En arbetsmiljöutredning

Motion 1985/86:So701 Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:So701

Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)
En arbetsmiljöutredning

Mot.
1985/86
So701-708

Miljöfrågorna, såväl om den inre som den yttre miljön, har under många år
haft en framskjuten ställning inom svensk arbetarrörelse och i den allmänpolitiska
debatten. Allt fler också på arbetsgivarsidan har börjat inse att
satsningar på en god arbetsmiljö främjar både kvalitet och produktion.

Miljön på arbetsplatserna i många företag är emellertid fortfarande dålig
och ibland t. o. m. så undermålig att den leder till ohälsa. För att påskynda
utvecklingen och få till stånd förbättringar och förändringar i arbetsmiljön
måste därför, enligt vår mening, arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen
reformeras. Denna lagstiftning har nu tillämpats sedan 1978, och
hittills vunna erfarenheter talar bl. a. för att skyddsombudens möjligheter att
fylla sin funktion måste stärkas. Vi anser därför att bl. a. nedanstående
beskrivna problem bör ses över inom ramen för ny arbetsmiljöutredning.

De regler som för närvarande gäller för utövande av regional skyddsverksamhet
kräver att det finns en medlem på arbetsplatsen och att det inte finns
någon skyddskommitté. En kommande reformering av arbetsmiljölagstiftningen
bör ta sikte på att göra det möjligt för det regionala skyddsombudet
att besöka alla arbetsställen inom sitt branschområde. De regionala skyddsombudens
kunskaper inom sina resp. branscher bör också användas vid
kontroll av gymnasieskolans interna och externa praktikplatser.

När skyddsombuden gavs möjligheter att under vissa förhållanden stoppa
arbetet fanns de som oroades för att denna rätt skulle komma att missbrukas.

Vi kan emellertid konstatera att denna oro var obefogad. Efter en AD-dom
1979 kan det snarare hävdas att skyddsombudens ställning försvagats,
eftersom det finns risk för att ett skyddsombud genom ovan nämnd dom
väger in risken för att ett lönebortfall kan uppstå för arbetskamraterna och
avstår från att stoppa ett arbete. Reglerna bör här vara utformade så att
arbetstagarna alltid är garanterade lön då skyddsombud stoppar ett arbete.

En kommande utredning bör också se över skyddsombudens rätt till
information som genom en AD-dom (4/1980) beskars beträffande innehåll i
anbudshandlingar.

En viktig uppgift för skyddsombudet är också att verka för att alla på
arbetsplatsen blir skyddsmedvetna. Möjligheterna att fullgöra denna uppgift
hämmas för närvarande av att det inte är möjligt att på betald tid samla de
anställda till information om hur t. ex. de lokala arbetsmiljöproblemen skall
lösas. Detta problem borde kunna lösas efter förebild av vad som gäller i
utvecklingsavtalet med anledning av facklig information på betald tid.

Utredningen bör här pröva en eventuell lagreglering. 1

1 Riksdagen 1985186.3 sami. Nr So701-708

Sanktionsbestämmelserna i arbetsmiljölagen bör också ses över. Lagen
bygger i princip på att Yl-ASS kräver av arbetsgivaren att vidta en åtgärd som
är reglerad i lag, förordning, föreskrift eller anvisning. Trotsar arbetsgivaren
kraven kan han åtalas. Erfarenhetsmässigt har det visat sig att preciserade
viteskostnader leder till att trilskande arbetsgivare snabbare genomför
åtgärder. Efter förebild i arbetstidslagen bör en kommande utredning
överväga förslag där det närmare preciseras vad det kostar i vite att inte vidta
åtgärder enligt de lagar och förordningar som gäller.

Ett annat problem som också ofta påtalas är arbetsmiljöförordningens 1 §,
som begränsar anmälningsskyldigheten till de fall lokalen tidigare har
använts till annan verksamhet. För att Yl effektivt skall kunna följa upp
vilken verksamhet som flyttar in i lokalen så bör, enligt vår uppfattning,
skyldighet föreligga för den inflyttande att anmäla detta till Yl.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående reformering av arbetsmiljölagen och
arbetsmiljöförordningen.

Stockholm den 17 januari 1986

Kurt Ove Johansson (s) Lars-Erik Lovden (s)

Mot. 1985/86
So701

2