om en FN-deklaration om åtgärder mot

Motion 1987/88:U527 av Stig Gustafsson m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:U527

av Stig Gustafsson m. fl. (s)

om en FN-deklaration om åtgärder mot

tvångsförsvinnanden

Under de senaste tio åren har mer än 100 000 personer spårlöst försvunnit i
Latinamerika. Det rör sig om ofrivilliga försvinnanden. Det är med andra
ord fråga om tvångsförsvinnanden. Bara i Guatemala handlar det om mer
än 30000 ouppklarade fall av försvinnanden. Man frågar sig hur många det
är i övriga världen som har försvunnit på samma sätt.

I Latinamerika har bildats en paraplyorganisation för ett hundratal nationella
organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter i Latinamerika,
FEDEFAM. I Sverige finns en stödgrupp för FEDEFAM. FEDEFAM har
lagt fram ett förslag till konvention om försvinnande i FN:s kommission för
mänskliga rättigheter.

Tvångsförsvinnandena är ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna.
Skyddet mot godtycklig arrestering och fängslande finns inskrivet i
den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och har även
stadfästs i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

FN:s mänskliga rättighetskommission har tillsatt en arbetsgrupp för
granskning av försvinnanden. Denna har bedrivit ett förhållandevis framgångsrikt
arbete under de få år den existerat.

Arbetsgruppen har redan 1986 krävt att ett internationellt instrument
skulle antas för att förstärka det praktiska arbete som bedrivs. Arbetsgruppen
framhåller sålunda ”the need for and feasibility of drafting an international
instrument on enforced or involuntary disappearances”. Ett sådant
instrument skulle kunna vara en deklaration antagen av FN:s generalförsamling
vari skulle närmare kunna anges rättigheter och skyldigheter såväl
för enskilda som för medlemsstaterna.

En sådan deklaration skulle kunna vara ett första steg för att uppnå en internationell
konvention.

Vi delar den uppfattningen som framförts från olika håll att tiden ännu inte
är mogen för att få till stånd en sådan konvention, som föreslagits av FEDEFAM.
I förslaget finns emellertid en rad punkter som bör beaktas vid utarbetande
av en deklaration.

Inom FN-organisationen har det tidigare förekommit att ett kodifieringsarbete
går över resolutioner och deklarationer samt därefter fram till en
konvention. Detta gäller exempelvis deklarationerna om mänskliga rättigheter
och om tortyr.

Självfallet löser inte en deklaration eller en konvention så svåra frågor
som tvångsförsvinnanden.

Av största betydelse är att MR-konventionens arbetsgrupp fortsätter sitt

Mot. 1987/88
U527

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en FN-deklaration mot tvångsförsvinnanden samt
om förstärkta resurser till FN:s MR-kommissions arbetsgrupp om
tvångsförsvinnanden (the Working Group on Enforced or Involuntary
Disappearances).

Stockholm den 26 januari 1988

Stig Gustafsson (s)

Margareta Persson (s) Erkki Tammenoksa (s)

Barbro Evermo (s)

arbete och får förstärkta resurser. Dess arbete kommer att underlättas och
utvidgas om här angivna deklaration antas.

Sverige bör tillsammans med andra intresserade FN-medlemmar ta initiativet
till en sådan deklaration.

4