Bestämmelser för franchise

Motion 2001/02:L282 av Ingegerd Saarinen (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar att begreppet beroende till endast en leverantör införs som en markering hos PRV och i handelsregistret så att franchiseverksamhetens utveckling kan följas.

2. Riksdagen beslutar att utreda möjligheten att jämka oskäliga avtal mellan näringsidkare.

3. Riksdagen beslutar att förbud införs mot dyrbara och osäkra skiljeförfaranden mellan näringsidkare när den ena parten är avsevärt mindre.

4. Riksdagen beslutar att skyldighet införs för en franchisegivare, enligt förebild från USA, att redovisa egen solvens och marknadsundersökningar till stöd för produktens/konceptets lönsamhet och tillgänglig marknad inom det mot betalning tillhandahållna ensamrättsdistriktet.

Farorna med franchise

Franchise eller beroendeföretagande är en snabbt växande rörelse i Sverige och har beskrivits som en företagarskola och en möjlighet att snabbt nå tillväxt genom att ”köpa in sig” i ett varumärke med ensamrätt till ett eget distrikt. Franchise är ett avsteg från självständighetskriteriet i näringsverksamhetsdefinitionen och kommer till stånd genom ett s.k. gruppundantag från konkurrensreglerna.

Det har dock visat sig att bristen på skyddsregler för de småföretagare som på detta sätt ensidigt binder sig till en leverantör har lockat till missbruk. Det handlar om mindre solventa företag som låter småföretagare bära hela kostnaden och risken för osäkra produktintroduktioner.

Det rör sig även om ”övermogna” affärssystem som konverterar egen personal till s.k. franchisetagare för att utan egna kostnader söka förlänga verksamheten på marknaden och komma undan kostnaderna för egen verksamhetsavveckling.

Det är civilrättsligt möjligt att skriva sådana avtal mellan näringsidkare att den svagare parten inte kan komma ur ett bedrägligt avtal när fakta blir tillgängliga.

Förutom personliga ekonomiska tragedier bland gruppen entreprenörer som vi behöver värna om leder det även till kostnadsövervältring på samhället när försörjningsmöjligheter och sparkapital försvinner i samband med haverier.

Stockholm den 3 oktober 2001

Ingegerd Saarinen (mp)