Beredskapsplaner för katastroftillfällen

Motion 1988/89:Fö718 av Barbro Westerholm och Ingrid RonneBjörkqvist

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89: FÖ718

av Barbro Westerholm och Ingrid RonneBjörkqvist
(båda fp)

Beredskapsplaner för katastroftillfällen

Erfarenheterna från olika krig och katastrofer visar att såväl skadade som
närstående och andra som indirekt drabbas av en olycka kan utsättas för
psykiska skador som om de inte behandlas på ett riktigt sätt kan leda till
livslång invaliditet.

I Norge har man vid Kontor för katastrofpsykiatri i Oslo under den
senaste tioårsperioden systematiskt analyserat erfarenheterna av stödinsatser
man gjort för offren vid en rad stora olyckor som Jotunolyckan vid
vilken en färgfabrik sprängdes i luften med 6 döda, 21 skadade och ca
1 000 människor som måste evakueras och Alexander L Kiellandolyckan
vid vilken en oljeplattform kantrade och 38 människor omkom, 89 saknades
och 89 räddades.

På basen av gjorda erfarenheter har man utarbetat modeller för omhändertagande
av berörda människor vid olyckor. Denna kunskap kom väl till
pass vid den bussolycka som inträffade hösten 1988 i Norge då många
svenska skolbarn och vuxna ledsagare avled eller skadades svårt.

Den hjälp som ges ligger på fyra nivåer.

Självhjälp

Nätverk: familj, vänner, grannar, kollegor
Psykiatri, katastrofpsykiatri
Övrig hälso- och sjukvård

Övriga samhällsfunktioner som polis, advokater och rättsväsendet i övrigt,
kyrka, brandkår, fack, frivilligorganisationer, lärare,

När en katastrof har inträffat måste man skapa sig en bild av hur många
som drabbats inom följande grupperingar:

1) döda 2) efterlämnade familjemedlemmar 3) överlevande med och
utan fysiska skador och deras familjer 4) arbetskamrater 5) åskådare 6)
evakuerade 7) räddningspersonal 8) hälso- och sjukvårdspersonal 9) övriga
som engageras i sökandet efter och identifieringen av döda 10) personer
som på olika sätt har haft ansvar för det inträffade och åtgärder i samband
med olyckan och som kommer i blickfånget när olyckan granskas.

Alla överlevande eller berörda behöver någon form av stöd på grund av
den inträffade katastrofen. Det är vidare viktigt att tidigt identifiera de
personer som löper risk att få bestående psykiska problem efter en olycka
och att tidigt behandla dem för att förebygga sådana problem.

Det finns i dag mycken kunskap om hur man bör ta hand om människor
som direkt eller indirekt utsatts för en katastrof för att undvika bestående
men. Vad som behövs i dag är att förmedla denna kunskap till alla de

människor som deltar i katastrofarbete och att ha en beredskapsplan och Mot. 1
en organisation som snabbt börjar fungera efter en katastrof. I Sverige FÖ718
saknas i dag sådana rikstäckande beredskapsplaner.

En utvecklad plan för åtgärder vid katastrofer

Redogörelserna från Norge har visat vilken stor betydelse en genomarbetad
beredskapsplan har för räddningsarbetet och omhändertagandet av
såväl olycksoffer som anhöriga. Utöver den medicinska insatsen har de
psykologiska aspekterna ägnats stor omsorg. Sålunda möttes de anhöriga
vid ankomsten av en grupp läkare och psykiatrer, som gav stöd. Från
svensk sida gjorde kyrkans folk stora hjälpinsatser, till stöd och tröst.

Insatser av detta slag bör finnas med från början. Psykologer och själavårdare
bör anlända till olycksplatsen samtidigt med annan vårdpersonal.
Överlevande och anhöriga behöver denna förstahjälp.

En utvecklad plan för katastrofer skapar resurser också för mindre
dramatiska men likafullt genomgripande olyckor för enskilda.

I utarbetandet av en beredskapsplan bör både psykiatrer, psykologer och
representanter för sjukhuskyrkan delta, och samverkan bör ske med polis
och brandkår. Beredskapen bör omfatta såväl olyckstillfället som det stora
efterarbetet bland olycksoffer, anhöriga, räddningstjänst och vårdpersonal.

Den skulle inte ställa sig särskilt dyrbar eftersom de människor som
skulle ingå i en sådan organisation redan finns. Det som behövs är utbildning
och skapandet av organisatorisk struktur som snabbt kan sättas i
funktion för att få de olika stödgrupperna att samverka.

I detta sammanhang bör man också betänka vad kroniska, psykiska
besvär efter en olycka kostar den enskilde och samhället både mänskligt
och ekonomiskt.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att lägga förslag till en katastroforganisation och plan för
utbildning av berörda grupper i katastrofpsykiatri i enlighet med
vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna det som i
motionen anförts angående behov av väl fungerande beredskapsplan
för katastroftillfällen.

Stockholm den 23 januari 1989

Barbro Westerholm (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)