte varit så stabilt
och fördelaktigt på mycket länge. Knappast något är mer
avgörande för vår fred och stabilitet än förhållandena i
Östersjöns sydöstra strandstater. Något traditionellt militärt
hot i form av regelrätta invasionsföretag mot svenskt
territorium i södra eller mellersta Sverige föreligger inte för
överskådlig tid. Den politiska utvecklingen i Ryssland är
dock fortfarande instabil och oförutsägbar. Den
bedömningen tycks inte på något sätt bli mindre riktig.

Den svenska regeringens oförmåga att i rent svenskt säkerhetspolitiskt
egenintresse aktivt stödja de baltiska staternas önskemål om Natomedlem-
skap har inte underlättat en för Östersjöregionen mer önskvärd utveckling i
detta avseende. Att med all kraft stödja de baltiska staternas önskemål om
medlemskap i EU är inget alternativ till Natomedlemskap, men blir i detta
perspektiv än mer angeläget för Sverige. Om de baltiska staterna för
överskådlig tid utestängs från medlemskap i Nato ökar det ytterligare
Sveriges ansvar för att medverka till att stärka deras säkerhet. Baltikums sak
är oupplösligt också vår.

Mandatet för den Natoledda fredsstyrkan i Bosnien-Hercegovina kom som
väntat att förlängas från sommaren 1998 med fortsatt deltagande av USA.
Försummelserna från världssamfundets sida att tidigt ingripa för att stoppa
folkmordet i Bosnien kräver ett långvarigt engagemang på plats för att
säkerställa förutsättningarna för fredsprocessen. Därmed bekräftas också den
nya roll som Nato fått i den europeiska fredsstrukturen, vilket är positivt.
Utvecklingen i Kosovo tvingade till slut fram ett fortsatt mandat för FN:s
övervakningsstyrka i Makedonien och till slut också en civil
övervakningsinsats i Kosovo under OSSE-mandat.

Utanför Europa präglas den säkerhetspolitiska utvecklingen av fortsatt
instabilitet i flera av de traditionella konfliktområdena. Irak fortsätter att
utmana världssamfundet med sin vägran att fullt ut samarbeta om kontroll av
de massförstörelsevapen, som ständigt hotar att utlösa en ny storkonflikt i
den ytterst känsliga regionen i Mellanöstern. I Nordkorea fortsätter den starkt
isolationistiska regimen att hota sina grannar med ständiga provokationer. I
det centrala Afrika saknas stabila regeringar, som kan bidra till fredlig
återuppbyggnad. Den upptrappade kärnvapenkapplöpningen mellan Indien
och Pakistan illustrerar att mycket återstår innan kärnvapenspridningen
bringats under kontroll.

De utgångspunkter för Sveriges framtida försvars- och säkerhetspolitik
som redovisades av Folkpartiet under processen inför 1996 års försvarsbeslut
kvarstår. Vår framtida säkerhet förutsätter ett aktivt svenskt deltagande såväl
i byggandet av den framtida europeiska säkerhetsstrukturen som i kris- och
konflikthantering, liksom i fredsbevarande och fredsfrämjande insatser.

Sverige skall bidra till att skapa en alleuropeisk fredsordning. Nato bör
utvecklas till en struktur för gemensam säkerhet i vår världsdel med Sverige
som medlem. Det finns inte anledning att nu ompröva den militära allians-
friheten, men full handlingsfrihet bör råda inför den fortsatta säkerhets-
politiska utvecklingen i Europa. Skulle Nato utvidgas med de baltiska
staterna och Finland kommer frågan i ett nytt läge.

"Smalare men vassare"

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog Folkpartiet till skillnad
från regeringen att försvarets krigsorganisation skulle
förändras ytterligare i "smalare men vassare" riktning.
Markstridskrafternas krigsorganisation föreslogs få en
inriktning med:

- 8 allsidigt användbara brigader med förmåga att sättas in var som helst
i landet, utformade så, att på kort sikt ytterligare 4 och i allvarligaste
fall ytterligare 8 brigader kan utbildas,
-
- 2 brigadliknande, för uppgiften skräddarsydda, förband för direkt
försvar av Storstockholm resp Gotland.
-
Genom att minska arméns storlek skulle skapas utrymme för
fortsatt modernisering, vilket kunde användas bl a för att
bygga upp s k luftburet kavalleri med attackhelikoptrar och
för anskaffning av artilleri (ev raketartilleri) med längre
räckvidd. Därigenom skulle försvarets såväl rörlighet som
slagkraft öka.

För sjö- och kustförsvarsstridskrafternas och för flygstridskrafternas
krigsorganisation i övrigt sammanföll vår bedömning med regeringens vad
avser dimensionering. Även här borde emellertid avveckling och
nyanskaffning av materiel anpassas, så att erforderlig tillväxt snabbt kan
förverkligas. Vad avser dimensionering och anskaffande av JAS 39 Gripen -
delserie 3 sammanföll likaså vår uppfattning med regeringens. Vi förordade
emellertid redan då en tidsmässigt mer utdragen leveranstakt.

Redan i försvarsbeslutet 1996 var det vår uppfattning att ytterligare
neddragningar i arméns grundorganisation skulle komma att visa sig vara
nödvändiga även med regeringens förslag, i värsta fall redan före nästa
försvarsbeslut. 1996 års försvarsbeslut innebar att man återigen av politiska
skäl sökt rädda för stor del av grundorganisationen.

Det av överbefälhavaren och regeringen redan hösten 1997 redovisade
gapet mellan uppgifter och tilldelade resurser i -96 års försvarsbeslut under-
strök att riksdagen redan inför den kommande kontrollstationen måste göra
ytterligare neddragningar och långsiktiga förändringar av försvarets krigs-
organisation och därmed också grundorganisation. Redan inträffade utgifter
såväl för drift som för investeringar vid förband, som då kommer att läggas
ned, har därigenom varit "bortkastade" från försvarssynpunkt.

Budget för totalförsvaret för
1999

Folkpartiet ställde sig bakom den anslagsram för
försvarsbeslutsperioden som riksdagen beslutade 1996. Vår
bedömning, att det försvarsbeslut som då fattades inte var i
balans mellan anslag och uppgifter, har emellertid visat sig
mer än besannad genom de förslag som ÖB redovisat hösten
-98.Vi kan dessutom tyvärr konstatera att regeringen och
Försvarsmakten inte heller på ett tillfredsställande sätt klarat
ut de oklarheter, som tycks råda rörande hur
anslagsförordningen och den s k teknikfaktorn skall hanteras
under resterande del av försvarsbeslutsperioden. Detta är
givetvis helt oacceptabelt.

I linje med våra förslag inför budgetåret 1998 föreslår vi även inför
budgetåret 1999 att till anslaget A 1 Försvarsmakten överförs ytterligare
sammanlagt 150 miljoner kronor från anslagen B 1 Funktionen Civil ledning
och B 3 Funktionen befolkningsskydd och räddningstjänst. Anslaget B 1
föreslås minskas i avvaktan på att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag, i vilket vidare behov av och former för civila beredskapsstyrkor
redovisats. Riksdagen föreslås vidare begränsa sitt bemyndigande för
funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst med till sammanlagt 250
miljoner kronor, då produktion av skyddsrum bör begränsas och inriktas mot
områden, där riskerna bedöms som störst.

Skattebetalarnas pengar skall alltid användas på ett ansvarsfullt sätt. Med
hänsyn tagen till det säkerhetspolitiska läget kan försvaret, på samma sätt
som i andra stater i vår omgivning, inte nu erhålla en omfattning som i
framtiden helt skulle kunna möta hot, som då skulle kunna utvecklas. Den
bedömningen understryks givetvis av den statsfinansiella situationen. Det gör
det nödvändigt att fortsätta bygga på att försvarets krigsduglighet med
särskilda insatser skall kunna höjas under i princip en ettårsperiod och att en
långsiktig tillväxt skall kunna äga rum under förutsättning av erforderliga
beslut.

Materielförsörjningen och därmed den svenska försvarsindustrins
utveckling blir i detta sammanhang av strategisk betydelse för möjligheterna
för försvaret att genomföra olika nivåer av anpassning. Dessa frågor behöver
därför särskilt ses över vilket regeringen bör ges till känna med anledning av
förslag beträffande materielförsörjning och försvarsindustri. Folkpartiet före-
slår liksom tidigare år sedan beslutet 1996 att ytterligare 200 miljoner kronor
anslås årligen för anpassningsinriktade tekniksatsningar för att bättre kunna
förverkliga kraven på kvalitativ förnyelse i enlighet med linjerna i 1992 års
försvarsbeslut.

Styrning av Försvarsmakten

I en mycket allmänt hållen proposition 1997/98:83 föreslog
regeringen riksdagen att efter upprepade påstötningar från
riksdagens sida fatta beslut om ett bättre system för styrning
av försvaret. Folkpartiet ställde sig bakom ambitionen, men
konstaterade att underlaget inte föreföll räcka för att redan
hösten 1998 kunna leda till beslut, som på något avgörande
sätt skulle underlätta styrningen av Försvarsmakten. Av
regeringen nu redovisade förslag till formulering av
Försvarsmaktens förmågor finns inte anledning att dra någon
annan slutsats. Regeringen bör i detta avseende återkomma,
om möjligt i samband med kontrollstationen 1999, med
utförligare förslag i ärendet.

Pliktutbildning

Folkpartiet avvisar tanken på att i princip pliktutbilda alla
vapenföra unga män utan att behov av dem i
krigsorganisationen föreligger. Det är samtidigt från såväl
principiell utgångspunkt för den enskilde som statsfinansiell
för samhället inte acceptabelt att den som tvingats fullgöra
pliktutbildning inte i första hand ges möjlighet att fylla de
behov som föreligger i krigsorganisationen. Om det inte sker
minskar såväl skattebetalarnas som den enskildes tilltro till
grunderna för totalförsvaret.

Den s k "folkförsvarstanken" är därför en myt utan verklighetsförankring.
Den saknar grundläggande respekt för den enskilde individens frihet och
integritet. Den bör en gång för alla förpassas till historiens skräpkammare.
Totalförsvarsplikten bör i fortsättningen utformas så att könsneutral
pliktuttagning kommer att gälla för hela totalförsvaret. I vårt förslag till
utformning av försvarets krigsorganisation skall precis så många utbildas
som Försvarsmakten anser att de behöver för att klara sin uppgift.

Folkpartiet anser mot bakgrund av förutsättningarna inför kontrollstationen
1999 att det redan nu finns anledning att för överskådlig tid avskriva
tankarna på korttidsutbildning av värnpliktiga. Hittillsvarande grundutbild-
ning gör att det finns ett mycket stort antal redan utbildade som inte längre
kommer att ha någon plats i krigsorganisationen. Att i detta läge
korttidsplikutbilda ytterligare människor är principiellt oacceptabelt och ett
stort slöseri med skattebetalarnas pengar. Det nu inledda försöket med
korttidsutbildning bör därför avvecklas snarast.

1996 avvisade vi också tills vidare förslaget beträffande civila bered-
skapsstyrkor mot bakgrund av att regeringen inte kunnat presentera något
underlag rörande behov av och former för en sådan pliktutbildning. Vi
förutsätter att den pågående översynen av pliktfrågorna kommer att innebära
en återgång fullt ut till de principer för plikttjänstgöringen som låg till
grund
för riksdagens beslut 1994 om totalförsvarsplikt, och som Folkpartiet ställt
sig bakom sedan 1977.

I detta sammanhang välkomnar vi att översynen med förtur behandlar
frågor gällande uppskovsreglerna och disciplinansvaret. Vi välkomnar likaså
att översynen omfattar frågor rörande utbildningens meritvärde för såväl
värnpliktiga som civilpliktiga. Arbetet inom Försvarsmakten i dessa frågor
får inte avstanna i avvaktan på översynen utan bör tvärtom påskyndas. I takt
med att allt färre tas ut till plikttjänstgöring måste förhållandena bringas i
allt
bättre överensstämmelse med dem som gäller i det civila samhället.
Plikttjänstgöringen måste också i största möjliga utsträckning utformas så att
den för den enskilde blir en tillgång också efter fullbordad utbildning.

Fredsfrämjande
truppinsatser

Regeringen beräknar även för 1999 ett lägre anslag för
fredsfrämjande truppinsatser än de faktiska utgifterna för
innevarande budgetår. Det sker mot bakgrund av nu kända
åtaganden för fortsatta insatser i Bosnien-Hercegovina och
Makedonien. Det finns emellertid, vilket Folkpartiet framfört
tidigare, anledning att räkna med fortsatta insatser under fler
år framöver. Följderna av sådana överväganden får
regeringen, såsom försvarsutskottet uttalade i sitt yttrande
1996/97:FöU4y och senare upprepat, återkomma till
riksdagen med förslag till.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den säkerhetspolitiska utvecklingen,

2.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en omfördelning av sammanlagt 150 miljoner kronor från
anslagen B 1 Civil ledning och B 3 Befolkningsskydd och räddningstjänst till
anslaget A 1 Försvarsmakten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att begränsa bemyndigandet för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst för budgetåret 1998 till sammanlagt 250 miljoner kronor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ytterligare 200 miljoner kronor anslås årligen för
anpassningsinriktade tekniksatsningar för kvalitativ förnyelse,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktning av Försvarsmaktens förmågor i olika avseenden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avveckla försöksverksamheten med korttidsutbildning av
värnpliktiga,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anslaget för fredsfrämjande truppinsatser.

Stockholm den 28 oktober 1998

Lars Leijonborg (fp)

Bo Könberg (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Siw Persson (fp)

Yvonne Ångström (fp)

Runar Patriksson (fp)

Eva Flyborg (fp)