Beredskapsplaner för katastroftillfallen

Motion 1988/89:Fö717 av Ulla Orring (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: FÖ717

av Ulla Orring (fp)

Beredskapsplaner för katastroftillfallen

När det mest otänkbara och oförutsedda inträffar i samhället står oftast
människor lamslagna. De drabbade omfattas av stor sympati och medkänsla
av sina medmänniskor, men den mer organiserade hjälpen är oftast
långt borta.

Katastrofer borde därför kunna mötas av organiserat stöd både psykologiskt
och socialt.

Ett flertal katastrofer under senare år har påmint om samhällets handfallenhet
att möta de drabbades behov av psykologisk hjälp. Efter Tjernobyl,
där stora delar av Norrland fick ta emot nedfallet från det havererade
kärnkraftverket, finns fortfarande sviter av olyckan som plågar människor.

Och i somras drabbades en liten by i Västerbotten, Åmsele, med stor
gemenskap och sammanhållning, av tre brutala mord som utlöste en kris
för hela bygden utan en chans att sätta in ett specialtrimmat lag för
professionell hjälp.

Naturligtvis ställer i ett samhälle som vårt, grannar och släktingar upp
för den första hjälpen för att lindra sorg och hjälpa till med praktiska ting,
när katastrofen är ett faktum. Men det finns ingen speciellt utbildad och
samtrimmad krisgrupp som självklart rycker ut vid behov, när det mest
”osannolika” inträffar.

I Norge finns sedan gammalt en organisation för att ställa upp psykosocialt
vid katastrofer. Detta visades senast vid den ohyggliga bussolyckan
då många svenska barn omkom på en skolresa.

I Norge finns erfarenheter från kriget och koncentrationslägren som
bakgrund och nytillkomna erfarenheter av stora katastrofer som t. ex.
oljeplattformsolyckor.

I samband med bussolyckan kunde denna professionella grupp i samarbete
med Röda Korset garantera skadade och anhöriga skydd från utomstående,
och även hjälp i form av samtalsgrupper och möjligheter till
enskilda samtal och krisbehandling.

Vi har inte denna organisation i Sverige. Antagligen behövs den inte
särskilt ofta, men då den behövs ska den omedelbart träda i kraft. Det
finns idag i landet mycken kunskap om hur man kan ta hand om människor
som utsätts för katastrofer.

Det skulle sannolikt inte förorsaka samhället ökade kostnader eftersom
kompetens och sakkunskap finns både i primärkommunerna samt hos
landstingen med både specialutbildade psykiatriker och annan personal.

Vad som behövs är en samordning av de personer, som har särskilt
intresse och särskild utbildning för att kunna möta denna typ av problem.
Betydelsen av en organisation för att möta katastrofer med ett organiserat
krisstöd skulle innebära lindring för de drabbade både rent mänskligt och
för samhället utgöra en ekonomisk fördel. Åtgärder som inte vidtas omedelbart
efter en katastrof kan sedermera förorsaka samhället mycket större
kostnader.

Regeringen bör lägga förslag till en katastroforganisation.

Hemställan

Med anledning av det ovan anförda hemställer jag

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen framförts om en katastroforganisation och därmed sammanhängande
organisatoriska frågor.

Stockholm den 24 januari 1989

Ulla Orring (fp)

Mot. 1988/89
FÖ717

11