Det radioaktiva hotet mot Östersjön

Motion 2005/06:MJ257 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v)

[1]	Helcom, Helsingforskommissionen, arbetar för att skydda den marina miljön i Östersjön från alla typer av föroreningar. I Helcom sluts regionala överenskommelser mellan Danmark, Estland, EU, Finland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Sverige. Den första konventionen för att skydda Östersjöns miljö skrevs 1974 och en ny konvention kom 1992 och trädde i kraft i januari 2000.
[2]	Centralt mellanlager för använt kärnbränsle, Clab.
[3]	SFR tar hand om driftavfall från kärnkraftverk, fabriker, sjukvård och forskning. Anläggningen ligger 50 meter ned i berget. Tunnlar går ned till fyra stora salar och ett slags torn, en silo. Där förvaras avfallet.
[4]	RBMK-reaktorerna konstruerades ursprungligen för en eleffekt på 1 000 MW, t.ex. de fyra Leningradreaktorerna. Ignalina 1 och 2 kunde efter vissa konstruktionsändringar pressas till 1 500 MW, men effekten har efter Tjernobylolyckan reducerats till 1 200 MW. I Sveriges närområde finns följande: Leningrad 1–2 RBMK, tidig generation. Driftstart 1974 respektive 1976. Leningrad 3–4 RBMK, mellangeneration. Driftstart 1980 respektive 1981. Ignalina 1–2 RBMK, senare generation. Driftstart 1984 respektive 1987.
[5]	The radioactive waste melting plant was built only few hundred meters away from the Baltic Sea, four kilometres from Sosnovy Bor with population of 60,000 inhabitants, 13 km from the swan nature reserve, Lebiazhie, protected by the International Ramsar Convention on Wetlands, 80 km from St Petersburg, 70 km from Estonia, and 100 km from Finland. The metal is contaminated by such radionuclides as Mn-54, Co-60, Zn-65, Ru-106, Cs-134, Cs-137, Ce-144, Sr-90. (Källa Bellona)
[6]	http://www.iae.lt/inpp_en.asp?lang=1&subsub=41#term