Bostadsbidragen

Motion 1998/99:Bo202 av Knut Billing m.fl. (m)

Moderata utgångspunkter

Målet för oss moderater är att varje människa som har
heltidsarbete skall kunna leva på sin inkomst. Det är orimligt
att människor skall behöva vara beroende av bidrag sedan
man betalat sin skatt. Grundprincipen måste vara att den som
betalar skatt inte skall behöva bidrag och att den som
behöver bidrag inte skall betala skatt.

Grundläggande blir därför att föra en ekonomisk politik som sätter till-
växten och individerna i centrum. Därmed ökar också människors möjlig-
heter att efterfråga den bostad som passar det egna hushållet bäst. Det är
människorna själva som skall styra vad som skall byggas och hur det skall
byggas, inte politiker. Den starka politiska styrningen inom bostads- och
byggnadssektorn måste alltså minska.

Det behövs en ny trygghet. En trygghet som utgår ifrån att varje människa
har möjlighet att råda över sin framtid. Det kräver stort utrymme för
personligt ansvar. För de flesta ger lägre skatter en sådan trygghet i det egna
hushållet. Därvid ges allt fler gradvis möjlighet att ordna en större del av
välfärden så som man själv vill ha. Denna möjlighet saknas i dag.

Tryggheten för var och en måste i första hand grunda sig på vetskapen att
man kan påverka sin egen situation utan att vara beroende av ständiga
förändringar och politisk klåfingrighet. Samtidigt måste varje individ som
behöver stöd och hjälp vara förvissad om att man får hjälp då det verkligen
behövs. Därmed kan också statens insatser riktas mot de särskilt behövande
grupperna.

Bostadskostnaderna

Svenskarna betalar de högsta hyrorna i EU, i genomsnitt 34
procent av disponibel inkomst. Årshyran per kvadratmeter
har ökat med 68 procent under nittiotalet. En av flera
bidragande faktorer till ökningstakten av boendekostnaderna
är fastighetsskatten. De kraftigt ökade taxeringsvärdena
tillsammans med en hög fastighetsskatt har givit orimliga
effekter. Det är i dag inte ovanligt att fastighetsskatten för en
ordinär hyreslägenhet motsvarar en till två månadshyror. För
många har flyttning till en billigare lägenhet eller försäljning
av det egna huset blivit det enda alternativet.

Ytterligare en omständighet som bidrar till de höga bostadskostnaderna i
hyreslägenheter är att de kommunala bostadsföretagen är hyresnormerande.
En lägenhet i förorten kostar lika mycket som en lägenhet med bästa läge i
ortens centrum. Det medför att hyresnivåer som inte motsvarar
marknadsläget därmed har kunnat bibehållas till förfång för de boende.

Dagens bostadsbidrag

Hanteringen av bostadsbidragen visar prov på regeringens
okänslighet och oförmåga. För många barnfamiljer har
konsekvenserna blivit orimliga. Det gäller speciellt de
hushåll där någon av föräldrarna är hemmavarande för att
själv ta hand om sina barn eller där en av föräldrarna är
studerande eller arbetslös. De hushåll som berörts mest är
gifta/sammanboende med egnahem i landsbygd. Det som vi
befarade vid införandet av de nya reglerna visade sig också
bli verkligheten.

Förändringen har medfört att många familjer förlorat ända upp till 2 000
kronor i månaden. Det är inte enbart finansmarknaden som måste kunna göra
korrekta framtidsbedömningar, utan i högsta grad även hushållen.
Möjligheterna för hushåll att planera är redan dåliga, och de blir inte bättre
av att systemen ständigt förändras. Regeringens politik skapar otrygghet.

Reglerna måste ändras

Moderaterna vill ändra reglerna för erhållande av
bostadsbidrag enligt följande:

? återgång av familjeinkomsten som grund för beräkningen,
?
? avskaffande av ytnormen,
?
? avskaffande av reglerna där barnpension räknas in som bidragsgrundande
inkomst när barnpension inte kan användas för att täcka hyreskostnaden.
?
Den marginella ändring av bostadsbidragsreglerna som
skedde under 1997 är inte tillräcklig. Förändringen är inte
genomgripande nog för att dämpa eller eliminera de negativa
effekter som den omvälvande ändringen av bostadsbidragen
våren 1996 innebar.

Vi moderater anser att bostadsbidragen till barnfamiljer skall prioriteras.
Bostadsbidrag till hushåll utan barn och till ungdomar under 29 år avvecklas
därför. När det gäller bostadskostnader för studerande kan dessa lösas inom
ramen för studiemedelsystemet.

Vi moderater anser att bostadsbidragen bör samordnas med den över-
gripande socialpolitiken. I normalfallet måste en familj ges förutsättningar att
leva på sin lön. Familjerna måste kunna göra nödvändiga prioriteringar som
hänför sig till de önskemål och preferenser som finns i familjen. Ständiga
förändringar ger otrygghet och oöverskådliga konsekvenser för hushållen.
Därför är det nödvändigt att ändra snåriga och otydliga regler som slår blint
och dessutom diskriminerar vissa familjer.

Vi föreslår mot bakgrund av detta att inkomstgränserna åter bör baseras på
den samlade familjeinkomsten. Vidare skall ytbegränsningsreglerna för att
erhålla bostadsbidrag tas bort. Detta finansieras genom justeringar av
grundbidraget.

Framtidens bostadsbidrag

Bostadsanknutna inkomstprövade stöd inrättades redan i
mitten av 1930-talet för mindre bemedlade barnrika familjer.
1947 utvidgades stödet på förslag av Bostadssociala
utredningen. Det då inrättade familjebostadsbidraget utgick
till hushåll med minst två barn under 16 år. En högsta
inkomst bestämdes för hushåll som kunde erhålla stödet.
Denna högsta inkomst ökade med antalet barn. Stödet utgick
till en början endast till hushåll som bodde i nybyggda hus.
Bostadsstödet har sedan dess förändrats ett antal gånger.

Det system som infördes 1947 har framför allt tre kännetecken. För det
första skulle stödet förbättra ställningen för familjer med fler än två barn.
Således togs hänsyn till försörjningsbörda. För det andra skulle stödet
begränsas av inkomsten, som ökar med antalet barn. Således tog stödet
hänsyn till såväl försörjningsförmåga som försörjningsbörda. För det tredje
skulle stödet endast utgå till dem som bor i nyproducerade fastigheter.
Således var stödet inriktat på att möjliggöra konsumtion av bostäder med en
högre standard.

Hänsyn till försörjningsbörda kan tas på huvudsakligen två sätt, bidrag
eller avdrag. Moderata samlingspartiet föreslår i en rad andra motioner
åtgärder som stärker barnfamiljernas ställning. Vi förespråkar att avdrag
skall användas före bidrag. I de fall en familj inte kan tillgodogöra sig ett
avdrag, t.ex. för att inkomsten är för låg, skall bidrag utgå. Grundprincipen
skall vara att den heltidsarbetande som betalar skatt inte skall behöva bidrag
och att den som behöver bidrag inte skall betala skatt.

Bostadsbidragen bör på sikt ersättas av ett system som bygger på denna
princip. Detta innebär att merparten av utgifterna för bostadsbidrag ersätts
med ett högre avdrag som tar hänsyn till försörjningsbördan i en familj. I de
fall avdrag ej kan komma i fråga bör en närmare studie genomföras som
diskuterar möjligheterna till bidrag genom den övergripande socialpolitiken
eller till ett bidrag som bestäms genom ett system med negativ inkomstskatt.
Det senare innebär att en skattskyldig som inte har tillräcklig inkomst att
göra avdrag mot deklarerar en negativ inkomst som taxeras och därefter
betalas ut av skattemyndigheten.

Med en sammanhållen bild blir det lättare att omvandla bidragen till sänkta
skatter och samtidigt minska den ekonomiska rundgången. Regeringen bör
därför återkomma till riksdagen med ett förslag med denna inriktning.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar avveckla bostadsbidragen till ungdomar under 29
år,

2. att riksdagen beslutar om familjeinkomst som inkomstgräns i
bostadsbidragen i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar om ett avskaffande av ytbegränsningen och
garantinivån i bostadsbidragen i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar avskaffa reglerna där barnpension räknas in som
bidragsgrundande inkomst i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar sänka grundbidraget i enlighet med vad som
anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av
bostadsbidragen i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 21 oktober 1998

Knut Billing (m)

Sten Andersson (m)

Inga Berggren (m)

Carl-Erik Skårman (m)

Ewa Thalén Finné (m)

Gunnar Axén (m)

Anna Lilliehöök (m)

Fredrik Reinfeldt (m)