Beskattningsreglerna för vinstandelar, m.m.

Motion 1988/89:Sk313 av Gullan Lindblad (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Sk313

av Gullan Lindblad (m)
Beskattningsreglerna för vinstandelar, m.m.

Mot.
1988/89
Sk313-321

Den 3 juni 1987 röstade en riksdagsmajoritet av socialdemokrater och
kommunister igenom ett förslag om socialavgifter på vinstandelssystem i
riksdagen. Detta var ett beslut, som helt stred emot de ca 170 000 löntagares
önskan, som prövat systemet.

Vinstandelssystem - spridning av ägandet

Ett frivilligt ”andel-i-vinst”-system är ett mycket positivt sätt att sprida
ägandet. Här rör det sig verkligen om ”raka rör mellan fonderna och
plånboken”. En ökad satsning på vinstandelssystem borde vara det naturliga
sättet att öka de anställdas ägande och inflytande i företagen.

Det finns även viktiga samhällsekonomiska motiv för att uppmuntra
enskilt sparande. En spridning av det individuella ägandet bör underlättas
och inte motverkas.

Det är anmärkningsvärt - men knappast förvånande - att LO på allt sätt
har motverkat sina medlemmars intresse på sätt som skedde när man drev
fram kravet på skatter och sociala avgifter på vinstandelssystem. I stället för
att positivt stödja de egna medlemmarnas möjlighet till ägande och
inflytande i företagen visade sig LO-facket oroat över att förlora något av sin
makt över medlemmarna. ”Vilken roll får facket om arbetaren blir småkapitalist?”
var rubriken i LO-tidningen nr 46/86.

LO:s maktsträvanden framstår med all tydlighet genom löntagarfonderna,

5:e AP-fonden och senast genom rapporten ”Välfärdsstaten och sparandet”,
som offentliggjordes den 19 december 1988. Där föreslås ett kollektivt
sparande av sällan skådat slag genom införandet av ledighetsfonder,
semesterfonder samt kommunala och statliga pensionsfonder.

Alla skäl talar mot avgifter/skatter

Vinstandelssystem är en förmån som går helt utanför avtalen och inkräktar
inte alls på de ordinarie sociala förmånerna. Det var fel att hävda, att syftet
var att kringgå sociala avgifter, eftersom andelarnas ingångsvärde var lågt
(ca 1 800-4 500 kronor).

Motiven för socialavgifter var högst dubbeltydiga i den proposition, som
låg till grund för beslutet. Socialministern ansåg inte att vinstandelarna
kunde betraktas som lön och därmed berättiga till sjuk- och arbetsskadeförsäkring.
Samtidigt ansåg hon att de skulle betraktas som lön och avgiftsbeläggas
för ATP med 27-procentiga avgifter! 1

1 Riksdagen 1988/89.3 samt. Nr Sk313-321

Alla skäl talar för att skapandet av individuella vinstandelssystem bör
underlättas och hinder undanröjas. Därför bör socialavgifterna på vinstandelar
avskaffas. I flera länder, bl.a. Västtyskland, får företag utge aktier till ett
visst värde till sina anställda utan att dessa betraktas som inkomst. Ett
liknande system borde kunna införas i Sverige för att stimulera meddelägande
i företag.

I motsats till vad som gäller för löntagarfonder och allemansfonder betalar
vinstandelsstiftelser under sin förvaltning av löntagarnas vinstandelar bl.a.
skatt för utdelningsinkomster, ränteintäkter och reavinster. Eftersom de
anställda i sin tur beskattas fullt ut för de medel de i sinom tid får lyfta från
stiftelsen, innebär detta en dubbelbeskattning som inte bör godtas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen beslutar avskaffa socialavgifter på vinstandelar1],

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av de beskattningsregler
som gäller när andelarna tas ut av den anställde samt

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att de personalstiftelser
som förvaltar vinstandelsmedel helt bör skattebefrias.

Stockholm den 11 januari 1989

Gullan Lindblad (m)

Mot. 1988/89
Sk313

1 1988/89: Sf215

2