Barnen och boendemiljön

Motion 2002/03:Bo232 av Owe Hellberg m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barns inflytande i planering av boendemiljöer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barns säkerhet i boendemiljön.

2 Motivering

I målen för bostadspolitiken betonas särskilt vikten av att främja en god uppväxtmiljö för barn och ungdom. Detta har dålig förankring i den svenska lagstiftningen. Det saknas tydliga och styrande krav och regler när det gäller hur barns lekmiljö skall vara utformad. I redan byggda områden är reglerna ännu otydligare. Där skall man uppfylla kraven om det är rimligt med hänsyn taget till kostnaderna för arbetet och tomtens särskilda egenskaper. Hur påverkas barns miljö av åtgärder som förtätning av bebyggelse, minskade resurser till underhåll, skötsel och anläggning av friytor och grönområden? Vem för barnens talan i arbetet med översiktsplaner och detaljplaner?

I FN:s barnkonvention slås fast att barnens bästa alltid skall komma i första rummet (3 §) och att barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det. När domstolar och myndigheter behandlar fall som rör barnet skall barnet alltid höras och barnets intresse komma i första rummet (12–15 §§). Vidare fastslås att barnet har rätt till lek, vila och fritid (31 §). I PBL, plan- och bygglagen 2 kap. 4 §, gäller följande vid förändringar och kompletteringar av bebyggelse. Inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse skall det finnas lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse.

I Norge har man ställt tydliga krav på kommunerna när det gäller barn och planering. De rikspolitiska riktlinjerna säger att kommunerna skall lägga upp planeringsarbetet så att barns och ungdomars synpunkter kommer fram. En följd av detta är att staten ålagt varje kommun att utse en ansvarig tjänsteman som skall ta till vara barnens intresse i dessa frågor.

Sverige bör naturligtvis göra detsamma, och regeringen bör återkomma med förslag i denna fråga. Vid planering av nya stadsdelar, upprustning av äldre bostadsområden samt viss sanering av städernas inre delar, är det viktigt att lekens betydelse beaktas. I dag finns det mycket kunskap om lek och stadsplanering som inte tas till vara. Barnens rätt till en trygg och fri utemiljö måste vara en grundpelare i samhällsbyggandet. Unga måste ges möjlighet att förflytta sig på egen hand mellan fritidsaktiviteter, skola och hem.

I en socialt hållbar stad skall rumslig segregation motverkas genom blandade upplåtelseformer och bebyggelsetyper så att barn med olika social bakgrund ges förutsättningar att träffas. Bra samhällsbyggande skall låta barn och ungdomar vara med och påverka sin livssituation utifrån sitt tänkande och sina erfarenheter. Regeringen bör lämna förslag till nationella riktlinjer för barns deltagande och rättigheter i samhällsbyggandet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Barnens fysiska säkerhet i boendemiljön är annan mycket viktig fråga. Statistik från Socialstyrelsen för året 1999 visar att antalet olyckor i hemmet och dess närhet med barn som behövde sjukhusvård är sju till åtta gånger fler än antalet olyckor i trafiken med barn som behövde sjukhusvård. Dödsfallsorsaken när det gäller t.ex. barn 0–4 år under åren 1987–1996 var dubbelt så hög i hemmiljön i jämförelse med trafikmiljön. Fem av de tio barn som avled av fallskador hade fallit från en byggnad.

Lagarna om barnsäkerhetskrav gäller inte hus som är byggda före 1973, vilket innebär att de flesta miljonprogramsområdena inte omfattas. Lagstiftningen bör ses över dels utifrån vilka krav som skall gälla, dels utifrån vilka krav man kan ställa på de fastigheter som i dag inte omfattas av säkerhetskraven, dvs. bostäder byggda före 1973 och ombyggda före 1976. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 20 oktober 2002
Owe Hellberg (v)
Kjell-Erik Karlsson (v)	Sten Lundström (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)	Karin Svensson Smith (v)
Karin Thorborg (v)