Dövas och talskadades texttelefonering

Motion 1988/89:T809 av Börje Nilsson (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:T809

av Börje Nilsson (s)

Dövas och talskadades texttelefonering

Sedan några år tillbaka kan döva och talskadade på samhällets bekostnad få
s.k. texttelefoner, som ansluts till vanliga telefoner (ljudtelefoner) och som
möjliggör överföring av text från ett tangentbord hos den sändande parten till
textskärmar hos båda parterna. Stora grupper av handikappade har härigenom
fått en väsentlig lindring i sin isolering.

För kommunikation mellan en texttelefonabonnent och en abonnent som
enbart har ljudtelefon har televerket fyra s.k. förmedlingscentraler, där
förmedlare, försedda med texttelefoner, kan tolka samtal mellan text- och
ljudtelefonabonnenter. För denna service betalar socialstyrelsen till televerket
ett belopp som torde svara mot verkets självkostnader och som i årets
budgetproposition har beräknats till 23 milj. kr. för budgetåret 1989/90.
(Beloppet ingår i det förslagsanslag på 33 milj. kr för "Ersättning till
televerket för texttelefoner som är upptaget under punkt G 5 på s. 134 i bil. 7
till budgetpropositionen; resten av beloppet går till nya texttelefoner och till
service.)

För abonnenterna är förmedlingen kostnadsfri. Eftersom det vid givet
antal ord tar flera gånger så lång tid att skriva som att tala blir dock
abonnenternas markeringskostnader högre med texttelefon än vid motsvarande
samtal mellan två ljudtelefoner, något som tar en del av handikappersättningen
i anspråk.

Det är angeläget att förbättra kommunikationen mellan text- och ljudtelefonabonnenter
i bl.a. två viktiga hänseenden:

1. Televerkets texttelefonförmedling kan göras effektivare - och därmed
billigare både för abonnenterna och för staten - vid kommunikation med
döva som kan tala, vilket gäller i stort alla vuxendöva och många barndomsdöva.

2. Man kan genom subventionering underlätta för icke handikappade, som
ofta kommunicerar med texttelefonabonnenter, att skaffa texttelefoner,
varigenom de inte längre behöver belasta televerkets förmedlingscentraler.
Därvid får abonnenterna också en förbättring i och med att ingen utomstående
person kan ta del i deras samtal.

Situationen på dessa områden har klarlagts i en av handikappinstitutet
utgiven rapport (Texttelefonering för döva, dövblinda och talskadade,
februari 1988.) Rapporten har utarbetats inom ramen förprojektet Telematik
och handikapp, som bekostas av socialdepartementet och televerket.

I rapporten behandlas bl.a. en teknisk förbättring i televerkets utrustning
för texttelefonförmedling, som sänker socialstyrelsens kostnader för förmed

lingen - vid oförändrad kommunikationsvolym - och dessutom sänker Mot. 1988/89
abonnenternas markeringskostnader. Besparingen enbart för statsverket T809
beräknas vida överstiga kostnaden (avskrivning, ränta och underhållskostnad)
för utrustningen. Förbättringen kan rubriceras som "genomgående
tal.

Bland döva texttelefonabonnenter råder sedan år tillbaka en stor irritation
över att genomgående tal inte är möjligt i Sverige. I andra länder har
genomgående tal tillämpats ända från texttelefonförmedlingens start.

Inom televerket är man dess bättre inställd på att genomgående tal förr
eller senare skall införas, men man synes ha inriktat sig på en teknisk lösning
som innebär att reformen inte kan genomföras förrän i samband med annan
omläggning, som inte kan komma till stånd inom den närmaste framtiden.

Inom projektet Telematik och handikapp har det emellertid påvisats att man
med en annan teknisk lösning kan införa genomgående tal utan att avvakta
den mera långsiktiga omläggningen.

Vidare föreslås i rapporten att staten skall ge en kraftig subvention till icke
handikappade som vill skaffa texttelefoner för att kommunicera med
handikappade texttelefonabonnenter. För en ljudtelefonabonnent som
kommunicerar via televerkets förmedlingscentraler 15 minuter per vecka antingen
som uppringd eller som uppringande - kostar förmedlingen ca 5 000
kr per år för socialstyrelsen. Det skulle vara lönsamt för sfaten att skänka
bort texttelefoner till alla sådana abonnenter, bortsett från den välfärdsvinst
som de berörda abonnenterna får genom att slippa utomstående inblandning
i sina samtal.

Vid en 100-procentig subventionering torde det vara nödvändigt med en
prövning av behovet i varje särskilt fall. Det har också påpekats att en sådan
prövning kräver registrering av de icke handikappade som får texttelefon,
något som i vissa fall kan tänkas inge olust.

En administrativt enklare väg är att begränsa subventionen till kanske 80,

90 eller 95 % av texttelefonens pris, varvid abonnenten skulle få betala några
hundra kronor själv, en tillräcklig återhållande faktor mot okynnesanskaffningar.
En persondator med s.k. modem av lämplig typ kan användas som
texttelefon, men en texttelefon kan inte användas som persondator. Risken
för missbruk av en subventionering är därför liten, åtminstone om subventioneringsgraden
är klart lägre än 100 %.

För utformning av ett konkret förslag till subventioneringssystem bör man
emellertid känna till den statistiska fördelningen av de tider under vilka
ljudtelefonabonnenter anlitar förmedlingstjänsten. Denna fördelning kan
fastställas genom en relativt enkel datorkörning hos televerket på grundval
av uppgifter som redan finns i televerkets datasystem, och genom handikappinstitutets
försorg har tjänstemän inom televerket fått en noggrann specifikation
av hur programmeringen kan gå till. Förslaget är utformat så, att
abonnenternas identitet inte behöver röjas. Såvitt bekant har ingen sådan
datorkörning gjorts.

Vissa statliga utredningar arbetar för närvarande med uppgifter som har
ett visst samband med denna fråga. I budgetpropositionens bil. 7 (s. 125)
nämns dels hjälpmedelsutredningen, dels en under hösten 1988 beslutad

kommitté som skall behandla samhällets stöd till människor med funktions- 9

hinder. Även utredningen om statens regionalpolitiska och sociala ansvar på Mot. 1988/89

tele- och postområdena berörs, eftersom det i dess direktiv står att T809

kommittén bör bedöma vilka särskilda hänsyn som kan tas till ....

människor med funktionshinder. Någon av dessa utredningar bör få

tilläggsdirektiv om att utforma ett konkret förslag till subventioneringssys

tem samt göra noggrannare kalkyler av hur mycket staten rent ekonomiskt

kan vinna på ett sådant system.

Vid bedömning av det ekonomiska utfallet av här föreslagna reformer
måste det beaktas att kostnaderna för texttelefonförmedlingen normalt
stiger brant. Utöver den inflationsbetingade prisökningen sker en volymökning
med ca 15 % per år, något som också bör vara lugnande för den som är
orolig för refomernas inverkan på sysselsättningen inom televerket.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dövas och talskadades texttelefonering.

Stockholm den 25 januari 1989

Börje Nilsson (s)

10