Bostadsmässan 1988
Motion 1986/87:Bo209 Rolf Dahlberg (m)
Motion till riksdagen
1986/87: B o209
Rolf Dahlberg (m)
Bostadsmässan 1988
Sommaren 1988 anordnas en stor bostadsmässa i Gävle. Denna är en
fortsättning på mässorna i Upplands Väsby, Malmö och Umeå. Tanken
bakom dessa mässor är att alla som är engagerade i byggandet av bostäder i
vårt land skall få inspiration och nya idéer till morgondagens byggande.
Den som besökte mässan i Upplands Väsby fick se många högkvalitativa
hus på såväl flerbostads- som småhussidan. Däremot var husen i allmänhet av
traditionell typ. Knappast i något fall kunde man upptäcka försök till
nytänkande för att pressa priser och därmed boendekostnaderna. Tvärtom
måste staten gå in och medge förhöjda belåningsvärden för att vissa projekt
skulle kunna genomföras.
Den aktuella bostadsdebatten i vårt land kretsar i dag i stor utsträckning
kring möjligheten att få fram mindre, enklare och därmed billigare bostäder.
Inte minst ungdomarna efterlyser denna typ av bostäder. Tyvärr har många
sådana lägenheter försvunnit från marknaden genom rivning och lägenhetssammanslagningar
utan att det tillkommit några nya. Anledningarna till
detta är flera. Kategorihus har ansetts vara mindre lämpliga. Detaljerade
normer, regelkrav liksom lånebestämmelser har omöjliggjort ett ”fritt”
byggande. Men på alla dessa punkter har en ny syn börjat växa fram. Detta
har klart visat sig när ungdomar diskuterar sina bostadsproblem. Många
yngre vill bo i samma hus som andra i sin egen ålder. Vi politiker bör
naturligtvis inte hindra detta.
Vad gäller storlek, standard, utrustning, service m. m. finns det naturligt
mycket delade meningar om vad man vill ha. En vanlig uppfattning bland
unga är dock att de vill använda mera av sina pengar på andra saker och
aktiviteter än att ha en i alla stycken komplett och dyr bostad.
Går det då att pressa priserna? Självklart är detta möjligt, men då måste
byggherren få bli befriad från de byggnormer och lånebestämmelser som i
dag gäller.
Besparingar kan uppnås om t. ex. krav på rumsytor, takhöjder, hissar,
sopnedkast m. m. slopas. Likaså kan olika materialval, förenklad ventilation
och lägre utrustningsstandard utgöra en betydande kostnadspress. Men detta
är naturligtvis frågor som skall avgöras av byggherren. En undersökning om
önskemålen hos de bostadsköande ungdomarna kan ge en god vägledning,
om man samtidigt har kalkyler framme som visar vilka ändringar av
boendekostnaden som man uppnår med olika förenklingsförslag.
Jag är medveten om att det av olika skäl tar lång tid att få ändringar i alla de
regler och förordningar som gäller vid bostadsbyggandet. Däremot har
bostadsministern möjlighet att omgående bevilja undantag från de statliga
bestämmelserna för något enstaka projekt. Inför den kommande bostadsmässan
i Gävle 1988 skulle det vara ett lämpligt tillfälle för bostadsministern
att få pröva ett ”fritt” byggande av t. ex. ungdomsbostäder. Man skulle
kunna uppdra åt två byggföretag - ett allmännyttigt eller kooperativt och ett
privat - att projektera var sin fastighet med ca 30 smålägenheter i varje.
Gävle kommun kommer säkert att vara positiv till ett sådant projekt och
ställa lämplig mark till förfogande. Byggherren får sedan avgöra om
upplåtelseformen skall vara hyres- eller bostadsrätt.
Hemställan
Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försök med byggande av bostäder för ungdomar
till bostadsmässan 1988.
Stockholm den 21 januari 1987
Rolf Dahlberg (m)
Mot. 1986/87
Bo209
4
