Bistånd och miljö

Motion 1988/89:U209 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :U209

av Ingemar Eliasson m.fl. (fp)
Bistånd och miljö

Miljöförstöringen utgör i dag en av tredje världens ödesfrågor. I många
u-länder pågår en rovdrift på knappa naturresurser och en dramatisk
förstörelse av livsmiljön som håller på att bli ett allt allvarligare utvecklingshinder.
För att biståndet skall kunna bidra till en uthållig utveckling måste
miljöaspekterna beaktas på ett helt annat sätt än hittills.

Miljöproblemen och utvecklingsfrågorna hänger också nära samman på
andra sätt. Av särskild betydelse är att fattigdom och underutveckling är en
huvudorsak till mycket av markförstörelse. Därför måste miljövård och
utveckling gå hand i hand.

Folkpartiet har under en följd av år föreslagit en rad åtgärder för att ge
miljöaspekterna en ökad tyngd i biståndet. Ett exempel är kravet på att
återinföra det särskilda miljöanslag i biståndsbudgeten som togs bort av
socialdemokraterna efter regeringsskiftet 1982. Det är därför med stor
tillfredsställelse vi noterar att miljöfrågorna i och med årets budgetproposition
äntligen har lyfts fram på det sätt deras betydelse i biståndssammanhang
motiverar.

Som framgår av folkpartiets biståndspolitiska partimotion kan vi i allt
väsentligt ansluta oss till propositionens beskrivning av miljöaspekternas roll
i biståndet och till de anslag som föreslås. Det gäller bl.a. den handlingsplan
för miljövård i biståndet som utarbetats av SIDA och vilken föredraganden
ansluter sig till i budgetpropositionen. Emellertid anser vi att vissa delar av
miljövården måste betonas starkare och att det i vissa avseenden krävs mer
kraftfulla uttalanden om hur miljövårdsarbetet skall bedrivas för att miljöhänsynen
i biståndet skall bli tillfredsställande.

Även om propositionen nämner betydelsen av att biståndet bidrar till att
slå vakt om biologisk mångfald och genetiska resurser i u-länderna, betonas
inte denna viktiga del av miljövården på det sätt som enligt vår mening är
nödvändigt. I merparten av den tropiska och subtropiska regionen medför
skogsskövling och annan naturförstörelse - vid sidan av övriga negativa
miljöeffekter - en allvarlig och accelererande biologisk utarmning. Växt- och
djurarter utrotas. Oersättliga genetiska resurser går förlorade.

Av jordens troligen mer än 30 miljoner växt- och djurarter finns merparten
i u-länderna, framför allt i de tropiska skogarna vars artrikedom är enorm.
Att slå vakt om den biologiska mångfalden, främst att hindra utrotning av
växt- och djurarter, är en grundläggande uppgift för miljövården. Varje art
har sitt egenvärde, sin betydelse i det ekologiska samspelet och sitt
betydande också i ekonomiska termer. De genetiska resursernas avgörande

betydelse för en uthållig ekonomisk utveckling i både u- och i-länder betonas
starkt av Brundtland-kommissionen.

Det är därför nödvändigt att skydd av naturskogar och andra naturvårdsinsatser
ägnas betydligt större uppmärksamhet i det svenska biståndet, både i
det bilaterala och det multilaterala samarbetet. I folkpartiets partimotion om
biståndet föreslås att det nya biståndsanslaget för miljöinsatser i högre grad
än regeringen antyder skall kunna användas för naturvård och bevarande av
hotade arter.

Det är också viktigt att Sverige agerar starkare för ökad betoning av
naturvården i FN-systemet och i andra internationella fora. Inte minst gäller
det att i betydligt större utsträckning föra naturvårdens talan i organisationer
-t.ex. inom bistånds- och handelsområdet-vars uppgift inte är naturvårdande
men som påverkar denna fråga. Riksdagen bör göra ett uttalande med
denna innebörd.

Ett annat område - delvis sammanhängande med det föregående - som bör
betonas starkare än i propositionen, är skyddet av kusterna och den marina
miljön. Det rör sig om artrika, högproduktiva ekosystem med stor betydelse
för fiske, skydd mot översvämning m.m. som i betydande utsträckning hotas
av förorening, direkta ingrepp (särskilt mangroveträsk och korallrev),
igenslamning etc. Inte minst är det viktigt att stödja regionalt samarbete
mellan u-länder kring marina frågor. Riksdagen bör uttala sig för ökade
insatser på detta område.

Obligatoriska miljökonsekvensanalyser av alla biståndsprojekt, som kan
påverka miljön, är ett effektivt sätt att öka miljöhänsynen. Sverige saknar
regler om och en organisation för att genomföra sådana analyser. I detta
avseende ligger vi långt efter många andra givarländer. SIDA har ambitioner
att rutinmässigt genomföra miljökonsekvensanalyser, men fortfarande fattas
beslut om svenska biståndsinsatser med negativa miljökonsekvenser utan att
sådana analyser kommer till stånd. Riksdagen bör göra ett uttalande om att
miljökonsekvensanalyser skall genomföras av alla biståndsprojekt som kan
tänkas påverka miljön och uppdra åt regeringen att se till att sådana analyser
snarast kommer till stånd rutinmässigt.

Det är också nödvändigt att SIDA förstärker sin kompetens på miljövårdsområdet.
Dels krävs en omfattande internutbildning av peronsal som - utan
att vara experter - kommer i kontakt med miljöfrågorna, dels måste
ytterligare miljösakkunskap - framför allt med ekologisk bakgrund - knytas
till SIDA. Riksdagen bör göra ett uttalande med denna innebörd. Det ökade
anslag till SIDA:s administration lämnar utrymme för detta.

Hemställan

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige skall verka för en ökad betoning av
naturvård i multilaterala biståndsorgan och andra internationella
organisationer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade svenska insatser för skydd av kuster och
den marina miljön,

Mot.

U209

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1988/89
motionen anförts om obligatoriska miljökonsekvensanalyser i det U209
svenska biståndet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkt miljökompetens i den svenska biståndsorganisationen.

Stockholm den 23 januari 1989

Ingemar Eliasson (fp)

Karl-Göran Biörsmark (fp) Maria Leissner (fp)

Håkan Holmberg (fp) Jan-Erik Wikström (fp)

Lars Ernestam (fp)

6