Avskaffande av 10-öringen

Motion 1989/90:Fi719 av Alf Wennerfors (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi719

av Alf Wennerfors (m)
Avskaffande av 10-öringen

För några år sedan avskaffades kopparmynten och 25-öringen som växelmynt.
Däremot fick 10-öringen vara kvar. Detta blev en synnerligen misslyckad
åtgärd. Konsumenterna blev mer och mer irriterade på det lilla myntet
av ringa värde. 10-öringarna har helt enkelt kastats bort om man inte
samlat dem i glasburkar. Detta ledde till stor brist på 10-öringar för några år
sedan. Riksbanken genomförde t.o.m. en kampanj - ”Jakten på silverskatten”
- för att upphäva bristen.

Vid denna tidpunkt tillverkades 40-50 miljoner 10-öringar per år. Sedan
dess har tillverkningen ökat för att 1989 nå antalet 220 miljoner. Trots detta
har det ibland uppstått brist på dessa mynt i detaljhandeln. I Roslagen har
man t.o.m. radikalt avskaffat 10-öringen som växelmynt. Man höjer resp.
sänker priserna till jämna 50 öre.

Till detta kommer att tillverkningskostnaderna är stora. Att tillverka en
10-öring kostar 20-25 öre beroende på de aktuella metallpriserna. 10-öringstillverkningen
under 1989 kostade alltså40-50 milj. kr. Om man således avskaffar
detta helt onödiga och opraktiska växelmynt gör man en samhällsekonomisk
besparing på 40-50 milj. kr. Det är märkligt att inte Riksbanken
tagit detta initiativ för länge sedan.

Konsumenterna är således negativt inställda till 10-öringen som växelmynt.
Detaljhandeln och banknäringen åsamkas enbart besvär.

Vidare kan det nämnas att när Riksbanken hösten 1989 fick remissvaren
på förslaget att införa ett 10-kronorsmynt framhöll flera tunga remissinstanser,
bl.a. konsumentverket och detaljhandeln, att 10-öringen snarast borde
avskaffas som växelmynt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avskaffa 10-öringen som växelmynt.

Stockholm den 25 januari 1990

Alf Wennerfors (m)