Cykelbanor m.m.

Motion 1993/94:T433 av Anders Nilsson m.fl. (s)

De flesta svenskar äger en cykel. Den används för flera
ändamål. För många är den ett naturligt fordon för resor till
och från arbetet. Cykelåkning är ett av våra vanligaste sätt
att motionera. De många deltagarna i ''Vättern runt'' och
andra motionslopp vittnar om det. Cykeln används flitigt
och i ökande grad för semester och rekreation.

Det är hälsosamt att cykla. Det är dessutom ett
synnerligen miljövänligt sätt att förflytta sig från en punkt
till en annan. Cykeltrafiken är utrymmessnål, den är
bullerfri och den föranleder inte några miljövådliga avgaser.
Det finns därför flera skäl för samhället att underlätta och
stimulera en ökad användning av cyklar.

Bygg ut nätet av cykelbanor

Att anlägga cykelbanor är huvudsakligen en kommunal
angelägenhet. Staten bidrar emellertid genom att
Vägverket kan ge kommunerna bidrag i viss utsträckning.

Det är ur många synpunkter angeläget att bygga ut
cykelbanenätet i landet. En ökad trafiksäkerhet är ett starkt
skäl. Separata cykelbanor ökar trivseln i trafiken och kan
stimulera fler att använda cykel i stället för bil. Cykeln är
särskilt praktisk att använda i tätortsområden. Om fler
människor väljer att cykla i stället för att åka bil får vi en
bättre trafikmiljö. För att det skall kunna bli verklighet
fordras att samhället medverkar med stimulanser på skilda
sätt. Ofta är det små åtgärder som behövs för att nå goda
resultat.

Tyvärr tar inte stadsplaneringen alltid tillräcklig hänsyn
till cyklisternas intressen. Motortrafiken leds så att
trafikanterna skall spara både tid och körsträcka. Det är
naturligtvis bra. Dessvärre sker inte planeringen av
cykelleder på samma sätt. Det verkar som om planerarna
utgår från att cyklisten har bättre om tid och helt andra
behov än bilisten. För det mesta är det inte så. Naturligtvis
har cyklisten som cyklar till arbetet samma intresse av att
komma fram närmaste vägen, snabbt, säkert och bekvämt
som bilisten. Dessvärre förefaller det som om biltrafiken
alltid kommer först i planeringen. Andra trafikantgruppers
intressen blir en andrahandsfråga.

Det är vår förvissning att vår trafikmiljö skulle vinna på
att planeringen i tätortsområden utgår från att olika
trafikantgrupper ska behandlas lika. För att det ska bli
möjligt behövs betydligt bättre resurser för statliga
stimulanser för anläggande av cykelbanor inom ramen för
Vägverkets totala anslag.

En orsak till att cykeltrafiken behandlas styvmoderligt
kan vara att nästan all trafikstatistik utgår från
personkilometer. Det finns andra sätt att mäta, exempelvis
antal resor eller den tid resenären befinner sig på resa. Båda
dessa sätt att räkna gynnar cykeltrafiken. Det borde vara
rimligt att väga in också dessa faktorer i bedömningen av
olika åtgärder.

Lämpliga arbeten ur arbetsmarknadssynpunkt

Just nu är det dessutom av arbetsmarknadsskäl en
lämplig tid att satsa pengar på cykelbanor. Anläggning av
cykelbanor ger mer arbete per satsad krona än vanliga
vägbyggen. Vi vill ge några exempel på större projekt på
några platser i landet:

Ölandsbrons brofäste Borgholm--Byxelkrok ca 80 km.
Det är ett suveränt cykelturistprojekt som finns
skissat hos vägverket i Kalmar. En kort bit, Borgholm--
Köpingsvik 5 km,
är redan cykelled på en nedlagd banvall.

Mariestad--Sjötorp--Nybble ca 50 km,
Kristinehamn--Väse/Ölme--Karlstad
ca 15 km,
Åmål--Tösse--Köpmannebro--Mellerud
ca 45 km.

Dessa
tre sträckor skulle tillsammans med redan
befintliga leder ge en utomordentlig cykelled runt Vänern.

Det finns åtskilliga mil nedlagda banvallar runt om i
landet, lämpliga för cykeltrafik. De är förhållandevis billiga
att rusta upp. De är dessutom synnerligen lämpliga för
cykelåkning på grund av att järnvägar har förhållandevis
måttliga stigningar.

Förutom dessa förslag finns ett stort antal mindre
projekt överallt i landet. I de flesta fall är det arbeten som
är lämpliga som beredskapsarbeten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade statliga insatser för
utbyggnad av cykelbanor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om trafikplanering.

Stockholm den 25 januari 1994

Anders Nilsson (s)

Ulla Pettersson (s)

Leo Persson (s)